The Elder Scrolls Online: Necrom

The Elder Scrolls Online, eller ESO, är ett riktigt monster till onlinerollspel vid det här laget. Jag är faktiskt något av en nybörjare, och det kommer jag förmodligen förbli, eftersom mängden innehåll är enormt och dessutom ständigt ökande, vilket kanske är det viktigaste. Jag tänker att det finns bokstavligen tusentals timmar av gameplay att uppleva, och jag har ett jobb, så jag kommer förmodligen aldrig att få uppleva allt. Den nya Necrom-expansionen hjälper inte till med den saken, eftersom det är en expansion med mycket kött på benen. Så låt oss se vad Bethesda har lagt till i sin långvariga spelserie den här gången.

Det jag förmodligen gillar mest med spelet är att alla uppdrag och karaktärer har specifika röstskådespelare. I andra onlinerollspel är det bara textväggar för det mesta, och jag behöver aldrig läsa varför jag måste döda tio råttor. Inte nog med det, ESO har rent av utmärkt röstskådespeleri, och igenkännbara skådespelare som förklarar varför råttorna måste utrotas. Men det saktar också ner spelet, eftersom de flesta karaktärer har mycket att tänka på. Det har de i Necrom, men jag tycker att de är underhållande att lyssna på. Handlingen i Necrom kretsar kring prinsen Hermaeus Moras rike, och det är inte precis några normala människor som huserar här. Hermaeus Mora, som du träffar i början av expansionen, är en blandning av en bläckfisk med för många ögon och något som H.P. Lovecraft kunde ha hittat på.

Den groteske prinsen anlitar dig för att rädda sitt kungarike Apocrypha, där han gömmer en massa förbjuden kunskap, men också Nirn, planeten där Elder Scrolls utspelar sig. Det är allt du får veta till en början, och du måste ta reda på vad som hotar de två dimensionerna. Du får sedan tillgång till Apocrypha och Telvanni-halvön. Telvanni-halvön liknar områdena i Morrowind i synnerhet, och Apocrypha är en konstig och bisarr plats med flygande virvelvindar, tentakelmonster och varelser som normalt bara ses i mardrömmar. Berättelsen tar dig genom både Telvanni och Apocrypha, och de två områdena är stora och varierande. Det är särskilt roligt att utforska Apocrypha, eftersom allt är så konstigt, men Telvanni är också ganska spännande, med konstiga växter, gigantiska svampar och flygande maneter.

Berättelsen är underhållande, och jag vill inte förstöra ditt nöje med att få utforska den, men jag säger iallafall att du träffar några udda karaktärer, och sedan avslöjar du en stor konspiration som potentiellt kan förstöra allas existens, vilket inte är så bra. Jag gillar verkligen att berättelsen är så mystisk och att den väver samman de två områdena så effektivt. Det finns också några underhållande sidouppdrag som kompletterar huvudberättelsen väl. Så på det hela taget är berättandet i toppklass i Necrom.

Några av de andra sakerna som har lagts till i Necrom är för det första en ny klass. Arcanist, som har förmågor som passar med hela H.P. Lovecraft-temat i expansionen. Arcarnist-klassen, precis som de andra klasserna, har olika förmågor för att passa dem som vill göra mycket skada, läka eller ta stryk, precis som de stereotypa rollerna i andra onlinerollspel. Om du vill orsaka skada gör du det på avstånd och med lasrar och projektiler. Healerbanan är ganska självförklarande, och den mer melee-orienterade kan ta stryk men ändå utdela en hel del skada. Jag sprang mestadels själv och satsade på skada, vilket var kul. Arcanist har ett nytt poängsystem som kallas Crux, vilket är poäng du sparar genom att slåss som du kan spendera på dina förmågor för att göra mer skada. Det fungerar bra och är en spännande ny mekanik som jag hoppas kan implementeras i nya eller äldre klasser.

Du introduceras till Arcanist-klassen genom en av de två nya följeslagarna som finns i Necrom. Azandar är en kunskapshungrig rödgardist, och hans förmågor kompletterar den nya klassen på ett uppfinningsrikt sätt. Det är fantastiskt att en följeslagare stöder en klass på det här sättet, vilket gör den mer lättillgänglig och något som andra onlinerollspel kan lära sig mycket av. Dessutom kan du också träffa Sharp-as-Night, som är en mystisk Argonian, de ödleliknande varelserna som också finns i de andra spelen i serien. Han säger inte mycket, men ju mer han börjar lita på dig, desto mer öppnar han sig. Han passar bra in i det mystiska tema som Necrom strävar efter. Det är fräscht, och precis min grej.

Det finns också en ny Raid, eller Trials som det kallas i ESO. Jag hade inte mycket tid att prova det, och när jag väl gjorde det gick det inte så bra. Det fungerade dock på samma sätt som resten av expansionen, och trots en del återanvändning var det spännande att se vilka monster som skulle förstöra din grupp på 12 personer. Och det är precis vad som hände. Det finns också ett världsevenemang där du kan utmana tre bossar tillsammans. Så det finns en del att göra och en hel del byte, om det är något som frestar dig. Mitt fokus låg dock på berättelsen, och det hände mycket i de utmaningar jag deltog i där jag nästan velat ha en guide för att ta mig igenom, så det är inte helt lättillgängligt för en ESO-nybörjare som jag tyvärr.

Grafiskt har det inte hänt så mycket i ESO på länge. Allt är trevligt att titta på, och Hermaeus Mora är också imponerande, men det hela börjar se lite föråldrat ut. Det är förmodligen oundvikligt med ett onlinerollspel som är så gammalt som ESO, men en uppgradering av grafiken skulle inte skada. Musiken är dock på plats och stöder de två nya områdena snyggt.

När du köper en expansion i ESO får du bara en bråkdel av vad andra onlinerollspelsexpansioner erbjuder. Det är därför det finns så många små expansioner som du kan köpa i spelet. Det är helt ohanterligt, och mikrotransaktionerna är fåniga här. Jag har inte pratat så mycket om det i tidigare artiklar, men ESO:s system är fruktansvärt när det kommer till extraköp. Necrom är en relativt stor expansion jämfört med High Isles, som jag tittade på för en tid sedan. Det finns mer innehåll här än tidigare, så om min recension har frestat dig är Necrom ett bra ställe att börja på.

Om du vill ha mer innehåll föreslår jag att du letar online så att du inte köper något som inte lever upp till det du vill ha. Jag köpte The Elder Scrolls Online: Necrom och varken behövde eller ville köpa något annat. Jag är personligen ett fan av atmosfären i Necrom, och om du gillar Morrowind är det mer av samma sak. Necrom är en bra och omfattande expansion, där särskilt berättelsen glänser, men förutom Crux-systemet och Arcanist-klassen skulle det vara trevligt att se lite innovation i ESO:s ständigt expanderande universum.