Svenska
Gamereactor
recensioner
The Legend of Zelda: Link's Awakening

The Legend of Zelda: Link's Awakening

Nyversionen av Zelda-följetongens mest underskattade äventyr är här och Kim Orremark har myst tillsammans med gullegris-Link...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

När jag var liten, vilket var ungefär en istid sedan (tänk då vad gammal redaktör Jonas Mäki faktiskt är), var Nintendos Game Boy det absolut hetaste som fanns på marknaden. På den tiden drömde vi om framtiden med bakgrundsbelysta färgskärmar och uppladdningsbara batterier för att göra alla de där nedriga bilresorna till släkt runt om i landet mer hanterbara. Trots att tekniken nu känns otroligt föråldrad hindrade det inte mig ett dugg från att ha min Game Boy med mig vart jag än gick då. Den var lika obligatorisk som valfritt klädesplagg.

Mycket av min kärlek för den bärbara lilla spelikonen är tack vare ett spel. Det var det fjärde spelet i spelserie av Nintendo, en spelserie som jag alltid har hävdat är bättre än självaste Mario. Spelet är såklart Links Awakening. Världens bästa Zelda-spel (som på en hårfin gräns slåss konstant med Ocarina of Time) och nu, 26 år senare har jag återupplevt den magin igen, med Nintendos senaste bärbara konsol hårt mellan nyporna. Spoiler: Links Awakening är fortfarande nästintill ett perfekt spel, och jag ska försöka förklara varför.

The Legend of Zelda: Link's Awakening
Grottorna och templen är utmanande men även samma som i originalet
Detta är en annons:

Links Awakening startar dramatiskt med ett skeppsbrott. Link finner sig själv strandad på en okänd ö och äventyret sparkas igång utan vidare knussel. Tydligen finns det en varelse kallad "The Wind Fish" som sitter på alla svar som Link kan behöva och det är drivkraften. Ingen Zelda, inget Hyrule, ingen Tri-Force. En ö, ett gäng tempel och en uppsjö elaka monster. Formeln är tämligen simpel men själva berättelsen skapas i takt med att du utforskar ön. Koholint, som ön heter, huserar ett gäng intressanta invånare och det räcker med ett besök i den första staden i spelet för att snabbt falla pladask för de karaktärer som går att prata med. Marin, Tarin, gubben med telefontipsen och den stackars affärsägaren (ja, det går fortfarande att sno en viss pryl med gigantiska konsekvenser). Alla är älskvärda och det håller i sig genom hela äventyret. För mig handlar det aldrig om att komma i mål i Links Awakening. Det handlar om att utforska nästa bildruta, memorera hemligheter jag inte kan komma åt ännu och möta nya karaktärer. Varje del av Koholint är en fröjd att uppleva och står sig som kanske den bästa spelvärld i ett Zelda-spel, någonsin, med Wind Waker strax bakom.

Ett Zelda är ju såklart inget Zelda utan tempel och i Links Awakening håller de otroligt hög klass. Det är ganska otroligt att ett spel som kom för 26 år sedan fortfarande kan utmana mig och trots att jag har klarat det förut, även om det var länge sen, får jag verkligen gnugga geniknölarna ett antal gånger under min tid med spelet, och jag älskar det. Det känns som jag återupptäcker något magiskt, vilket faktiskt är exakt vad jag gör också. Själva kartan ser ut att vara ganska liten vid en första anblick men Links Awekening är verkligen fullproppat med saker att göra och upptäcka. Det slår mig också gång på gång vilket tempo Nintendo lyckas skapa i den här spelserien utan att ens ha tydliga mål. Det känns hela tiden som jag uträttar något betydelsefullt oavsett om jag hjälper en krokodil att få tag på burkmat eller slåss mot en nedrig boss i ett av spelets tempel. På tal om bossar, de är otroligt väldesignade. Kanske en aning lätta, speciellt om du har spelat ett par Zelda tidigare i ditt liv. Men de sprudlar av kreativitet, humor och finurliga tillvägagångssätt. Jag vill gärna skriva om min favoritstrid här men håller mig för att inte spoila det för någon.

