Tempest Rising

Om du saknar Command & Conquer, är du naturligtvis inte ensam. Tempest Rising är förmodligen så nära du kan komma utan att begå ett upphovsrättsbrott. Jag har roat mig själv med att pussla ihop fungerande baser och producera storslagna arméer i denna titel. Allt från att du samlar en mystisk resurs, till att bygga baser och producera soldater går att hitta här. Det är skrämmande likt sin inspirationskälla på nästan alla väsentliga punkter. Lägg sedan till ett rockigt soundtrack och det blir uppenbart att detta är ett försök att skapa en spirituell uppföljare i allt annat än namnet. Denna titel har dock ett eget delat universum. Det utspelar sig nämligen i samma universum som Bombshell, Ion Fury och Phantom Fury. Om du spelat någon av dessa titlar kommer du känna igen dig ganska snabbt.

När du startar spelet kan du välja mellan två kampanjer, ett Skirmish-läge mot datormotståndare och ett flerspelarläge. Kampanjerna representerar de två stridande fraktionerna du i nuläget har tillgång till. Den ena är Global Defense Force (GDF) och motsvarar i mångt och mycket de allierade i Red Alert. Det är en styrka som enat västvärlden och fokuserar på bonusar, försvar och truppers unika egenskaper. Det blir ännu tydligare när du inser hur överanvänd färgen blå är i alla deras mellansekvenser. På den andra sidan står The Tempest Dynasty en fraktion som enat östra delen av världen. De gillar rött som Sovjetunionen i Red Alert eller Nod i Command & Conquer och föredrar ren råstyrka. Deras trupper har mindre gimmickar, men delar ut mer skada tack vare sina robusta vapensystem.

Både GDF och The Tempest Dynasty är konsekvensen av ett tredje världskrig, där mänskligheten nästan dog ut på grund av alla kärnvapendetonationer. Efter konflikten bildades båda sidor och började upptäcka en ny resurs som kallas för Tempest. Precis som det gröna Tiberium i Command & Conquer, är den framväxande växtliknande resursen Tempest roten till alla konflikter i denna titel. För att kunna besegra fienden behöver du använda speciella fordon som skördar denna resurs. Det i sin tur ger dig pengar att bygga trupper och baser med. Samtidigt går det inte att komma undan det faktum att det spelmässiga är polerat. Det fungerar suveränt i denna titel. Oavsett om du rullar över fiendens stridsvagnar med en metallboll eller skickar drönare på fienden.

Jag har suttit och väntat i många år på en titel som kan göra detta koncept bra i modern tid. I det avseendet tycker jag att Tempest Rising är suveränt. De prickar in alla förväntningar jag har på ett spel av den här typen. Det kan dock beskyllas för att vara en snarlik kopia av sina förlagor och inspirationskällor. De två fraktionerna är så pass unika och annorlunda mot varandra att det ändå får titeln att sticka ut. Trots det fungerar alla former av trupper enligt en sten, sax och påse modell. Ta exempelvis GDF som kräver redigt med mikrohantering av dig för att fungera optimalt. Deras resurshantering är stillastående och de förlitar sig mycket på information, planering och doktriner. The Tempest Dynasty å andra sidan flyttar runt sina resurshanteringsbyggnader och gillar överväldigande eldkraft. När jag spelar GDF måste jag plocka isär fiendens styrkor med specialiserade truppslag. The Tempest Dynasty måste istället se till att sina trupper har rätt bonusar och slå sönder fienden med mer eldkraft och rätt truppslag. Jag skulle våga hävda att Tempest Rising är något svårare att bemästra än flera av sina konkurrenter på grund av detta.

Ett annat roande inslag är doktriner, i kampanjen kan du också låsa upp nya vapensystem och uppgraderingar till dina styrkor. Det fungerar i spelet som förmågor du kan aktivera för att öka dina soldaters eller byggnaders förmågor. Det finns även möjligheter att kalla in förstärkningar eller temporära baser. Detta resulterar i att du får ett annat djup än i exempelvis Red Alert 2. Det påminner lite om gudarnas krafter i Age of Mythology. Förmågorna kommer med en timer så att du inte kan spamma dessa för ofta. Därför finns doktriner som är mer permanenta uppgraderingar för en kostnad. Priset innebär att du hela tiden måste prioritera vad du aktiverar. Samtidigt har byggnader även unika uppgraderingar till trupper och annat. Det finns mycket att bemästra i denna titel.

