The Godfather

Man må tycka vad man vill om det faktum att Electronic Arts gör ett spel av Francis Ford Coppolas klassiska mästerverk om familjen Corleone. Men faktum kvarstår att de gör ett spel om Gudfadern, och fansen kan vara upprörda, Coppola kan vara upprörd och man kan känna att det är lite av en slakt av en älskad och hyllad film-serie. För den som inte har, eller inte vill pröva spelet är det enkelt att fördömma själva idén. Ska sanningen fram är jag en av de som inte var helt pigg på taken av ett Gudfader-spel, efter ett par inledande timmar är dock omdömet något annorlunda. Det märks tydligt att Electronic Arts har lagt ner massor av jobb på att få spelet att passa in så bra som möjligt med filmerna, och spelet utspelas mellan 1935 och 1945.

Som barn får spelaren bevittna det kallblodiga mordet på sin far. Modern skonas, och tack vare att fadern arbetade för Corleone-familjen ställs mor och son under Don Vito Corleones beskydd och får under åren beskydd och stöd från honom. Men ingen lycka består och när spelaren hamnar i trubbel dyker den grovhuggne Luca Brasi upp och introducerar spelaren i Corleone-familjens affärsverksamhet. Man guidas genom de grundläggande principerna i hur man uppför sig i Corleone-familjens verksamhet och inkluderar det mesta från att muta poliser, hämta pengar och lära sig att hantera skjutvapen.

Gudfadern utspelar sig i New York där spelaren måste grunda och driva olika verksamheter i Corleones namn, samtidigt som man tar hand om eventuellt smutsgöra som dyker upp. Detta inkluderar att ge någon lite välbehövligt stryk eller kanske en blyförgiftning. Pengar måste tjänas, respekt måste införskaffas och där diplomatin slutar tar våldet vid. New York är trovärdigt återskapat och även om processorkraften i Playstation 2-enheten ibland inte utnyttjas till fullo ser det ändå alltid acceptabelt ut med välskulpterade karaktärer och väl passande röstskådespeleri. Man rör sig i ett mycket trovärdigt återskapat New York med mängder av bekanta platser och mörka bakgator. Detaljnivån kanske inte är slående, men stämningen och atmosfären, speciellt i de mer småskaliga områdena är både mysig och välgjord.

När de värsta farhågorna har lagt sig märker man snart att trots att Electronic Arts har skapat ett spel helt utifrån de mallar som andra redan har skapat, är detta ändå en mycket lovande produktion. Mycket tanke och arbete har lagts ner på detaljer och att få känslan rätt, röster, skådespeleri och utförande lovar i de första timmarna gott, något som får mig att törsta efter mer. Det är visserligen inget direkt nyskapande, det är inget vi inte har sett förut, men det är välutvecklat och är i alla fall under de första timmarna, en hyllning och ett komplement till de tre filmerna, istället för en enkel efterapning eller billig kassa-kossa. Självklart hänger allt på hur helheten knyts ihop, och hur nuvarande buggar, småproblem och irriterande detaljer fixas i tid till lanseringen.

Verktyget för att skapa sin egna gangster är otroligt omfattande och valmöjligheterna när det gäller framförallt ansiktet är i det närmsta oändligt. Smådetaljer kan förändras och justeras in i minsta detalj, och även om den övergripande strukturen på ansiktet är densamma, kan variationen göra stor skillnad. Vill man ha en fläskig och rundlagd gangster, eller en spinking liten blek och glåmig stackare med ultratunn rått-mustach är detta fullt möjligt.

På den preliminära minussidan finner man en kamera som vill vara bångstyrig och en kontroll som känns lite svag och oprecis. Något som visserligen är ett omfattande problem i genren, men som visserligen inte förstör upplevelsen, utan istället handikappar spelet lite lätt.Hur allt löser sig till slut får vi veta i mars då Gudfadern hamnar på våra spelhyllor, då är det dags för Don Vito Corleone att guida spelare genom gangstervärldens