Chokladpuffar ligger utspridda över köksbordet. Jag väjer för dem, innan jag kör upp för en ramp gjord av vattenmelon och flyger genom rummet, förbi legoklossar och teddybjörnar. Jag driftar förbi en klibbig limfläck på golvet, och ser hur en enorm 8-Ball plötsligt kommer rullandes mot mig. Den krossar allt i dess väg. Min motståndare kolliderar med dödsklotet, och jag är först över mållinjen. Jag är en liten leksaksbil i en stor, galen värld.
Detta upplägg som är lika finurligt idag som det var för 25 år sedan, när Micro Machines var som populärast. Jag älskar spel där vi får styra små leksaksfordon i människojättarnas underliga värld. Spel som Toy Commander, Toy Story Racer och Army Men. Förra våren spann indieutvecklaren Eclipse Games vidare på konceptet med Super Toy Cars till PC och Wii U, och nu har även en Xbox One-version släppts digitalt.
På pappret framstår Super Toy Cars som en typisk kartracer. Åtta fordon tävlar på fantasirika arenor och plockar upp kreativa vapen på vägen. Det är en genre som alltid funkat bäst i TV-soffan, och spelet kommer absolut bjuda på några timmars underhållning fyllda med skratt om man hittar rätt vänner att dela upplevelsen med. Tyvärr lever dock inte Super Toy Cars upp till leksakskonceptets sanna potential. Fordonen ser mer ut som riktiga bilar än roliga leksaker och det finns ingen karismatisk förare bakom ratten. Det finns heller inga charmiga ljudeffekter att lyssna på, bara ljudet av motorer och licensierad musik från The Offspring-doftande punkrockband av någon anledning.
Super Toy Cars är en lite mer jordnära kartracer. Designen är generisk, körkänslan seg och vapnen ganska så tråkiga om man bortser från det destruktiva 8-Ball-klotet. Allt detta får mig att sakna spelkänslan från spel som Mario Kart 8, och värmen och glädjen från andra spel som tagit sig ann leksakskonceptet. För att vara ett spel som handlar leksaker är Super Toy Cars helt enkelt inte särskilt roligt att leka med.
Super Toy Cars bjuder på fem olika spellägen med klassiker som Race, Elimination och Time Trial, men dessvärre inget som är lite mer partyvänligt.
Även banorna i spelet känns väldigt generiska. Vare sig man tävlar i en regning gränd, en färgglad godisbutik eller på ett nypolerat och halt vardagsrumsgolv är bandesignen anonym och tråkig. Här finns inga våghalsade loopar, galna turboplattor eller kreativa fällor - bara raksträckor och svängar. Som om inte det vore nog så fastnar man ofta i geometrin på grund av en underlig fysik. Precis som i Mario Kart kan man drifta för att bygga upp en turbomätare, men efter några timmar med spelet har jag insett att man aldrig tjänar på att drifta och boosta, för det är alltid snabbare att bara köra som vanligt under hela loppet. Ett ytterst underligt designval.
Men trots sina brister så besitter Super Toy Cars fortfarande den klassiska kartracerkärnan. Samlar man ihop tre vänner kan sena nätter suddas ut samtidigt som man jävlas med varandra på körfältet. Den som föredrar lugn och ro i soffan kan alltid utmana främlingar över nätet istället, och känner man sig kreativ kan man skapa egna banor med hundratals föremål som ketchupflaskor, frukostflingor och frukt.
Att skapa sina egna racingbanor gjorda av leksaker är en av de absoluta höjdpunkterna i Super Toy Cars.
Det finns mycket att göra och låsa upp i Super Toy Cars, och med tanke på att det inte finns så många liknande spel till formatet bör alla Xbox One-ägare som uppskattar genren åtminstone överväga ett inköp. Prislappen ligger på ynka 100 kronor, vilket knappast är ett högt pris att betala för få återuppleva nostalgin från barndomens leksaksbilar. Se bara upp för de förrädiska chokladpuffarna.