Svenska
Gamereactor
recensioner
Synapse

Synapse

Studion bakom Fracked laddar på med ett ultraflummigt actionspel där du har krafter bortom all rimlighet, men gillar Petter det?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag beskrivs ibland som aktiv VR-motståndare, ser jag. Ingenting kunde vara mer fel, även om jag förstår att den som bara läste det jag skrev om VR som spelformat för sex år sedan och sen inte hängt med, här, kan se mig så. Jag var, är och förblir av den enkla uppfattningen att VR är en supernischad, initierad specialgrej som i den form som idag existerar aldrig kommer att nå ens i närheten av det mainstream-genomslag som mången förespråkare uttalat. Med det sagt anser jag att VR-upplevelserna Resident Evil 7, Astro Bot, Tetris Effect, Gran Turismno 7 samt Half-Life: Alyx är några av de senaste sex årens mest minnesvärda spelstunder och jag går fortfarande, konstant, och väntar på nästa stora storspel. Nästa Alyx, om du så vill.

Synapse
Grafiken är flummigt svart vilket är lite fränt... I exakt nio minuter.

Problemet är dock att ingen verkar våga. Förutom ett par få undantag (som i mångt och mycket bekräftar regeln) som Half-Life: Alyx är det mesta som rullas ut små minispel, eller glorifierade techdemos snarare än påkostat stora, minnesvärda, ambitiösa dräpartitlar. Vi har fortfarande inte sett röken av Call of Duty VR, Halo VR, God of War VR, Killzone VR, Grand Theft Auto VR eller alla de andra selen som många var säkre på att vi skulle få bekanta oss med för flera år sedan. Formatet och tekniken förblir svårsåld, nischad och krångligt dyr, vilket såklart innebär att de där namnstarka, tunga storspelen som säljer hårdvara - Uteblir.

Jag var dock på förhand väldigt taggad på Synapse till PSVR2 inte minst eftersom utvecklarna Ndreams ligger bakom bland annat Fracked, som är väldigt lyckat. Premissen lät väldigt lovande också, inför premiären. Du spelar som specialagent som likt i Nolans snortäta dräparthriller Inception hackar dig in i folks medvetna för att bryta sönder tankegångar, sno hemligheter och krossa motstånd i form av koncentrerad ondska. Ditt uppdrag den här gången rör en alldeles särskilt elak farbror vars tankar dränkts i skjutglada, ytterst dödliga demonsoldater. Nu måste du klättra in i hans skalle och röja undan rubbet. Allt ska dö. Allt. Ett fiendeinfekterad medvetenhet och en skjutglad agent leder i fallet Synapse till väldigt många väldigt våldsamma strider. Ndreams har för att nå åldersgränsen 12+ dock förpackat allt övervåld i en slags stilistisk, steril drömgrej som mest liknar en svart/vit feberdröm.

Detta är en annons:
Synapse
Att ha Darth Vaders krafter är naturligtvis fördelaktigt när folk måste dödas.

Till din hjälp, för att kunna röja fienderna ut vägen, har du såklart skjutvapen men även telekinetiska krafter som låter dig lyfta upp fiender, kasta runt dem eller lyfta upp diverse objekt och kasta dem på anstormande "tankar". Upplägget och den förmåga som jag som spelare besitter påminner mycket om det gamla (plågsamt underskattade) PS2-äventyret Psi-Ops och krafterna i sig känns lite som man vore en skjutvapenutrustad Darth Vader. Det finns något ytterst, ytterst belönande och beroendeframkallande i att slunga upp fienderna i luften och kasta runt dem som disktrasor medan jag skjuter hål i deras sotsvarta kroppar innan de landat på marken. Balansen mellan telekinetiska krafter och renodlade skjutdon fungerar väl och symbiosen dem i mellan är lysande utförd. Så fort jag fått häng på spelmekaniken känns jag mig för det mesta som den fränaste rackaren i hela spelvärlden och jag har under mina spelsessioner funderat över hur detta skulle fungera i en lite annan "setting", med riktiga människor som fiender och mer verklighetsbaserade miljöer.

Synapse
Roligt men samtidigt hopplöst enformigt.

Där ligger också ett av de huvudsakliga problemen med Synapse, för mig. Hela den här svart/vita, flummiga drömvärlden i någons "undermedvetna" blir snabbt tjatig anser jag och hela designen hade fungerat mycket bättre som ett litet instick i ett spel vars miljödesign och fiender kanske hellre borde ha rimmat mer på verkligheten. Eller en överdrivet knorrig version av den. Jag upplever Synapse lite som mardrömssekvenserna i Max Payne där jag helst bara vill tillbringa någon minut åt gången för att skapa variation från ett annat typ av upplägg, snarare än ett helt spel. Sammandrabbningarna med fienderna är dessutom hopplöst enformiga efter cirka en timme och de resterande tio som det tog för mig att klara Synapse kändes verkligen bara som regelrätt upprepning av exakt samma sak, om och om och om igen.

Detta är en annons:

Känslan i slutändan rimmar på det där jag inledde recensionen med. Synapse har en förbenat fin spelmekanik som ligger till grund för allt men eftersom allt bara andas "glorifierad tech demo" är det svårt för mig att verkligen spy ur mig några egentliga superlativ, här. Ndreams borde få en större budget, göra något mer rejält än vad detta visade sig vara för de besitter absolut all tänkbar kapacitet och kunskap för att skapa skjutarupplevelser som inte går att hitta utanför VR-hjälmen.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Riktigt lyckad spelmekanik, följsamma och våldsamma strider
-
Trist design, tråkig färgsättning, för flummigt, otroligt enformigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
SynapseScore

Synapse

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Studion bakom Fracked laddar på med ett ultraflummigt actionspel där du har krafter bortom all rimlighet, men gillar Petter det?



Loading next content