Tekken: Dark Resurrection

När Sony ändrade sig (sex månader efter utannonseringen av Dark Resurrection) och meddelade att spelet enbart skulle släppas till PSP - avlät jag ett djupt avgrundvrål ackompanjerat av vilda armrörelser. Jag var arg, som ett bi. För efter att ha spelat cirka 7000 matcher i Playstation 2-versionen av Tekken 5 ville jag inget annat än att avnjuta Dark Resurrection på redaktionens plasma, med en Dual Shock 2-kontroll i nävarna (nej, jag spelar aldrig med arkadstick).

Efter ett hundratal matcher i Dark Resurrection, med min PSP i nävarna, är jag långt ifrån lika arg utan snarare imponerad och road på bästa möjliga sätt. Tekken 5: Dark Resurrection är en fantastisk konvertering av ett strålande slagsmål och tillsammans med de nya figurerna (och de nya banorna som medföljer de nya figurerna) är detta självklart ingenting som bör ungdå dig som stryktokig PSP-ägare.

Det första som imponerar, förutom den urläckra presentationen då förstås, är laddningstiderna.... ja, eller snarare avsaknaden av sådana. Det säger (precis som i Tekken 5 till Playstation 2) bara *fjiiiiiinnnnggg!* och matchen är igång. Väl redo att sparka stjärt är Tekken: Dark Resurrection så snyggt och så tekniskt kompetent att merfalden PSP-spel får skämmas. Karaktärsmodellerna är urläckra, miljöerna nästan exakt lika rika på detaljer, varierade i uppbyggnad och färgstarka som i Playstation-spelet och skärmuppdateringen är silkeslen. På vissa av banorna från Tekken 5 har Namco dragit ned på grafiken av förklarliga skäl, den kanske mest märkbara av dessa är helt klart skattkammaren som i Tekken 5 är fulllständigt nedlusad med modellerade högar med skimrande guldmynt. I Tekken: Dark Resurrection är mynten betydligt fler och stället baserade på texturer, men när slagsmålet väl är igång är detta ingenting jag tänker på utan förundras istället på hur Namco lyckats klämma in allt detta på en så pass liten UMD-disc.

Tekken: Dark Resurrection innehåller tre helt nya karaktärer som inte fanns med i Tekken 5. Eller, ja. Inte helt nya, en av dem är ett kärt återseende av en gammal räv från tidigare spel, nämligen Armor King. De andra två nya heter Lili och Dragunov. Lili är en fager donna med kraftiga karatekombinationer och allmänt graciös stil hämtat från massor av benhårda gatuslagsmål. Dragunov ser ut som en blandning mellan Josef Stalin och Michael Jackson och är en hårdför rysk general som slåss med Sambo-stil. Båda dessa nya figurer känns väldigt välbalanserade och passar perfekt in i den uppsättning kämpar som fanns med i Tekken5 till Playstation 2. En stor fördel angående karaktärsgalleriet i Tekken: Dark Resurrection är också att samtliga 34 karaktärer finns upplåsta och tillgängliga direkt när man för första gången startar spelet och kräver alltså inte att man spöar slutbossen 33 gånger.

Förutom de traditionella alternativen som arcade mode, quick mode, story mode, time attack och team battle har Namco inkluderat ett multiplayerläge med tillhörande lobbyfunktion som i flertalet tidigare spel. Det går alltså helt utmärkt att trådlöst synka sin PSP med en polare och i varsin del av rummet mötas för att dänga musten ur varandra. Tyvärr är denna multiplayerfunktion inte kompatibel med den onlinedel som PSP erbjuder utan fungerar bara via wifi.

Det enda egentliga minuset som jag kan hitta i Tekken: Dark Resurrection är det faktum att det digitala styrkrysset på PSP inte är helt optimalt för att spela den här typen av spel. Att utföra attacker som kräver att man styr diagonalt är svåra, om inte omöjliga (åtminstone till en början) och att utföra halvcirkelsattacker kräver timmar av träning, även om man till fullo behärskar Tekken 5 till Playstation 2. Detta är givetvis PSP-maskinens fel och inte spelets, men gör i slutändan att jag faktiskt inte kan belöna Tekken: Dark Resurrection med samma betyg som Tekken 5.

Trots detta, är dock Tekken: Dark Resurrection det bästa bärbara slagsmålet jag någonsin testat och ännu en fjäder i hatten för Namco.