Allt om Suikoden

Det som gör ett rollspel bra är knappast kontrollen. Bara vi slipper onödiga omvägar och en massa fumlande i menyer så duger det mesta. Det är inte heller grafiken, för trots att spel som Jade Empire och Final Fantasy X har gett oss grymt detaljerade karaktärer så framstår de mest som taffligt animerade plastdockor. Och det är faktiskt inte heller musiken, även om några välplacerade toner kan förhöja vilken scen som helst till ett minnesvärt ögonblick som får mina ögon att tåras när jag senare lyssnar på musiken enskilt. Nej, det allra viktigaste för ett rollspel är karaktärerna och handlingen, och det är därför Suikoden är den överlägset bästa rollspelsserien.

Det som skiljer Suikoden från exempelvis Final Fantasy, som rent statistiskt borde vara den serie du har spelat mest, är att varje spel utspelar sig i samma värld vid olika tidpunkter. Därför kan de knyta an till varandra på ett helt annat sätt. Visst, det finns alltid en Cid och några chocobos i ett Final Fantasy, men det är mer ett påklistrat fenomen än någon planerad röd tråd. Suikoden-världen blir så trovärdig och engagerande just tack vare sin historia och alla inblandade människor och icke-människor. För var och en har en bakgrund, en historia att berätta, som kanske bara är något som författarna slängde in, men som mycket väl kan vara stoffet till ett helt nytt spel.

Till exempel fanns en krigare i Suikoden II vid namn Georg Prime, i sig en ganska tråkig karaktärsdesign och han hade absolut inget med huvudhandlingen att göra, men han hamnade i mitt utvalda team tack vare sin extrema styrka. Men jag fick veta att han en gång varit en riddare för Scarlet Moon-imperiet (som man slåss mot i Suikoden I) och att han verkar ha varit inblandad i mordet på drottningen av Falena några år tidigare. Och när då Suikoden V visar sig utspelas just i Falena är det förstås självklart att Georg dyker upp som en viktig karaktär. Eller ta Luc, en ung magiker som hjälpte oss att bekämpa fienden i de två första spelen, men sedan visade sig bli fienden själv i det tredje spelet, femton år senare i historien.

Just Lucs förändring visar på en viktig del av berättandet i Suikoden. Det finns få verkligt ondskefulla karaktärer. Det är inte så att Luc helt plötsligt går och blir ond, som brukligt är. Han är inte född ond, han är inte besatt av någon demon eller någon annan praktisk kliché, och till och med när han slutligen faller känner jag någon sorts sympati för hans mål - att göra slut på världen för att slippa existera, efter att ha insett sin maktlöshet i det stora hela. Det visar sig att han själv är skapad av översteprästen Hikusaak som en behållare för en "True Rune", en av de 27 urkrafterna i Suikoden-världen som hela handlingen kretsar kring. Trots att de ger evigt liv och enorma krafter har de också en negativ sida.

Eller ta det geniala Suikoden II. Från början får vi följa Riou och Jowy, två barndomsvänner som får kontroll över varsin halva av "Rune of the Beginning" och därmed makt över varsitt rike. Men därmed är de också dömda att kriga mot varandra. Suikoden II råkar följa Riou och hans kamp, men i själva verket hade det precis lika gärna kunnat handla om Jowy som försöker skydda sitt hemland från förrädaren Riou. Det är en fråga om perspektiv, det finns inget absolut gott eller ont. Jämför detta med parodiska och endimensionella skurkar som Kuja (Final Fantasy IX), Seymour (Final Fantasy X) eller för den delen den grymt överskattade Kefka från Final Fantasy VI.

