Tenchu: Shadow Assassins

Innan Splinter Cell-spelen fångade mitt smygtörstande hjärta spelade jag Tenchu, en spelserie som fokuserade på feodalt ninjasmyg. Som mästerninjorna Rikimaru och Ayame smög jag omkring bland bonsaiträd och rispappersklädda skjutdörrar - oftast på jakt efter en bortrövad pimpinett dotter till någon japansk hotshot.

Även om de tidiga Tenchu-spelen inte hade så mycket att sätta upp mot det samtida Metal Gear Solid för att ta ett exempel, fanns det en viss charm i att vara begränsad till ytterst få manicker att klara livhanken med. Att smyga premierades ordentligt och att vara ett med skuggorna var faktiskt att föredra, vilket är något som jag tycker är den viktigaste ingrediensen med smygspel.

Trots att Tenchu-spelen inte var så avancerade gameplay- eller handlingsmässigt fungerade de faktiskt bra, men det märks tydligt att de dryga tio år som spelserien har på nacken har varit hårda. Nu när Aquire tillsammans med Ubisoft ger ut ett helt nytt Tenchu till Wii, känns det lite som om den stolta ninjasagan har hamnat i ett hål där tiden stått fullkompligt stilla. Exempelvis är handlingen som en karbonkopia av de flesta tidigare spelen med bortrövade flickor och sura feodalherrar som försöker komma åt varandra med ninjors hjälp, spelsystemet är sig likt med all sin enkelhet och de tekniska bitarna har inte utvecklats alls.

Visst känns Tenchu: Shadow Assassins oldschool, till och med på tok för oldschool för att ha en chans att hävda sig mot titlar som redan skapat sig ett namn inom samma genre. Det känns som om Aquire trott att vi TV-spelare blir nöjda att få något vi upplevt gång på gång ytterligare en gång - utan att någon tilltalande nyhet smackats in i spelinnehållet. Visst har vissa tillpiffningar gjorts, som att kunna släcka ut ljuskällor med en vattenspruta eller låta en välvillig kisse hämta viktiga prylar åt dig, men de lämnar inget bestående intryck.

Tenchu: Shadow Assassins spelkontroll består mest av finessfritt fipplande med Wii-fjärren och nunchuck-tillsatsen och jag saknar precisionen som en vanlig handkontroll hade kunnat erbjuda. Det gäller speciellt i de pinsamma svärdsduellerna där du ska hugga och parera med ditt ninjasvärd genom att tilta Wiimoten enligt instruktioner på TV-rutan. Klumpigt, dåligt och riktigt frustrerande. Jag saknar även lite riktig precision när jag smyger omkring på välkrattade trädgårdsplättar bland japanska karpdammar och bambuplantor, för Tenchu: Shadow Assassins spelkontroll kräver alldeles för mycket knåpande istället för att bara falla på plats naturligt.

Förvisso instrueras man riktigt utförligt i början av spelet av en flummig farbror med en riktigt snobbig brittisk accent, men det är på tok för mycket moment som krävs av en för att spelkontrollen ska kännas helt självklar. Jag tror faktiskt att en vanlig handkontroll hade kunnat styra upp den uteblivna känslan, för att knappra med nunchucken och veva omkring med Wiimoten är inte riktigt vad jag kopplar ihop med suggestivt smygande.

Förutom den klumpiga spelkontrollen är (frånvaron av) intelligensen hos fienderna ytterligare ett irritationsmoment. Du spenderar mycket tid att kryssa mellan mörklagda partier, och om du skulle bli klumpig och komma ut i ljuset fångar du fiendernas intresse - men bara en liten stund. De är inte särskilt motiverade att söka upp dig och nedgöra dig, vilket gör att ditt jobb som superninja inte är så svårt som man kanske skulle kunna tro. Om du däremot hamnar i klinch och tvingas till en svärdsduell är risken stor att du, per automatik, använder dina ninjafärdigheter för att komma ur knipan och får spela om banan igen. Frustrerande? Hai banzai.

Trots att ninjamästarna Rikimaru och Ayame har varit något specialiserade i de tidigare Tenchu-spelen, är de förvånande lika varandra i Tenchu: Shadow Assassins. Deras färdigheter är identiska, vilket förtar lite av spelglädjen som fanns i de tidigare spelen i serien. Dock så har Aquire jobbar med att få deras personligheter att lysa igenom när mellansekvenserna spelas, vilket de lyckats med. Det säger kanske inte mycket, men Tencu: Shadow Assassins är ett av de snyggare spelen till Wii just nu, även om kameran är tafflig och en hel del små grafiska missar är mer vanliga än tvärtom.

Tenchu: Shadow Assassins är, trots sin trevliga grafiska presentation, avigt att spela och känns lite efter sitt bäst före-datum. Den omständliga spelkontrollen, den näst intill flortunna handlingen och fiendernas lathet på jobbet gör dessutom att Tenchu: Shadow Assassins inte träffar rätt med sitt shurikenkast. För de mer avancerade smygfantasterna finns det bättre utmaningar att finna - om än inte till Nintendos konsol.