The Alters

Har du någon gång undrat om dina livsval hade kunnat förändrat vem du är idag. The Alters sätter detta på sin spets tack vare ett finurligt sätt att klona dig själv i din kamp att överleva en fientlig och isolerad planet. Det hela börjar med att vi kraschlandar på en öde värld i ett solsystem med tre stjärnor. Resten av besättningen är död utom en byggare med namnet Jan Dolski. Han är en vanlig person som hamnat på fel ställe vid fel tidpunkt. Vårt första uppdrag blir att hitta en mobil bas, vilken fungerar som vårt hem och transportmetod under äventyrets gång.

Jan inser ganska snabbt att han inte räcker till för att fixa basen och en mystisk kontaktperson övertygar honom om att använda en sällsynt naturresurs han precis upptäckt på planeten. Det leder oss till att använda maskineriet ombord basen att klona ett får och senare en variant av oss själva. Detta är premissen för hela äventyret, bygg upp din bas, samla resurser och klona dig själv så att dina alter egos kan hjälpa dig med olika uppgifter. Det är också här vi börjar stöta på problemen. Vi vet att de tre stjärnorna planeten roterar runt kommer att orsaka förödelse och förinta allt liv när solarna går upp. Det sätter en tidsgräns på vårt äventyr och ett behov av att skynda på. Vi vet också att fler människor behöver mer mat, ställen att sova på och mycket annat. I takt med att vi skapar fler varianter av oss själva behöver vi expandera basen och för att göra detta måste vi ut på planetens yta och samla olika naturresurser.

Den mest betydande resursen kallas för rapidium och är det du använder för att skapa en klon i vuxen ålder, med minnen från sitt och ditt liv. Jan du spelar som har dock inte levt hela deras liv. De har gjort livsval som förändrat vem de är, vilket jobb de har och orsaken till att de följde med på resan. Detta resulterar i personer som både gjort samma och andra livsval. Du kommer att använda lite av din tid med att luska ut vilka val dessa karaktärer gjorde, som du inte gjorde och varför. Det liknar konceptet med varianter av karaktärer i parallella dimensioner, som Marvel ofta använder sig av i sina storfilmer. Du kommer att konversera mycket med dessa varianter av dig själv och även försöka lösa deras problem.

När du väl börjat på detta spår inser du snabbt att du behöver fler Jan med olika specialiseringar för att få basen att ta sig fram på denna öde planet. För att göra det behöver du fylla på med mer rapidium, forska, bygga byggnader, producera mat och samla resurser. Du kan inte dröja för länge på grund av en tidsbegränsning. Det beror på att du har ett visst antal dagar du kan stanna på varje plats. Din karaktär kan inte jobba för evigt utan behöver sova för att orka jobba dagen efter med olika aktiviteter. Som du förmodligen gissat innebär grävandet av resurser tidsförbrukning och riskerar att trötta ut din karaktär. Det innebär att du måste fatta strategiska beslut om hur du väljer att använda tiden du har till förfogande och när du sover under titelns tre akter.

Det finns många sätt att sätta sig i en svår situation på grund av misstag eller beslut. Dina Alters kan också dö om du inte är försiktig. Det kan ske via händelser i spelet eller arbeten du ber karaktärerna att genomföra. Att fundera igenom vad du säger, gör och hur du agerar i olika situationer är viktigt. Jag gillar denna aspekt tack vare att det bjuder in mig som spelare att experimentera med både dialog och andra spelmässiga inslag. The Alters är som allra bäst när du inte ved vad som händer om du gör en viss sak.

Det är uppfriskande att titeln inte handlar om utomjordingar eller att skjuta. Fokuset är snarare på överlevnad. Världen är vacker och ogästvänlig, den bjuder också på olika fenomen att ta hänsyn till. Navigering kan vara farligt och du kan bygga föremål för att underlätta denna process. Du kommer också i kontakt med naturfenomen som liknar något från Stalker. Vissa faror triggar också dialog med dina Alters så att du kan få råd och hjälp att hantera dessa. Det är också en av styrkorna med äventyret att du kan använda dina skapade varianter av dig själv till att underlätta resan. Tyvärr bidrar upplägget även till att visa på vissa svagheter. Spelet sparas enbart när din Jan vaknar på morgonen. Det innebär att om du avslutar under dagen eller av någon annan anledning stänger av spelet så sparas inte dina framsteg. Trots att tanken är att du ska leva med dina beslut och spelet markerar dina val du gjorde fram till punkten du stängde av, är det frustrerande att spela om och inte kunna spara manuellt.

