The Elder Scrolls IV: Shivering Isles

Skäms på er, Bethesda. Vi har fortfarande inte utforskat vartenda skrymsle av Cyrodiil och så släpper ni en expansion med ännu mer att göra, utforska och uppleva. Expansionen tar upp ungefär en gigabyte av min stackars 360-hårddisk och kostar 2400 poäng, så det är ingen liten patch det handlar om, utan ett fullständigt nytt spel kopplat till det gamla.

När jag först installerat Shivering Isles händer... ingenting. Aningen förbryllad vandrar jag runt och fortsätter att plundra gravar och banka troll, men ett speldygn senare får jag meddelande att en mystisk portal öppnats. Som om Cyrodiil inte hade nog problem med portaler, tänker jag, och beger mig dit.

Till skillnad från Mehrunes Dagons portaler till ett brinnande helvete leder den här till hemvisten för en annan daedralord, Sheogorath. Shivering Isles är en bisarr plats, lite som en LSD-variant av Morrowind, lika kluven som dess härskares schizofreniska sinne. Den ena halvan är ljus, närmast pastellfärgad, och fylld med technicolor-monster, medan den andra är mörk, dyster och olycksbådande. Den här delningen går som ett tema genom hela expansionen och dina val avgör hur det kommer att sluta. Ganska snart blir jag fast anställd hos den totalt galne Sheogorath och får ägna mig åt att mörda äventyrare i lömska fällor, leka inkvisitor åt en elak grevinna, och andra sunda aktiviteter. Om du är en sann rollspelare och har skapat dig en ultragod riddartyp kan det vara en idé att undvika huvudhandlingen i Shivering Isles, medan mer ondskefulla typer känner sig som hemma.

Rent grafiskt bjuder alltså Shivering Isles på massor av nyheter. Alla fiender är helt nya, med några gamla bekanta från tidigare Elder Scrolls som saknades i Oblivion som de gyllene demonkvinnorna som man kunnat frammana förut. Här fungerar de som poliser och patrullerar den ljusa sidan, Mania. På den mörka sidan, Dementia, finns däremot mörkblå demonkvinnor som är lika arga och lika farliga. Värt att poängtera är också att man inte kan hamna i fängelse på Shivering Isles. Blir du fångad hamnar du i en grotta och dina vapen beslagtas - tar du dig ut med livet i behåll blir du benådad.

Däremot är det samma gamla musik som varvas om och om igen, och efter alla timmar i Oblivion börjar jag faktiskt vara rätt less. Variation hade inte skadat. Samma gäng röstskådespelare återvänder och det finns förstås massor med ny dialog, men trots att de flesta på det här stället är komplett sinnessjuka blandas fortfarande deras galna dialog med normala röstbitar från Oblivion.

Värt att poängtera är att expansionen precis som Oblivion anpassas efter din nivå, så du kan skapa dig en ny karaktär och sedan springa raka vägen dit (efter att ett dygn har gått, förstås). Men det märks att balansen främst är gjord för mäktigare karaktärer och på riktigt låg nivå blir fienderna lekande lätta.

Shivering Isles är till landytan sett bara ungefär en fjärdedel av Cyrodiil och det märks. Bara efter någon timme har jag vandrat hela vägen runt ön och hunnit hacka ihjäl en hel del lömska munkar, arga rotvarelser, någon sorts myra/spindel/skorpion/papegoj-hybrider och en massa träskgubbar på vägen. Det tog dock inte lång tid att lära sig hata de jobbiga fienderna som hela tiden slår omkull mig. Men överallt finns förstås små grottor och hemliga tillhåll, och om man inte stressar sig genom handlingen lär den här expansionen hålla ett bra tag. Det finns förstås också en rad nya vapen och rustningar att samla på sig. Rätt tidigt hittade jag ett brutalt svärd som inte bara bytte skepnad och fylldes med magi varje dag, utan också går att ladda upp genom att döda tillräckligt många fiender. Helt klart mums.

Jag är dock inte lika överväldigad som jag var av originalet för ett år sedan. På gott och ont är Shivering Isles en mer fokuserad och linjär upplevelse och det är sällan någon tvekan om vart man ska. Att gå genom en portal och sedan plaska i träsk där man möter tröga shamaner och högfärdiga blå demondamer påminner också rätt mycket om en annan hyfsat (blink blink) framgångsrik expansion. Men alla Elder Scrolls-fans som spelat Oblivion framlänges och baklänges tio gånger om bör definitivt skaffa sig The Elder Scrolls IV: Shivering Isles.