The Dishwasher Dead Samurai

The Dishwasher: Dead Samurai är historien om en ensam kille som börjar i liten skala och sedan slår igenom i stor stil. James Silva är mannen bakom Ska Studios och hans tidiga idé om ett spel fick uppmärksamhet via Microsofts initiativ XNA och till slut visade det sig att hans egensnickrade spel skulle släppas på Xbox Live Arcade. Det är lite sagan om den glade amatören som gjorde det spel han ville och fick det utgiven till en relativt stor massa.

The Dishwasher: Dead Samurai är sprängfyllt med det som gamerdrömmar är fyllt med. Stilrik tvådimensionellt superröj med massor av effekter, drösvis med fiender, tonvis med attackkominationer och fyllt till bredden med zombies, cyborger, agenter, snubbar med jetpacks och såklart riktigt maffiga bossar. Jag påstår inte att jag känner James Silva, men jag gissar mig till att han är en old skool gamer som har nött supersvåra klassiker med massor av våld och utmaning.

Konceptet är föredömligt enkelt, du ska hugga ihjäl legioner av cyborger. Allt utspelar sig på banor i där man går mellan olika scener där det väller in fiender som oftast måste besegras innan man får komma vidare. Det fullkomligt sprutar in fiender ibland och stundtals kan det bli en smula rörigt. Något man märker ganska snabbt är det faktum att fienderna kan ta en hel del stryk innan de börjar ge med sig, då kan man använda sig av någon av de otaliga attackkombinationerna som finns tillgängliga och se till att de onda svinen snart ger sig. När en fiende har fått nog med stryk blinkar en knappsymbol över dennes huvud, om man avrättar vederbörande med korrekt knapp, får man en läcker hälsobonus.

Det gäller nämligen att vara smart och smidig när man spelar då fienderna lätt kan få övertaget ganska snabbt och dessutom kan prygla vår diskande samurajhjälte till krigarmos. Något jag märkte ganska snabbt var det faktum att det är bitvis hysteriskt svårt. Redan på normal svårighetsgrad fick jag i början ganska ordentligt med stryk och det tog en stund innan man fick in rätt taktik.

Vår döde hjälte förlitar sig till snabba eller starka vapenattacker eller kast och dessa kan kombineras på en mängd vis. Under spelets gång kommer man bland annat att få vifta på såväl köttyxor som svärd och en motorsåg. Magiattacker finns även det och på vissa ställen kan man köpa uppgraderingar till vapen eller hjälten och man betalar med någon form av lustig virvelvaluta som döda fiender avger sig. Förutom storyläget där man hankar sig fram i en ointressant handling fylld med spelklyschor finns även arkadläget där man får eliminera en viss mängd fiender för att klara av banan, vapen, fiender och banlayout varierar från utmaning till utmaning.

The Dishwasher: Dead Samurai består av matta, dämpade färger, nästan pastell-aktiga i tonen. Allt som oftast fylls skärmen av hinkvis med blod som lägger sig som en matta över miljöerna. Att säga att det är ett snyggt spel är lite att ta i, men visst har det en viss opolerad charm som skriker independent-utvecklare lång väg. Ljudmässigt är det dock en annan historia, ljudeffekterna är inte speciellt många och när man hackar och hugger loss bland massor av fiender, börjar öronen snart göra ont.

The Dishwasher: Dead Samurai är ett actionspel av den gamla skolan. Svårt, enkelt men inte utan djup. De som gillar att nöta banor om och om igen och samla poäng på hög kommer att få sina behov tillfredställda. Ibland kan The Dishwasher: Dead Samurai vara lite väl repetitivt för min smak och jag kan känna att ljudet ibland nästan nöter hål i huvudet på mig. Trots detta är det ett solitt spel för hardcore-lirare som kan uppskatta den lite grova stilen på hela spelet. Att det dessutom inte är helt olikt spel som Devil May Cry, Viewtiful Joe och många andra gör det inte sämre.