Explosioner, skelettliknande metallrobotar, lila plasmaskott och dånande musik är förmodligen något alla känner igen från Terminator-universumet. Slitherine valde en annan väg än att låta oss förhindra faran och lät oss istället se framtiden i deras Terminator: Dark Fate - Defiance. Vi behövde alltså inte oroa oss över att stoppa utvecklingen av en mordisk artificiell intelligens som vill utrota mänskligheten, utan den är redan på god väg att mörda mänskligheten när berättelsen startar. Du kanske minns introt i tvåan eller krigssekvenserna i Terminator Salvation. Vi intar rollen som ledare över en motståndsrörelse i kampen mot Dark Fate-versionen av Skynet med namnet Legion.
Trots att Terminator: Dark Fate - Defiance var buggigt och hade sina tekniska tillkortakommanden när det lanserades. Har arbetet med att uppdatera titeln sedan dess av Slitherine lett detta till att bli ett mycket kompetent strategispel, som jag kan rekommendera idag. Även den första expansionen We are Legion bjuder på ett fint tillskott till basspelet där vi intar rollen som maskinerna i en hyfsat lång kampanj. I denna recension kommer jag att fokusera på att berätta vad jag tycker om den senaste expansionen och tredje kampanjen med namnet Uprising.
Världskartan där du bestämmer vad du ska göra och var. Blå är allierade på kartan och du representeras av den gröna färgen.
Uprising bibehåller stridernas taktiska djup, de lite klumpiga systemet för att avgöra vilka trupper du ska ta med dig in i striderna och en helt ny öppen kampanjstruktur. Du får även kontrollen över ett par nya truppslag. När du startar spelläget möts du av en karta indelad i 22 olika territorium. Varje fraktion äger enstaka region av världen var när du startar och kampanjen handlar om att besegra dina rivaler. Det gör du genom att erövra regionerna genom att anfalla dessa. Du kan också försvara ett område eller hjälpa andra mänskliga fraktioner. När detta görs får du spela ett uppdrag i spelets realtaktiska läge. Syftet är att tjäna in mer pengar och besegra Legion. Varje region du äger ger dig en valuta du kan spendera på dina trupper. Du är helt fri i vad du har tillgång till och vilka strategiska beslut du fattar. För att låsa upp nya fordon, truppslag och annat som kan hjälpa dig behöver du ta över regioner. Både det realtaktiska och det strategiska läget är beroende av varandra och du måste interagera med båda för att vinna.
Under anfallsuppdrag och försvarsuppdrag kan du förutom att slåss mot fienden även ta över fordon. Nackdelen är att det infanteriet som då styr fordonen gör den uppgiften. Du kan dock be dina trupper kliva ut ur fordonen och välja att inte ta med dessa fordon under nästa uppdrag. En viktig komponent av kampanjen är att veta vad du ska ta med dig in till uppdragen och vad du ska ta med dig ut ur uppdragen. Dör dina trupper kan du förlora värdefulla vapensystem och fordon. Det fienden har kan också erövras och användas om det inte är totalförstörda under striden. Med sådant kan du också uppgradera och förändra hur truppslag fungerar och vad de kan göra på slagfältet. Detta är viktigt på grund av hur oförlåtande detta spel är. Dina trupper dör snabbt och du behöver använda positionering och terrängen till din fördel.
Striderna är relativt oförändrade. Du försöker precis som vanligt klara av uppdrag.
En av anledningarna till att jag gillar detta spel är på grund av de taktiska besluten du behöver ta både under och efter striderna. Tyvärr tycker jag att denna kampanj med sina fyra fraktioner varav en är spelbar, inte är lika intressant som sina två berättardrivna föregångare. Det behövs något mer för att verkligen lyfta den här nya kampanjen till högre höjder. Det kan vara saker som fler spontana händelser, fler unika uppdrag, diplomati med mänskliga fraktioner och lite annat. Samtidigt är det svårt att klaga när du har så mycket mer beslutsfattande under varje uppdrag och striderna är så pass engagerande. Det är riktigt roande att gömma trupper i bakhåll, anfalla konvojer av fiender och hantera både ammunition, bränsle och extremt sårbara truppslag. Blir ditt fordon beskjutet kan det gå fort innan det blir helt oanvändbart. Med bra positionering, rökgranater, lagning och annat kan du ändå rädda viktiga pjäser på bräder.
