Tenchu: Time of the Assassins

Ett av de spel jag sett mest fram emot till PSP är faktiskt Tenchu: Time of the Assassins. Inte för att jag nödvändigtvis trodde att det skulle bli ett riktigt värstingspel, utan för att det är så förbaskat kul med ninjor. Och Tenchu har alltid skiljt sig en aning från konkurrensen genom att handla mer om att verkligen agera lönnmördare än att hugga ner fiender på löpande band. Dessutom har serien hållit en hyfsat hög standard och sammantaget har varje del varit njutbar, även om det funnits en del brister.

Det tar inte lång tid med Tenchu: Time of the Assassins innan jag inser att det mesta är välbekant. Hela den klassiska ensemblen med Rikimaru, Ayame, Rin och Tesshu är kvar och spelet handlar fortfarande om att trycka i skuggorna för att vältajmat kliva fram och avsluta sitt offers liv i ett spektakulärt blodbad. Varje figur har sin egen story och det finns även mängder av fristående uppdrag att gå igenom sedan man klarat spelet, vilket faktiskt behövs för det går ganska fort att klara Tenchu: Time of the Assassins.

Sistnämnda skulle ha varit ett större problem än vad det är tack vare att utvecklarna slängt med en alldeles förträfflig baneditor. Därmed står det dig fritt att skapa hur många och långa banor du vill. Dessutom går det såklart att dela med sig av sina skapelser online vilket gör att man när som helst kan ladda hem en ny bana att klara. Ett förträffligt initiativ och jag gillar verkligen att fler och fler PSP-utvecklare väljer att stödja denna eminenta funktion som onekligen ger spelen bättre hållbarhet.

Noterbart är även att utvecklarna K2 satsat hårt på att göra spelet bärbart. Det har man åstadkommit genom att dela upp varje uppdrag i små stycken med möjlighet att spara vid varje checkpoint. En bra lösning som gör att Tenchu: Time of the Assassins passar lika bra för korta sejourer på till exempel en spårvagn som för att sträckspela.

Som i så många andra actionspel i tredjeperson till PSP, dras man konstant med en ganska elak kamera. Det är sällan man får någon bra överblick över ens ett litet rum och alltför många gånger har jag blivit ertappad av en fiende som stått nästan rakt framför min figur. Det är såklart inte acceptabelt och beror uteslutande på faktumet att det inte finns någon analogspak nummer två man kan justera kameran med. Visserligen kan man centrera kameran med ett snabbt tryck på R-knappen men det räcker tyvärr inte på långa vägar. Som bara för att göra allt ännu lite värre är det dessutom väldigt dålig sikt i spelet och det är sällan man ser mer än några meter framför sig.

Nå, allt är inte becksvart för spelkänslan sitter där den ska. Att smyga på sitt tilltänkta offer är lika spännande som alltid och väljer du istället att slå dig framåt finns goda möjligheter att göra det. Spelkontrollen är helt enkelt väldigt bra och har du spelat Tenchu förut kommer du omedelbart att bli varm i kläderna. Utöver bra spelkontroll finns dessutom stöd för att spela med och mot mänskliga spelare, vilket tillför en hel del.

Rent grafiskt är Tenchu strålande och låter PSP:n arbeta på högvarv. Till viss del har detta inneburit att man får leva med längre laddningstider och att utvecklarna valt att offra lite av sikten (som nämnt ovan). Omgivningarna är dock utsökt designade med tidstypisk japansk stil som kommer att ge alla japanofiler en lyckotår i ögonvrån. Det hela kombineras med lite enkel sushirestaurangsmusik som dock gör sitt jobb för stämningen.

Totalt sett är Tenchu: Time of the Assassins ett stabilt spel som garanterat kommer att tilltala fans av tidigare delar. Precis som vanligt innehåller det mängder av coola ninjor (den fagra Ayame är stor favorit), en spännande story, snygg grafik och mängder av spännande moment. Tyvärr finns en del missar som att kameran stökar till det utan riktig chans att göra det bättre samt den dåliga sikten utomhus. Tenchu: Time of the Assassins gör dock ändå sitt jobb och jag vet fortsättningsvis vilken UMD-skiva jag ska peta ned i min PSP när jag vill ha min ninjafix tillfredsställd.