11 Bit Studios vet verkligen hur de ska skapa engagemang hos mig tack vare flertalet spelmässiga system. Precis som med Anomaly: Warzone, This War of Mine, Frostpunk 1 och 2 lyckas de även här. Det som är tydligt efter många timmar med denna titel är hur sömlöst alla olika bitar faller på plats. Oavsett om jag samlar resurser, skapar en ny klon eller sparar material för en byggnad fungerar allt klockrent. Det finns inget som inte platsar. Jag hade snarare önskat mig mer djup i vissa spelmässiga inslag, det handlar i nuläget enbart om att hålla nere en knapp. Strategin och svårigheterna kretsar runt hur du använder din tid, dina resurser och på vad. Svårighetsgraderna i sig är förmodligen det jag kämpat med mest. Jag tycker inte att titeln är särskilt utmanande oavsett svårighetsgrad. Det kan vara bra att känna till om du är van med genren att detta kanske inte utmanar. Detta är förmodligen också en aspekt som utvecklarna har möjlighet att lösa på sikt.

Visuellt är detta fantastiskt, det påminner lite om filmen Prometheus med sin öde planet. Däremot finns det inga utomjordingar eller skräckinslag. Det är snarare en berättelse om överlevnad på en distinkt och visuellt tilltalande värld. Det är inte ett särskilt krävande spel trots sitt vackra yttre. Även om jag skulle kunna kritisera karaktärsmodellernas ögonrörelser är det inget som blir ett problem. Både karaktärer, föremål och andra saker ser bra ut. Det är också imponerande hur mycket du kan zooma ut och in i världen. Det är tydligt vad du kan plocka upp, vad som är en resurs och att navigera menyerna. Skulle du ha problem med att flytta din karaktär i din bas kan du också snabbt flytta om rummen och hissarna efter eget tycke. Det är ett förhållandevis lättavläst spel med ett bra användargränssnitt.

Ljudmässigt är även detta toppen, jag tycker verkligen om musiken i denna titel. Skådespelaren bakom Jan Dolski är också riktigt bra. Han låter inte som en kommandosoldat, utan som en vanlig människa. Att sedan få höra hans röst i olika konstellationer är lite som klonerna från Star Wars. Jag tycker att 11 Bit Studios lyckas riktigt bra med att förmedla olika personligheter trots detta. De behåller dragen av sin ursprungsversion med bjuder på distinkta variationer i kläder, personlighet och annat. Resterande ljud i världen låter också bra. Det blir aldrig ett problem eller stör upplevelsen. Du ska ändå tillbringa nästan 18-30-timmar med detta och då behöver ljudbilden vara bra.

The Alters stannar aldrig över sitt välkomnande utan bjuder på en engagerande, intressant och välspelande upplevelse. Det låter bra och det finns mycket att gilla med detta science fiktion-äventyr. Är du som mig och gillar utvecklarens tidigare spel finns det mycket att gilla även här. Tyvärr bjuder inte denna resa på en tillräckligt stor svårighetsgrad, men om du gillar berättande, dialog och överlevnad finns det ändå mycket att hämta här. Det är utan tvekan en av årets mer positiva överraskningar. Även om jag normalt sett inte gillar tidsbegränsningar i spel fungerar det bra här. Det vävs in helt naturligt i berättelsen på grund av solarna planeten kretsar runt och mysteriet om varför originalbesättningen dog är också ett roande stickspår att försöka klura ut. Det är knäppt, intressant och innehåller konstig vetenskap, vilket tilltalar mig. Om du gillar science fiktion är detta en given rekommendation. Därför landar mitt betyg på en nia.