Men det behöver inte ens handla om huvudpersonerna och de storslagna politiska och militära drabbningarna. Varje Suikoden har 108 hjältar, 108 så kallade "Stars of Destiny", en idé tagen från det klassiska kinesiska verket Shui Hu Zhuan. Med tiden samlas de på en central plats där alla sedan bidrar på något sätt till segern, även om det kanske bara rör sig om att laga mat eller sälja drycker. Var och en har som sagt en historia och en personlighet. Ta bara Hortez VII, en kille med en kronisk brist på lokalsinne, som vandrar runt i nästan hela Suikoden III innan du äntligen lyckas hänvisa honom till ditt högkvarter. Eller Apple, den geniala strategikern som tvingas kräla i stoftet för att ni ska kunna rekrytera hennes högdragna kollega och ha en chans i kriget. Eller Viki, en teleporteringsmagiker som dyker upp i varje spel och har åkt så mycket fram och tillbaka i tid och rum att hon ständigt är gravt förvirrad. Eller Cecile, en ung flicka som med sin ärvda rustning och lika portioner övermod och godhet på egen hand försvarar det övergivna slottet Budehuc. Eller samurajen och vapenfetischisten Genshu som vägrar gå med dig tills du har en tillräckligt skicklig vapensmed på din sida. Eller Kahn Marley, en vampyrjägare med klara drag av Castlevania. Eller Lilin, den söta sjöjungfrun som inte riktigt förstått meningen med att använda pronomen. Eller Landis, en kille som tenderar att förstöra dina teateruppsättningar genom att ändra alla sina repliker till något blodigt och brutalt.

Jo, apropå teater. Teatern i Suikoden III är ännu ett exempel på hur serien med enkla medel, praktiskt taget bara text och dialog, lyckas berätta mer om varje person än vad någon påkostad renderad sekvens hade kunnat göra. I varje spel samlas hjältarna förr eller senare i ett högkvarter där man både kan gå runt och bara prata med folk, eller ägna sig åt olika minispel. Att alla karaktärerna verkligen lever där förstärks av att de skickar små brev till mig, huvudpersonen, och på det sättet lär jag känna dem närmare. Suikoden IV har ett biktrum där folk kan berätta saker för den lömske munken Keen (och indirekt mig). De senaste tre spelen har badhus där rätt kombinationer av figurer resulterar i dialog som ger ytterligare djup (!) och bygger på karaktärsrelationerna.

Men det är inte bara de små personlighetskrockarna som gör Suikoden-spelen så speciella, utan de storslagna och extremt genomtänkta handlingarna. Det kan vara såväl komiskt och lättsamt som tragiskt och vansinnigt dramatiskt. Det handlar om vänskap, svek, korruption, krig, lister och politik på en nivå som få andra spel uppnår. Tillsammans med den etablerade historien blir därför världen en levande plats med riktiga människor (plus alver, dvärgar, hundkobolder, kattkobolder, ödlemän, ankor, bävrar och andra klassiska fantasyfolk) som allihop känns trovärdiga och intressanta.

Det är där, någonstans mellan de hemtrevliga konversationerna och de storslagna intrigerna, som Suikodens magi skapas. Det är därför jag med nästan plågsam förväntan ser fram emot Suikoden V som kan bli det bästa hittills, och därmed bli mitt nya favoritspel genom tiderna. Det är därav min kärlek till Konamis saga kommer.

------------------------------------------------------------------------------

Viktiga karaktärer

Flik
Från början en omogen ung man som växte upp och blev en av hjältarna i Suikoden. Han återvände i tvåan som ledare för en rebellgrupp. En flickfavorit som försöker undvika uppmärksamhet då han fortfarande är trogen sin Odessa.

Viktor
Trots att han är Fliks motsats blev de två nära vänner i och med handlingen i Suikoden. En lika stark som snäll man som kämpar stenhårt för det han tror på. Trots sin hurtiga attityd har han en tragisk bakgrund då hans flickvän mördades av vampyren Neclord.

Nash Latkje
En adelsman från kungariket Harmonia som reste runt i sidoäventyren Suikogaiden 1 och 2. Beväpnad med hemliga vapen och magiska kort är han en kraft att räkna med. Senare hjälpte han även till i kriget mot Luc.

