The Riftbreaker

Jag stod där mitt i djungeln och detonerade minor samtidigt som jag regnade napalm på fienden. Maskingevärseld ljöd genom djungelns tjocka vegetation (tyvärr spelades inte Guns N' Roses signaturlåt). Trots det fortsatte tusentals fiender att storma min position. En dimma lägger sig över det grönskande landskapet och mina försvarsanordningar slutar fungera. Katastrofen är total när jag blir uppäten och får planera om mitt tillvägagångssätt. Fienderna är inte nådiga i detta äventyr och det testar dig som spelare på många sätt. Har du förmågan att tidsanpassa, planera, hålla flera saker i luften samtidigt och fokusera under stress kommer du uppskatta detta.

The Riftbreaker är ett nytt indiespel som utforskar resurshantering, teknologiträd, basbygge och "Twin Stick Shooter" koncept. Det är en salig blandning av genrer men det fungerar för det mesta väl. Du intar rollen som en spanare och forskare i jakten på resurser och möjliga boplatser för människosläktet. Du skickas via en teleportör från Jorden i en mekaniserad rustning till en främmande planet att påbörja arbetet. Väl där upptäcker du att planeten inte är öde. Något din rustning som också har en inbyggd AI påpekar för dig.

När du anländer till denna ogästvänliga planet börjar du med att sätta upp ett högkvarter och får sedan uppgifter att slutföra. Målet är att skapa förutsättningar för människor att leva på världen och nyttja dess resurser. Planeten som du möter är till en början är täckt av tropisk djungel och högt gräs. Det kommer att förändras när du reser runt på världen. De första intrycken bjuder på en inbjudande planet att besöka. Det ser riktigt bra ut för ett indiespel utvecklat av en mindre studio. Även små detaljer som rörlig vegetation, omfattande förstörelse och annat finns med.

Fienderna på denna värld påminner om Zerg från Starcraft och de gillar inte dig. De verkar kontrolleras som en enda organism och anfaller dig med jämna mellanrum. Detta innebär att du konstant utforskar, bygger upp din bas med ström, murar, byggnader och torn. Utöver detta kan du forska fram nya teknologier i ett labb, och utrusta din mekaniserade robot med nya vapen. Även om tornen som skyddar din bas är kraftfulla är du en enmansarmé. Du är betydligt starkare vilket innebär att du måste prioritera vart du är på kartan för att säkra dina baser. Vissa situationer innebär att du kanske måste låta en mindre bas falla för att rädda din primära bas från monstren. Om du dör kommer du tillbaka efter en liten tid, men du förlorar om dina viktigaste byggnader blir förstörda.

Jag hade personligen inga förhoppningar eller tankar om spelet utan blev positivt överraskad. Det är ett kompetent spel som försöker slå lite över sin vikt. De varvar flera genrer och spelmekaniska koncept som fungerar bra. Styrkan är att du alltid gör något och inte väntar på att saker ska hända. Din AI hjälper till att kommentera när vädret förändras och när det sker olika saker. Vädersystemet som meteoritregn, tornados, jordbävningar är alla fantastiska inslag. De har en konkret påverkan på spelvärlden och kan rasera hela baser. Det bidrar till att världen känns levande och dynamisk. Du vet också när du blir anfallen och har hela tiden uppdrag att utföra. Det skapar en loop där du attackerar nästen, utvinner resurser, utforskar och försvarar baser. Det påminner lite om uppdraget i Starcraft 2 med en natt och dag cykel. Under det uppdraget skulle du ut och bränna nästen på dagen när fienderna sov och försvara basen under natten. Vissa av uppdragen i detta fungerar på det sättet med en twist som du behöver anpassa dig till. Du är dock inte lika stressad i detta eftersom du kan bygga teleportrar för att resa mellan olika baser du byggt. Däremot är det intensivt på sina håll när hundratals om inte tusentals fiender svärmar din bas samtidigt.

Allt är inte positivt och att gå in i menyerna pausar spelet och drar dig ur upplevelsen. Jag kan också tycka att det är lite långsamma att använda. Å andra sidan finns det mängder med alternativ att skräddarsy din robotdräkt. Vapnen är klassiska saker som minor, granatkastare, eldkastare, svärd och automatvapen. Du byter konstant mellan dessa i ditt krigande. Du kan också installera hälsoföremål, modifierare och ändra färg på din dräkt. Basbyggandet är även det utförligt med mycket alternativ, varav många låses upp via teknologier. Det påminner lite om ett realtidsstrategispel och Factorio även om du inte bygger upp logistiska transportled. Att utvinna resurser kan du göra i din dräkt men smidigast är det att placera ut byggnader som genererar resurser. Det tillåter dig att sätta upp försvar och fortsätta utforska världen. Vissa resurser är svårare att hitta och några behöver du skapa med hjälp av andra. Däremot behöver du tänka igenom vilka teknologier du utforskar först. På vissa nivåer behöver du prioritera enstaka före alla andra för att överleva. Även placering av byggnader, variation i energiutvinning och mycket annat behöver planeras för att lyckas.

Det är däremot inte helt felfritt med långa laddningstider och prestandaproblem i menyer. Jag är dock övertygad om att detta kan patchas bort över tid. Jag har haft ett fåtal krascher till skrivbordet och upplevt en del smärre lagg när mycket händer på skärmen. Ljudet är toppen och musiken gör sitt jobb. Jag är framför allt överraskad att både grafiken och röstskådespelet håller godtagbar kvalitet. Deras tidigare spel X-Morph: Defence var också trevligt att titta på med mycket effekter. Jag skulle våga påstå att The Riftbreaker bygger lite av sitt utseende från det spelet utan att kopiera för mycket spelmekaniskt. En stor skillnad är hur mycket mer reaktivt detta är. Fienderna väntar inte på att du startar en ny anfallande våg utan det sker utan ditt samtycke. De kan också anfalla från olika håll utan att följa en linje som i klassiska Tower Defence titlar.

Det finns även en berättelse som genomsyrar äventyret. I X-Morph: Defence var du utomjordingarna som invaderade planeten Jorden för dess resurser. I The Riftbreaker är du utomjordingen som invaderar planeten Galata-37 och mördar den lokala befolkningen för att komma åt deras naturresurser. Tematiskt är Exor Studios konsekventa med temat och vem som försvarar sig respektive vem som anfaller. Skillnaden mot det föregående äventyret är att protagonisten som i denna titel kallas Ashley är mer mån om att studera lokalbefolkningen än att utrota allt liv. Som du kanske förstår är berättelsen inte spelets tyngdpunkt men den är ok. Det är kul att höra Mr Riggs som är AI:n i dräkten, argumentera med protagonisten om olika saker. Även om själva narrativet i sig och manuset är något från en B-film kvalitativt sett.

Att jonglera alla spelmekaniska aspekter mot slutet är ett test. Jag blev stressad på ett sätt jag inte varit på länge tack vare detta spel. Att jonglera teknologi, bygga, attacker, olika biomer med olika utmaningar, naturkatastrofer bidrar alla till att du alltid har något att göra. När attackerna blir stora blir de vansinnigt stora. Det är stressande, utmanande och belönande. Spelmekaniskt är detta ett bra exempel på ett indiespel som konstant engagerar mig som spelare. Även om det blir lite repetitivt och överlevnadsläget inte överraskar får du mycket för pengarna. Du kan utan stora problem få ut mellan 18-40 timmar av kampanjen enbart. Därför kan jag varmt rekommendera dig att testa detta om konceptet intresserar dig. Trots sina brister anser jag att det här är Exor Studios bästa titel.