The Great Debaters

Filmen:
Denzel Washington slåss mycket i The Great Debaters, men inte med nävarna eller fötterna, utan med ord som lämnar hans mun. Han spelar lärare som under 30-talets segregerade USA reser land och rike runt med skolans debattlag som enbart består av afroamerikanska elever, det skapar en hel del irritation och ilska bland trångsynta vita människor som inte tycker att mörkhyade ska ha några som helst privilegier i livet. Men debattlaget och Denzel vägrar låta sig tryckas ner, vilket är grunden till deras framgångar i debattävlingarna och som sedan tar dem hela vägen till delstatsfinalen där man ställs mot det anrika debattlaget från Harvard. Det är en kamp, inte bara om äran, utan också om rätten till det fria ordet och ett försök till att rasera rasbarriären.

The Great Debaters handlar om en stor och viktig sak i vår historia, men filmmässigt bjuder den på väldigt lite som håller mig som tittare borta från drömmarnas land under titten. Det är en bitvis sjukligt långtråkig och tradig film där det nästan två gånger i minuten citeras någon gammal tänkare som sagt någonting så pass vettigt att folk sedermera börjat citera honom. Ett smart grepp för att få till snygga repliker utan att anstränga sig allt för mycket som manusförfattare, men också rejält tröttsamt i längden. Det blir inte heller bättre av att man använder sig av nästintill varenda klyscha som finns att tillgå: omöjliga odds som vi alla vet kommer att vinnas över, laget får problem när deras coach hamnar i trubbel, en son vars tokreligiösa pappa är besviken över honom får sedan den djupaste av respekt när fadern inser vilken fantastisk talare hans son är och så några söliga kärleksögonblick som får karaktärerna att ha tankarna på annat håll (och som hindrar dem att prestera på topp i tävlingarna).

Det är inte heller så att man är helt trogen verkligheten trots att det står att den är baserad på en sann historia. Tacka Oprah Winfrey för det. Hon har producerat och förmodligen också sockrat till vissa delar, inte minst i hur man i ett skede av filmen visar att dem svarta i staden har så pass mycket makt att de kan kräva att en person släpps ur finkan. Dessutom känns det ju föga troligt att man på den tiden ens skulle ge en mörkhyad människa möjligheten att hamna i fängelse istället för att lyncha honom på stört. The Great Debaters är en tillrättalagd berättelse vars verklighetsförankring går att ifrågasätta mer än en gång under titten, detsamma kan sägas om skådespelarna som verkligen blandar och ger. Forest Whitaker känns påfrestande i rollen som gapig och gudsbabblande gubbe, medan Washington själv briljerar i huvudrollen som karismatisk coach för debattlaget.

Washington har även stått för regin i The Great Debaters och som regissör (relativt oerfaren med endast en tidigare film i bagaget) lyckas han faktiskt skapa några riktigt starka scener, som ögonblicket då en av karaktärerna kör på ett vildsvin och sedan tvingas betala ersättning för det inträffade till två stycken fullblodssvin/rasister. Han förnedras dels genom att tvingas betala för det inträffade, men också genom att männen tvingar honom ner på marken som om han själv inte var värd mer än vildsvinet han just kört ihjäl. Det är i stunder som denna som man verkligen engageras av The Great Debaters, inte i de sövande scenerna då debattlaget håller låda på olika tävlingar.

Bilden:
Räkna inte med att bli särskilt imponerad av bilden i The Great Debaters, för det här är DVD-kvalitet nästan rakt igenom. En del detaljer i omgivningarna är visserligen aningen mer skarpa än vad en DVD-film kan bjuda oss tittare på, men i övrigt är det en platt, livlös och ganska brusig bild som Noble Entertainment levererar i sin BD-utgåva. Färgnyanserna och svärtan är ojämna och pendlar hela tiden med att se hyfsade ut och rentav bedrövliga i vissa ögonblick.

Bilden är i formatet 2.40:1.

Ljudet:
Inte heller på ljudfronten känns det som att titta/lyssna på en BD-film. Det här trötta DTS-HD Master Audio 5.1-spåret kommer inte att göra någon ljudfantast lycklig, utan puttrar bara på i medelmåttans tecken med knappt märkbar surround och ojämn musikmix där tonerna går upp och ner lite väl häftigt. Dialogerna låter dock helt okej och det här ju tur det eftersom det här är en dialogdriven film. Man har inga problem att höra vad karaktärerna säger, men tråkigt nog används i princip bara dem främre högtalarna, vilket inte skapar någon levande ljudbild alls.

Extramaterialet:
Ingenting.