Kampanjerna gör ett bra jobb med att introducera dig stegvis till alla spelmässiga inslag. De består av cirka 11 uppdrag per sida vilket ändå resulterar i över 20 unika uppdrag. De har en bra längd och både mellansekvenserna och genomgångarna är intressanta. Du kan också ställa frågor om världen och uppdragen direkt till karaktärerna, vilket vi sällan ser i genren. De är lite synd att de inte spelades in med skådespelare såsom i Red Alert. Samtidigt är detta en indiestudio och någonstans kommer pengar att skapa begränsningar i vad utvecklarna kan göra. Berättelsen kommer inte att vara något du minns. Den underhåller på enkla premisser. Det finns inga oväntade twister här, utan det är som att se en actionfilm från 1980-talet. Det är ofta dumt och fyllt av klyschor. Däremot är jag imponerad över animeringskvaliteten på flera av mellansekvenserna, inklusive introfilmen. För en indieutvecklare i den här genren är det en stor bedrift att skapa så pass fina mellansekvenser.

Skulle du inte vilja spela kampanjen finns det ett skärmytslingsläge. Du kan kriga mot datormotståndare eller vänner på nio spelnivåer. Det är med detta spelläge som begränsningarna börjar synas. Även om urvalet av kartor och möjligheten att spela fyra mot fyra är toppen. Datormotståndarna har tre svårighetsgrader, jag tyckte att de var lite för enkla på alla tre. Förhoppningsvis kanske vi får ytterligare svårighetsgrader efter lanseringen. Annars kan man alltid spela mot riktiga människor och det kommer att bli spännande att se om det växer fram en tävlingsscen efter lanseringen. Precis som det ska vara är det är busenkelt att starta upp en skärmytsling eller söka matcher över internet.

Jag uppskattar att det finns ett större fokus på lagbaserade skärmytslingar i denna titel. I genren brukar en mot en vara det dominerande formatet. Det blev extremt tydligt med titlar som Age of Empires och Starcraft. Jag älskar att spela lagbaserat i realtidsstrategispel på grund av möjligheterna det öppnar upp. Möjligheten att specialisera sig gör att du kan fokusera på enskilda aspekter av spelet. Även om det är möjligt når det aldrig samma komplexitet som i Supreme Commander: Forged Alliance eller Red Alert 3.

Med Tempest Rising får du exakt vad du förväntar dig. Även den rockiga musiken låter precis som 1990-talets stora realtidsstrategispel brukade göra. Ljudbilden låter även den toppen med kraftfulla explosioner och distinkta ljud för olika truppslag. När det kommer till brister inom design kan det lite plottriga användargränssnittet ställa till det. Ibland upplever jag att jag inte hittar tillräckligt snabbt. Samtidigt finns det kortkommandon du kan lära dig. En annan brist är att dina trupper inte sticker ut tillräckligt mycket. Det kan skada läsbarheten av slagfälten. Det har utan tvekan påverkat mig på grund av att trupper smälter ihop med varandra och miljöerna. Vid sidan av det är grafiken riktigt bra, spelet är verkligen som bäst när allt exploderar och trupper beskjuter varandra.

Sammanfattningsvis är detta ett strålande paket och en stor dos av nostalgi på samma gång. Det moderniserar Command & Conquer på ett respektfullt sätt och lyckas leverera en intensiv och underhållande upplevelse. Även om innehållet kan upplevas som lite klent tack vare få flerspelarkartor, finns det mycket att göra i denna produkt. Kampanjerna är varierade, underhållande och flerspelarläget är toppen. Tyvärr får vi inte spela som den tredje mystiska fraktionen direkt vid lanseringen. Det tror jag hade kunnat lösa lite av innehållsproblematiken i flerspelarläget. I övrigt får du exakt vad du betalar för. Detta är förmodligen den bästa moderniseringen av Command & Conquer på många år. Gillar du realtidsstrategi är detta utan tvekan värt din tid.