Svenska
Gamereactor
recensioner
Sword of the Vagrant

Sword of the Vagrant

Det snart fem år gamla Switch-spelet har nu döpts om, polerats till en smula och släppts lös till våra nya konsoler... Men håller det verkligen? Johan har svaret...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Hack-and-slash-äventyret The Vagrant släpptes till Switch redan år 2017, men nu har det tagit steget ut i konsolvärlden med det nya namnet Sword of the Vagrant. Spelet är tydligt inspirerat av spel som Dragon's Crown från Vanillaware. Inte minst märks det i den vackert handritade grafiken och en av spelets höjdpunkter är verkligen utseendet. Allt från gröna skogar till snögubbar till arga vargar till enorma bossar har gjorts med kärlek i 2D-stil.

HQ
Sword of the Vagrant
Beeeewbs.

Det är därför synd att resten av spelet inte når samma höjder. Det är visserligen ett kompetent spel för vad det försöker att vara, och inte alls dåligt, men det finns inget som får det att stå ut från mängden. Det är ett genomsnittligt hack-and-slash-spel, varken mer eller mindre, med utforskande som ett lättvikts-Metrovania. Och det tar några timmar innan stridssystemet börjar utvecklas till något roligt. Från början är nämligen alla extra kombos och liknande låsta i ett egenskapsträd. Genom att besegra olika fiender och monster tjänas det in mana, som sedan kan användas får att låsa upp nya saker i trädet, så som komboattacker eller bättre försvar eller attack. Men med tanke på att det är ett hack-and-slash-spel kommer det inte att finnas något som får dig att tappa andan. Det är mestadels att kunna lägga till en extra attack i din kombo och tyvärr blir det aldrig tillräckligt intressant.

Sword of the VagrantSword of the Vagrant
Vargar och monster, precis vad du kan förvänta dig av ett sånt här spel.

Stridssystemet är vad du kan förvänta dig med en knapp för en vanlig snabb attack, en annan knapp för en stark attack som gör mer skada, men också är långsammare och lämnar dig öppen för en motattack för ett ögonblick. Denna starkare attack behövs också användas på stora fiender som har skydd i form av sköldar och liknande. Vanliga attacker gör nämligen ingen skada på dessa. En tredje knapp används för en stark specialattack som använder en del av din attackmätare. Den måste sedan laddas upp igen med vanliga attacker innan det går att använda en av de fyra möjliga specialattackerna, alla med olika styrka där de starkare tar en större del av din mätare. Sen går det också att hoppa och göra en rullning, eller dodge om du så vill. Tyvärr finns dubbelhopp undangömt i egenskapsträdet och om du väljer att fokusera på en annan gren av trädet kan detta lätt missas. Jag körde helt fast på en nivå där jag inte kunde komma vidare. Vägen var stängd till höger och jag kunde inte komma uppåt. Något som inte hjälptes av att det inte finns några snabbsparningar i spelet och om du dör blir du transporterad tillbaka till din senaste sparpunkt. Som tur är finns dessa utspridda med jämna mellanrum (och allt som oftast precis innan en boss). Det visade sig att jag behövde låsa upp dubbelhoppet för att nå en plattform högre upp.

Detta är en annons:
Sword of the VagrantSword of the Vagrant
Kartan känns igen från andra spel där varje nytt rum läggs till när det upptäcks. Egenskapsträdet låser upp nya förmågor.

Huvudpersonen vi får följa är lättklädda Vivian. En tjej med ett sorgligt förflutet. Hela hennes familj är antingen döda eller försvunna och Vivian ger sig ut på en resa för att ta reda på vad som egentligen hände. Hennes skepp förliser och hon vaknar upp på en av Mythrillas stränder. Påpassligt nog är det samma ställe som hon var på väg till. Där möter hon en häxa som, inte helt oväntat, visar sig vara ond. Vivian blir förhäxad och tvingas hjälpa till att hitta diverse artefakter som så klart ska användas för något inte allt för trevligt. Då introduceras också spelets kanske mest intressanta karaktär, häxans lärjunge Camden. Han tvingas följa med vår hjältinna, motvilligt, för att hålla koll på oss så att vi inte gör något dumt. Gör vi det kan häxan nämligen döda oss omedelbart med den förtrollning hon använt. Relationen mellan Vivian och Camden blir alltmer intressant genom spelets gång. Han är av intrycket att Vivian, som tillhör en specifik grupp människor, är något av ett monster och helst bör mördas på en gång. Han har växt upp med denna häxa och anser att hon inte kan göra något fel. Under berättelsens gång börjar han mer och mer se Vivians sida av det hela och hur häxans folk mördade hennes egna familj. Pratstunderna mellan dessa två karaktärerna ger också mer liv till spelet och fungerar som det stora sättet att föra berättelsen vidare.

Sword of the Vagrant är ett kompetent hack-and-slash-spel som samtidigt inte gör något speciellt för att få det att stå ut från mängden. Letar du efter ett spel i denna genre på runt tio timmar är det nog ändå värt att ta dig en titt på.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Vacker grafik, helt okej berättelse
-
Finns inget som gör att det står ut från mängden, striderna är inget speciellt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Sword of the VagrantScore

Sword of the Vagrant

RECENSION. Skrivet av Johan Vahlström

Det snart fem år gamla Switch-spelet har nu döpts om, polerats till en smula och släppts lös till våra nya konsoler... Men håller det verkligen? Johan har svaret...



Loading next content