Hobbitar lever ett lugnt och fridfullt liv. De sköter sina trädgårdar, plockar örter i skogen, fångar fisk i vackra sjöar, dekorerar sina hyddor, dansar och njuter av läckra middagar med de andra hobbitarna. Om de inte ger sig ut på farliga äventyr med en magisk ring förstås, men det är en helt annan historia. Detta är det lugna livet du får leva i Tales of the Shire, en mysig livssimulator centrerad kring hobbitar. Du börjar genom att skapa din egen hobbit, lämnar sedan din hemstad för att starta ett nytt hobbitliv i en av Shires vackraste städer, Bywater. Du välkomnas snabbt av de andra hobbitarna, tilldelas en något sliten stuga att bo i, och sedan börjar livet som hobbit direkt. Du lär dig snabbt hur man odlar grönsaker i din trädgård, hur man dekorerar din stuga, hur man lagar mat i köket, hur man fiskar i de små sjöarna runt staden, hur man samlar örter och bär i skogen, hur man är värd för middagsbjudningar för att vårda sina vänskaper och mycket mer.
Allt är dock inte lugnt och stilla i Bywater. Det finns en frustration under ytan, och några griniga hobbitar tror inte att Bywater är en riktig hobbit-by. Detta är något som naturligtvis upptar hobbitarna, och därför får man i uppgift att hitta en gammal bok där stadens regler är nedskrivna så att saken kan avgöras en gång för alla. Här blir ett av spelets grundläggande problem uppenbart, nämligen att de olika uppgifter man får inte är särskilt intressanta. Sättet att hitta den här boken är att springa fram och tillbaka mellan samma tre eller fyra hobbitar otaliga gånger, eftersom de är ganska glömska och därför inte kan komma ihåg vem som har boken och vem de kan ha gett den till. Så de första 20 minuterna i sällskap med Tales of the Shire består av att springa fram och tillbaka mellan en hobbit efter en annan, och det är helt enkelt inte särskilt underhållande. Och det är inte enda gången det händer, långt ifrån.
Flera av spelets andra uppdrag är mer eller mindre likadana, bara med olika mål, men i grund och botten gör man samma sak, nämligen springa runt i landskapet och prata med olika hobbitar, leverera olika föremål till hobbitarna, hitta saker i omgivningarna (som vanligtvis är otroligt lätta att hitta) och liknande. Det är helt enkelt inte särskilt intressant, och dessa uppgifter blir snabbt triviala. Det som är mer intressant är hela den sociala aspekten av spelet och det lugna liv som hobbitarna lever i harmoni med naturen. Din status i staden och dina vänskaper med de andra hobbitarna är mycket viktiga och måste ständigt vårdas. Detta görs vanligtvis genom att vara värd för små middagsbjudningar där du serverar de rätter som de andra hobbitarna gillar bäst. Det finns totalt 120 recept fördelade på olika typer av mat, allt från soppor, grytor och stekar till bröd, pajer och kakor. För att vara värd för dessa fester måste du samla, odla eller köpa rätt ingredienser till rätterna.
Maten måste sedan tillagas i ett förvånansvärt avancerat matlagningsminispel, och ju bättre dina rätter matchar rätt konsistens och, inte minst, gästernas smak, desto mer förbättras din relation med dem och desto snabbare låser du upp nya recept, möbler till din hydda och andra saker du behöver. Den här delen fungerar förvånansvärt bra, liksom sättet du odlar olika grödor. Till exempel får du grönsaker av högre kvalitet om du planterar dem bredvid andra grönsaker som de passar bra ihop med. Ju bättre ingredienser, desto bättre rätter, desto gladare hobbitar och desto fler recept och andra saker får du tillgång till. Det finns mer än 40 olika typer av grönsaker, mer än 25 olika örter och 12 olika fruktträd som du kan odla i din trädgård. Allt eftersom årstiderna växlar förändras också de typer av grödor du kan odla i din trädgård, och de typer av örter du kan hitta i naturen förändras också. Det betyder att de rätter du kan skapa i köket också skiljer sig åt när ingredienserna roterar ut.
