Teenage Mutant Ninja Turtles Arcade: Wrath of the Mutants

År 2017 släpptes äventyret Turtles Arcade i arkadform och nu, hela sju år senare, är det dags för spelet att släppas till moderna konsoler tillsammans med ett utökat innehåll. Efter att ha tillbringat ett par timmar med Turtles Arcade: Wrath of the Mutans så kan jag dock konstatera att utgivaren borde ha lagt resurserna på något annat och låtit detta äventyr förbli begravt i glömska. För detta osar verkligen bara fränt av surt kloakvatten och bränd pizzaost, och oavsett hur stort fan du är av de ninjasparkande sköldpaddorna så finns det betydligt bättre och roligare produkter att lägga pengarna på.

En initial och tillsynes positiv aspekt är dock att det är tydligt att man har sneglat mot Konamis odödliga klassiker från 90-talet när det kommer till inspiration och upplägg, men där det japanska spelhuset levererade pixel-doftande briljans så har utvecklaren Raw Thrills nöjt sig med att erbjuda en intetsägande spelbarhet och usel presentation. Designen är hämtad från Nickelodeon-serien från 2012, och även om designen i sig kanske inte är den bästa så gör den torftiga grafiken inte mycket för att få det att lyfta till någon högre nivå. Att det här spelet släpptes 2017 känns nämligen befängt vid en första (och en andra och tredje) anblick, och det är lättare att se det som en titel som lanserades år 2007 till Nintendo Wii framför något som hör hemma på dagens konsoler.

För Turtles Arcade: Wrath of the Mutants är gräsligt fult, och det finns ytterst lite liv eller charm i vare sig miljöerna eller karaktärerna som trängs tillsammans på skärmen. Det är även något märkligt med ljudet då musiken är extremt långt ner i mixen vilket gör att det mest känns avslaget och energifattigt. Det enda man egentligen hör är karaktärerna som kastar ut sig halvkassa one-liners i tid och otid, och när dessa därtill ackompanjeras av den totala tystnaden så känns spektaklet som utspelar sig framför ens ögon mer som en urspårad fars än något pulshöjande och medryckande.

Spelbarheten i sig är förvisso godkänd även om den är extremt barskrapad och idéfattig. Man använder en knapp för att slåss, en för att hoppa och en tredje för att bränna av ens specialförmåga. Utöver det är det väldigt lite att hålla reda på, och när fiendernas intelligens är bristfällig till tusen så känns det mest som man hamrar på X-knappen för att nå eftertexterna och äntligen få stänga av eländet. Alla bossar är dessutom snudd på identiska, och även om de har olika utseenden så tillför de sällan något nytt eller intressant som höjer upplevelsen till något annat än en ytterst medioker nivå.

Det ska även noteras att detta äventyr är otroligt innehållslöst, detta då vi enbart bjuds på sex stycken nivåer som sammantaget går att klara av på drygt en timma. Visst, man kan spela om samtliga banor i oändlighet för att få bättre poäng, men det finns inget som uppmuntrar en att vilja besöka varje nivå på nytt efter att man redan har pinat sig igenom dem den en första gång. Visst, lider man av ett självskadebeteende så kan man säkert finna någon form av njutning i att plågas i denna polygon-fattiga action-soppa, men för alla andra finns här inget av värde att hämta.

Sammanfattningsvis så kan jag inte rekommendera Turtles Arcade: Wrath of the Mutans till någon, inte ens de mest inbitna fansen. Visst, det går att spela igenom utan några buggar som förstör, men med en prislapp på trehundra kronor för en ynka timmas så kallad "underhållning" känns det inte acceptabelt någonstans, och betyget kan därför inte bli något annat än underkänt. Hela produkten känns nämligen som ett ytterst unket sätt att försöka tjäna pengar utan att anstränga sig det minsta, och jag hoppas inte folk inte låter sig luras av Turtles-loggan och drar iväg ett köp i hopp om att finna nostalgisk glädje. För när det kommer till just spelglädje så finns det sannerligen inte något av den varan här.