The Great War: Western Front

Året är 1918 och kriget går mot sitt slut. Tyskarna har grävt ner sig och amerikanska trupper har börjat undsätta de allierade på västfronten. Så startar träningsläget och jag kastas in i ett brinnande och krigstrött Europa. Att börja bakvänt är ett spännande berättargrepp. Du introduceras snabbt till hela upplevelsens sortiment av fordon, teknologi och annat. När du startar en ny kampanj kan du förvisso välja 1914 eller 1916 men mycket är fortfarande låst. Träningsläget hjälpte mig snabbt på benen att förstå alla inslag av detta medelsvåra strategispel.

Du har ett kampanjläge med textbaserade händelser, uppgraderingar av städer, inköp av materiell och kanoner. På detta överläge som påminner om ena halvan av Total War, tar du stora beslut som får konsekvenser på striderna. Vilka hexagoner på västfronten ska ha förstärkning, vilka ska uppgraderas, vilken teknologi låsas upp och vart ska allt materiell transporteras. Kampanjen handlar i grunden om hur du balanserar utgifter i pengar och tillgången till materiell. Det är även här spelreglerna blir tydliga. Ditt mål är att genom skärmytslingar, strategiska beslut och att åsamka fienden förluster sänka stridsviljan till noll med hjälp av dina resurser och strategisk list.

När du väl anländer personligen in i en strid förs alla trupptyper, fordon och annat du skickat till den rutan. Du kan sedan använda ditt materiell för att bygga och uppgradera skyttegravarna. Placera ut soldater och artilleri. Genom att använda dina begränsade resurser kommer du antingen tvingas in i rollen som angripare eller försvarare. Båda sidor kan när som helst byta strategi. Stjärnan i detta strategilir är inte den bitvis daterade grafiken eller mindre imponerande konsten under mellansekvenserna. Snarare är det planeringsfasen där du kan dra ut dina skyttegravar, placera taggtråd, kulsprutenästen och bygga en försvarslinje.

Du kan också använda dig av sappörer för att en gång under striden spränga upp motståndarens försvarslinje. Med hjälp av all ny teknologi som maskingevär, stridsgas, flygplan, luftballonger och annat dör soldater som flugor. Spelet kommer sparar ärren du ger miljöerna, utformningen på skyttegravarna i just den hexagonen till nästa gång. Det innebär att kartor med grönska, hus och liv förvandlas dynamiskt till ingenmansland över kampanjens gång. Jag älskar just denna mekanism och hoppas fler utvecklare använder sig av detta. Det är också en obehaglig påminnelse om den fruktansvärda tragedi kriget var.

Det kan kännas periodvis som tusentals soldater dör under striderna. Det beror på att det gör det. The Great War: Western Front ger perspektiv på denna köttkvarn till konflikt. Även om fokuset enbart vilar på en förminskad del av västfronten och inte hela kriget är det ett utmattande tidsfördriv på gott och ont. Striderna går fram-och tillbaka och testar din vilja att fortsätta skicka soldater mot sin död. Det är enkelt att klicka ut rullande artilleri, skicka vågor av manskap över ingenmansland till ljudet av visslor som tystnar under ljudet av fientlig maskingevärseld. Precis som du, kommer motståndaren att försöka förstärka sina positioner och anfalla dig. Det är ett krig om meter inte mil. Varje ruta du tar innebär ofta att fienden tar en annan. Sedan återtar du förmodligen förlorad mark och fienden likaså.

Under kampanjens tidiga timmar kommer slagen ofta bestå av oavgjorda skärmytslingar, små vinster och någon enstaka större sådan. Även om du tar över en eller båda kontrollpunkterna på fiendens sida innebär det inte en vinst av kriget. Det är under striderna spelets enda diplomati kommer in i bilden. När du ser att du hållit tillbaka fienden, eller du åsamkat motståndaren en mindre förlust kan du begära eldupphör. Du kan också retirera dina styrkor och erkänna dig besegrad. Det kan kosta dig lite på kort sikt. men du kan spara tusentals män att strida en annan dag.

Att veta när du ska söka om eldupphör och när du ska kasta allt du har, inklusive dyrbart materiell som kan användas i en annan konflikt är nyckeln till framgång. Om du förbrukar allt ditt materiell under strider och inte har pengar att köpa mer på kampanjkartan, kan du inte attackera motståndaren på en annan del av fronten. Jag upplever att datorn håller tillbaka spelaren på rimliga sätt. Även om den fuskar fungerade den bra under min tid med kampanjen. Det är inte regelrätt beröm då jag vill tro att datormotståndare kan bli smartare, om viljan finns i industrin.

Ljudmässigt bjuder spelet på helt ok tyngd i kanonerna och kulsprutorna. Det är snarare grafiken som ser lite daterad ut. Jag misstänker att skalan på alla effekter och annat är en bidragande orsak, men grafiken hade kunnat må bra av lite mer detaljer och omsorg för att möta dagens strategispel. Mellansekvenserna består av 2D-konst som inte imponerar. Ibland ser det inte riktigt klokt ut. Jag förstår att 3D-sekvenser inte är billiga, men samtidigt tillför snygga sekvenser både till bättre atmosfär och upplevelsen helhetsmässigt.

Trots grafiken känns det som ett kompetent och genomtänkt spel. Vi får otroligt sällan bra förstavärldskrigsstrategi av erfarna utvecklare. Även om det blivit fler i andra genrer under de senaste åren. Petroglyph Games är inga amatörer av spelutveckling och det märks tydligt. Jag hoppas att Petroglyph får chansen att återskapa östfronten och eventuellt hela kriget i framtiden. Även om nya nationer dras in i konflikten under åren som går i kampanjen är den väldigt begränsad sett till sin karta. Att få slåss i ett tvåfrontskrig som Tyskland, spela som det allians-bytande Italien, Osmanska Riket, Tsar-Ryssland eller Österrike-Ungern vore också intressant.

Det är i ett spel som på nya premisser försöker göra västfronten intressant. Jag ser passionen som genomsyrar projektet trots en rad brister. Allt från historiska händelser eller gamla propaganda affischer. Det märks också att spelet inte riktigt har den budget det borde ha. Flerspelarläget saknar ett kampanjläge och striderna för sig underhåller förmodligen inte för evigt. Kampanjen mot datorn och de historiska skärmytslingarna, som medföljer paketet är huvudrätten här.

Jag kan inte låta bli att sugas in i en av mänsklighetens otäckaste konflikter. I nuläget finns det ytterst lite annat som konkurrerar med detta och det är förmodligen den bästa moderna tolkningen av västfrontens skyttegravskrig på spelmarknaden. Jag har haft tillräckligt roligt med spelets olika system för att kunna säga att det är en bra upplevelse. Den kommer dock med sina skavanker, som hindrar det från att nå högre höjder.