I de trevliga sjöarna som omger byn kan du fånga mer än 30 olika typer av fisk, så hela aspekten av matlagning, jordbruk och insamling av ingredienser i naturen är ganska omfattande och mer underhållande än att hjälpa de andra hobbitarna i byn. Tyvärr kan du inte undvika dessa uppgifter, eftersom de öppnar upp för nya recept och andra saker du behöver för att utöka din trädgård och din hydda, till exempel. Tales of the Shire är ett visuellt fantastiskt spel. Omgivningen utstrålar atmosfär och mysighet, ändrar utseende med årstiderna, menyerna är vackert designade och allt passar riktigt bra ihop. Det är tydligt att mycket arbete har lagts ner på spelets design. Designers har också skapat ett smart sätt att hitta runt i landskapet, åtminstone på pappret. Istället för att placera fula dataspelsriktningspilar i det vackra landskapet måste du följa små blå fåglar som landar på skyltar, broar och staket. Du måste hålla ett öga på dessa fåglar och lägga märke till vilket håll de vänder sig mot, eftersom det håll de vänder sig mot är det håll du måste gå för att nå din destination. Det är en ganska bra idé, men det tar lite tid att vänja sig vid, och ibland verkar det som om fåglarna hamnar på efterkälken, och då måste man vänta på dem. Dessutom kan det på vissa platser, som till exempel torget, vara svårt att hitta fåglarna, så även om det är en ganska bra idé som passar bra in i spelvärlden, fungerar den tyvärr inte alltid optimalt.
Som tidigare nämnts är Tales of the Shire verkligen vackert designad, vilket är anledningen till att det är särskilt olyckligt att det förmodligen är ett av de mest icke-optimerade spelen jag har spelat på väldigt länge. Jag testade spelet på PS5 Pro, och även på den här maskinen hackar och laggar grafiken. Jag brukar inte vara överkänslig för den här typen av saker men här är det så illa att det är svårt att förbise. Ljudet är behagligt dock, med ett fint och passande soundtrack och väldigt trevliga ljudeffekter. Det finns mycket dialog i spelet, men tyvärr levereras det enbart i form av skriven text. Det var förmodligen en budgetfråga, men de kunde ha uppfunnit ett enkelt pratspråk, som i så många andra spel, men det gjorde de inte heller, så det är nästan helt tyst när hobbitarna pratar med varandra (förutom några grymtningar och utrop här och där), och det känns ibland lite konstigt.
Tales of the Shire har försenats flera gånger inför lanseringen, och det verkar som att inga ytterligare förseningar skulle tillåtas. Tyvärr verkar det som att spelet inte är helt färdigt, och det kunde ha använt lite mer tid för att förbättra sin prestanda, för den är verkligen inte på topp. De mer grundläggande sakerna, med de tråkiga och monotona uppgifterna, är förmodligen svårare att göra något åt nu, men tyvärr drar de också ner spelets intryck, medan de mysiga sysslorna hemma i stugan och i ens trädgård är väldigt bra och förvånansvärt välfungerande, och dessa saker kan lätt fylla flera dagar i spelet.
Tales of the Shire tävlar delvis mot spel som Animal Crossing, Cozy Grove och Stardew Valley, och här är samtliga tyre konkurrenter bättre. Det utnyttjar inte heller riktigt det faktum att det faktiskt har Sagan om ringen-licens, som om man ersatte hobbitarna med några andra kortbenta karaktärer och ändrade några bitar dialog här och där, det skulle kunna vara vilket spel som helst. Tales of the Shire gör samtidigt väldigt många saker rätt, men grafiken måste optimeras - och det snarast. Om du letar efter ett mysigt simspel att spela över sommaren, eller om du bara måste äga allt med Sagan om ringen-namnet på, ta då en titt på det här. Livet som småväxt Fylke-troll är trevligare än väntat.