Viki
En lika söt som kroniskt förvirrad flicka. Varje gång hon nyser teleporteras hon genom tid och rum. Av någon anledning dyker hon alltid upp i samband med varje Suikoden-spel och hjälper där hjältarna att snabbt resa runt.

Leknaat
En mystisk sierska som övervakar de 27 sanna runorna och hjälper de utvalda hjältarna att samla ihop 107 medhjälpare för att nå sina mål. Ingen vet vad hennes egna mål är, och vem hon egentligen är. Hon besitter en del av "Gate Rune" som ger henne kraft att öppna portar mellan dimensioner.

Hikusaak
Vi har hittills inte fått se Hikusaak i egen hög person. Han fick tag på "Circle Rune" och blev därmed odödlig. I sin jakt på de övriga 26 runorna grundade han kungariket Harmonia och har sedan varit inblandad i det mesta, även om Hikusaak själv inte har synts till på hundratals år. Det spekuleras i att det sista Suikoden-spelet ska handla om honom.

Tir McDohl
Son till general Teo McDohl. Av olika anledningar kom han att sätta sig upp mot Scarlet Moon Empire och starta ett uppror med hjälp av bland andra Flik, Viktor och Mathiu Silverberg. Han övertog "Rune of Life and Death", även känd som Soul Eater, från sin vän Ted.

Luc
En lärjunge till Leknaat som hjälpte hjältarna Tir och Riou i de första två spelen. Men när han fick reda på sitt syfte och ursprung återvände han till Harmonia där han satte igång ett krig mot grannländerna. Han besitter "True Wind Rune", en av fem elementrunor.

Hugo
En ung pojke i den nomadiska Karaya-stammen som blir inblandad i ett trevägskrig mellan Grasslands, Zexen och Harmonia. Suikoden III har tre huvudpersoner varav vem som helst kan få "True Fire Rune" och bli den slutliga hjälten, men Hugo anses allmänt vara den som "officiellt" fick den eftersom de övriga, Geddoe och Chris, redan hade egna runor ("True Lightning Rune" och "True Water Rune" ).

Riou
Adopterad son till kampsportsmästaren Genkaku. Tillsammans med sin barndomsvän Jowy gick han med i armén, men på grund av förräderi hamnade han i grannlandet där han med hjälp av "Bright Shield Rune" kämpade mot sitt gamla hemland.

Jowy Atreides
Rious barndomsvän som fick den andra halvan av runan, "Black Sword Rune". Hans öde ledde honom till att bli härskare över sitt land men satte honom därmed i konflikt med Riou.

Lazlo
En ung riddare i öriket Razril, hundrafemtio år innan det första spelet. Han får tag på den kanske olyckligaste runan, "Rune of Punishment" som tar av hans egen livskraft varje gång han använder den.

Mathiu Silverberg
Mathiu är bara en i familjen Silverberg, en gammal släkt som producerat några av världens bästa taktiker. Själv hade han dragit sig tillbaka för att undervisa när han blev indragen i upproret mot Scarlet Moon Empire. Förutom Mathiu i Suikoden har vi bland annat fått träffa Elenor Silverberg i Suikoden IV och Caesar Silverberg i Suikoden III.

Yuber
Ingen vet riktigt vem han är, men allt tyder på att han inte är mänsklig. I de första två spelen var han en urstark riddare men i Suikoden III fick han en större roll som livvakt och medhjälpare till Luc. Hans enda mål i livet är att skapa kaos.

Jeane
Den lättklädda Jeane dyker upp i varje spel som runförsäljare men ändå verkar det inte vara samma person, särskilt inte med tanke på att spelen spinner över närmare 170 år. Det har spekulerats att hon tillhör en familj där alla kvinnor ser likadana ut eller att hon är någon sorts magisk varelse. Faktum kvarstår dock att hennes kläder blir mindre för varje spel och beräknas försvinna helt lagom till Suikoden 7.