I detta spel är maskinerna rakt igenom kraftfullare än människorna. Du måste använda dina mer rörliga trupper och hitta sårbarheter i deras positionering. Det tillför komplexitet på grund av dynamiken mellan fraktionerna. En annan aspekt som ökar svårighetsgraden är att denna titel även modellerar logistiska aspekter av krigsföringen. Det ska däremot sägas direkt att försörjningskedjorna är ganska simpla i detta spel. Det finns två sätt att göra detta på. Den första är att på den strategiska kampanjnivån använda intjänad valuta så att dina trupper fyller på förråden av ammunition, personal och bränsle. Du har också möjlighet att använda två typer av lastbilar som kan följa dina trupper och göra samma fast ute på slagfältet. Tack vare att spelet simulerar just detta skapas en extra strategisk dimension och sårbarhet. Din fiende kan förstöra dessa och om dina fordon inte har bränsle under uppdraget kan det innebära att du får överge fordonen. Detta i sin tur kan försvaga din situation och position på spelnivån.
Dessa uppdrag du utför är mer av skärmytslingar snarare än kampanjuppdrag med berättande.
Även om jag inte är särskilt intresserad av att strida mot mänskliga fiender i detta spel erbjuder de ändå lite variation. Om du vill ha mer frihet än i baskampanjen går det att få i detta nedladdningsbara innehåll. En aspekt av Uprising som jag anser behöver lite utökning är uppdragsvariationen. Det finns enbart ett fåtal typer av uppdrag som slumpas om och om igen. Dessa har en tendens att repeteras lite för ofta. Å andra sidan är problemet inte enbart spellägena utan hur din datorstyrda motståndare beter sig. De är lite för passiva på slagfälten även under försvarsuppdrag. Dock gillar jag när andra fraktioner ber om hjälp under sina uppdrag, detta kan försvaga fienden och stärka din egen position. Över tid kan du även bli allierad med mänskliga och halv-mänskliga fraktioner. Det kan leda dig till att kunna rekrytera deras truppslag. Legion å andra sidan kompenseras för detta genom att kunna anfalla vilken region de vill utan att ha erövrat den närliggande först.
Titeln har inte märkbart förändrats sett till ljud eller grafik. Grafiskt är det ett relativt snyggt strategispel och bjuder på bra ljud och ljudeffekter. Explosioner ser bra ut och har tillräckligt med tryck. Maskinernas framtidsvapen låter fortfarande lite platta, men de låter ändå trogna filmversionernas varianter. Byggnader går sönder och miljöerna är både varierade sett till utseende och funktion. Det är även bra att du kan se soldaterna vandra runt inuti byggnaderna till sina fönster. Detta är något som andra strategispel såsom nyligen lanserade Broken Arrow och Warno inte simulerar. Det kanske inte kan mäta sig med högbudgetstrategispel, men jag ändå nöjd med vad Slitherine erbjuder i Uprising.
Menyerna är godtagbara men lite klumpiga att använda. De blir lätt plottriga när du har mycket truppslag och materiell till ditt förfogande.
Trots att det finns en viss repetition av innehåll är detta ändå bra. Friheten att anfalla olika regioner efter dina önskemål ökar din kontroll och fungerar som en mekanism att förklara var dina trupper slåss och varför. Jag hade roligt under kampanjens gång och den är något mer omspelningsbar än sina föregångare. Artificiella intelligensen kan behöva en justering av sitt beteende i striderna, men fungerar på en godkänd nivå. Även om den fuskar på högre svårighetsgrader och är aktiv på regionnivån. Tyvärr kan du bara spela som en fraktion trots att Legion var spelbar i den förra kampanjen. Om detta förändras på sikt är såklart svårt att säga. I nuläget är detta absolut värt priset. Helhetsmässigt är det bra, även om jag tycker att de två tidigare kampanjerna är snäppet vassare. Det är som sagt svårt att inte känna lite lycka över att få spela ett bra semi-realistiskt taktiskt strategispel av framtidsbiten i Terminator-universumet.
Varje region har en belöning om du erövrar den. Det bör du alltid ta med i beräkningarna innan du anfaller.