The Legend of Zelda: Link's Awakening
Inget Zelda är komplett utan fiske, inte ens Links Awakening

Nu kommer vi till den läskiga biten. Vad är egentligen Links Awakening utöver en remake av ett 26 år gammalt spel? Inte mycket alls, faktiskt. Links Awakening är i mångt och mycket en kopia av det gamla spelet till Game Boy med ny (ultrasmaskig) grafik. Det är faktiskt väldigt lite faktiska nyheter, snarare mer små uppdateringar som att du kan markera kartan, fånga älvor i glasburkar och givetvis är spelkontrollen bättre. Men sett till struktur, spelvärld, tempo och utmaning är Links Awakening exakt samma spel som för 26 år sedan. Det här står i direkt kontrast mot årets andra gigantiska remake Resident Evil 2, som mer byggde från originalet men stod som en egen produkt i slutändan. Vanligtvis föredrar jag sättet som Capcom gjorde det på men jag kan verkligen inte låta bli att älska Links Awakening. Det går inte.

Detta är en annons:

Det enda riktigt spelbara tillägget som existerar är Dampes "Chamber Dungeons" där du på Mario Maker-vis kan designa egna Zelda-tempel och utmaningar. Problemet är att det inte är någonstans i närheten av vad Mario Maker är utan det känns ytters begränsat och styrt i stället för kreativt. Det är synd, det här hade kunnat vara ett ypperligt tillfälle att testa vattnet inför ett kommande Zelda Maker. Som tur är kan du helt hoppa över det här tillägget och bara njuta av vad resten av spelet har att erbjuda, vilket är mycket och tillräckligt oavsett.

De största skllnaderna i Links Awakening kommer såklart i det audiovisuella. Spelet är trots allt 26 år gammalt och släpptes då till en bärbar konsol med svartvit skärm, något som såklart låter helt otroligt om du är född på den här sidan millenniet. Grafiskt är Links Awakening underbart. Grafiken sprudlar med färger och är detaljerad och lekfull. Vattnet porlar, gräset svajar och fienderna fyller bildrutorna. Att det ligger som en blurrad kant i varje ruta du är inne i skapar också en imponerande känsla av djup även om den inte alltid hänger med mellan förflyttningarna. Ljudet är även det magnifikt, det är trots allt Zelda vi snackar om här. De allra mesta är såklart välkända stycken utan krusiduller men jag uppskattar även den stämningshöjande bakgrundsmusiken som existerar i spelets lugnare stunder. Det finns egentligen bra en dålig sak att säga om grafiken i Links Awakening och det är hur pass dåligt den presterar i omgångar. Här pratar vi om gigantiska problem med bilduppdateringen på vissa ställen i spelet. Så stora att vi förmodligen pratar ensiffrigt. Det blir tydligt att vissa delar helt klart kräver för mycket av min Switch, och problemen är inte lika stora om du har konsolen dockad. Men det tillräckligt mycket och allt för ofta för att inte låta det påverka betyget. Jag hoppas verkligen Nintendo jobbar på att lösa det här inom kort, för det drar verkligen ned helhetsintrycket av spelet.

The Legend of Zelda: Link's Awakening
Links Awakening har även de berömda 2D-delarna, de är väldigt få, men roliga.

Jag älskar Links Awakening. Alltså älskar, älskar. Varenda gång jag har satt mig för att spela har jag gjort så till batteriet är slut i min Switch. Tiden flyger förbi när jag försöker upptäcka varenda millimeter av kartan och jag blir ständigt förvånad när jag stöter på saker som jag knappt har ett enda minne av från originalspelet. Links Awakening är för dig som gillar Zelda, det är även för dig som vill ha en bra ingångspunkt i spelserien. Det är utmanande men aldrig orättvist, charmigt, spännande och tillfredsställande. Det är ett av de bästa spelen 2019, utan tvekan.

HQ
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Proppat med innehåll, fantastisk speldesign, smarta utmaningar, härlig grafik, underbar musik
-
Instabil bilduppdatering, undermålig "dungeon"-skapare
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Cranes
    Vilket fantastiskt spel Zelda Link's Awakening är det är också utmanande samtidigt som det är mycket attt göra i spelet och det känns stort om... 10/10

Relaterade texter



Loading next content