Taxi Chaos 2

För mig handlade Dreamcast nästan uteslutande om Shenmue, Resident Evil: Code Veronica och Crazy Taxi. Det var dessa tre spel som rullade mest och som samtliga bjöd på underhållning på sitt alldeles säregna vis. Man ska givetvis komma ihåg att vi hade mindre krav på spel för 26 år sedan än vi har idag. Men trots att allting har utvecklats så kan absolut de mer simpla, ganska avskalade, upplevelserna ändå underhålla något enormt. Ofta så kan de rentav vara den kontrast vi söker oss till för att få vår fix. Så, om man då saknat den fart och fläkt och det ganska enkla upplägg som Crazy Taxi bjöd på och underhöll oss med - så kan Taxi Chaos 2 på ytan verka intressant. Men tyvärr känns det simpelt på helt fel vis. Men framförallt så är det inte särskilt roligt, alls.

Bakgrunden lyder att den avdankade taxichauffören Vinnie hamnar i den soldränkta staden San Valeda. Där ska han återigen sätta sig i en taxi för att köra kunder från punkt A till B. Förutom att de givetvis vill till sin destination i tid så är också staden full av AI-poliser som försöker göra ens tillvaro jobbig. Men mest handlar det bara om att navigera längst vägar, undvika hinder och sedan håva in slantarna som kommer med en särdeles nöjd kund. Det är också här man snabbt upptäcker att Taxi Chaos 2 inte är särskilt underhållande - av flera anledningar. Det allra första jag saknade var faktiskt ett häftigt soundtrack som bidrog med lite attityd. För med ett sådant kommer också en känsla av fart och det hade detta verkligen, verkligen behövts.

För när man plockar upp passagerarna så är det ju körningen mellan punkterna som behöver vara rolig. Här är det nästan enbart de påträngande AI-poliserna som skapar lite panik och motstånd men tempot känns mest som en axelryckning hela tiden. Visst att det finns nya bilar att låsa upp - men här kommer vi till ett annat problem. Framstegen sker så himla långsamt. Att samla ihop pengar för att köpa ett enstaka fordon, kosmetisk utstyrsel eller uppgraderingar klarar man på ett eller två pass. Folk är generösa med sina plånböcker. Men för att avancera i den anonyma berättelsen krävs det också att man går upp i nivå. Detta sker otroligt, otroligt segt. Spelkonceptet att köra folk i den ganska trista tomma staden är helt enkelt inte roligt nog vilket gör att allting mest bara känns mödosamt.

Tillkommer gör också en riktigt trist visuell stil. Allting känns plastig, lite som att det är utplacerat som "placeholders". Det finns inget liv, ingen rörelse även om några enstaka panikslagna människor på trottoaren kastar sig åt sidan när man kommer farande i sitt gula fordon. Överlag känns den öppna staden mest som en kuliss och efter några arbetsdagar i den står det också klart att den är alldeles för liten att ha roligt länge i. Jag hade velat lämna passagerare utanför staden i någon liten landsby, tvingats in på småvägar i villakvarter och ja - det är helt enkelt mycket som önskas, men som inte infrias. Förutom några specialuppdrag (som ändå bara består av att köra folk) finns det ingenting annat att göra eller utmanas av.

I slutändan så saknar Taxi Chaos 2, förutom då den uppenbara bristen på fart och en rolig öppen stad att vistas i, framförallt charm och attityd. Allting känns platt på alla plan och bara det faktum att man inte dräper på med ett ordentlig killer-soundtrack är en av många ingredienser som skvallrar en hel del om att produktionen förmodligen varit begränsad. Visst, jag förstår att alla inte har pengar att kasta på licenser på låtar. Men det blipp-blopp som nu finns gör det hela inte några tjänster, alls. I korta doser så kan man absolut hoppa in och ha lite småroligt för stunden men när solen börjar gå ner och jag tvingas tillbaka till garaget så känner jag inte i närhet av någonting jag kände från den där Dreamcast-pärlan.