The Séance of Blake Manor

Jag älskar berättelser om hårdkokta, superlogiska detektiver som kan lösa mordmysterier eftersom ledtrådarna praktiskt taget talar till dem. Mina favoriter är Sherlock Holmes, Hercule Poirot och den mer moderna serien Columbo. De väcker verkligen min fantasi, och när jag tittar på dem tänker jag ofta: "Det där skulle jag också kunna göra." Nu har jag chansen i The Seance of Blake Manor, där jag måste vara både logisk och hårdkokt. The Seance of Blake Manor finns nu på Steam, och jag har beslutat mig för att se om det kan tillfredsställa min detektivfetisch.

The Seance of Blake Manor utspelar sig i Irland 1897, där detektiven Jim Ward får ett brev där han ombeds att åka till Blake Manor för att utreda Evelyn Deanes mystiska försvinnande. Han reser därför över den smaragdgröna ön till det avlägset belägna hotellet och anländer klockan 23, efter att alla gäster har gått och lagt sig. Du börjar utanför Blake Manor, där du omedelbart ser en dam stå framför hotellet. När du närmar dig henne förvandlas hon dock till fyra korpar som flyger iväg. Hon lämnar kvar sin kappa, som du tar med dig in på hotellet. Här möter du Mr Varley, hotellets dystra och mörka chef, som inte verkar vara intresserad av eller glad över din ankomst. När du frågar om Evelyn Deane känner du snabbt att han ljuger när han säger att hon har checkat ut från hotellet.

Detta är bara det första av många mysterier som The Seance of Blake Manor bjuder på under sin 18-20 timmar långa berättelse. En berättelse fylld med så många lögner och intriger att den får Ex on the Beach att kännas närmast dokumentär. Det kan vara svårt att hänga med ibland, eftersom det finns över tjugo karaktärer att prata med och, i vissa fall, både skydda och anklaga. Det är faktiskt en bra idé att ta anteckningar, helt enkelt för att hålla reda på lögner och sanningar, och naturligtvis alla ledtrådar du hittar längs vägen.

Det är lite synd att spelet inte har fullt röstskådespel, eftersom ungefär hälften av konversationerna endast presenteras som text. Tyvärr kan man inte heller förstora teckensnittet, vilket på en 4K-TV innebär att man ofta måste sitta nära skärmen. Om du har synproblem, som jag har, är det tråkigt - men det är kanske bara mitt problem. Röstskådespeleriet är inte heller i toppklass, men det är användbart och funktionellt. Sammantaget är det dock en cool historia med starka dialoger. Mysterierna är spännande och lösningarna öppnar ständigt upp nya mysterier, vilket fungerar riktigt bra.

The Seance of Blake Manor har några coola men också krävande mekanismer. Allt sker tidsbegränsat. När du utforskar det stora hotellet måste du alltid vara medveten om att allt du gör kostar tid. Om du använder för mycket tid hamnar du i ett så kallat fail-läge, vilket i princip innebär game over och en resa tillbaka till din senaste sparade spelposition. Du måste därför hela tiden överväga vad du undersöker och vem du pratar med. Du kan hålla reda på detta i din dagbok, där du ställer hypoteser och försöker lösa de pussel som de många gästerna ger dig.

När jag anlände klickade jag till exempel på allt i foajén, som man gör i klassiska äventyrsspel. Detta slutade i ett misslyckande och jag var tvungen att återvända till en tidigare punkt i spelet. Jag valde därför att börja om kapitlet för att vara mer sparsam med min tid. Klockan 23:42 hade jag löst pusslet, som jag inte kommer att avslöja här, och leddes sedan till mitt hotellrum.

Här somnade jag, och i de drömmar som följde stötte jag på en av de typer av pussel som finns i spelet. Det handlade om att lösa prickpussel, där man skulle rita linjer mellan prickar utan att de korsade varandra. Det fanns tre stycken innan jag vaknade. Jag ser inte riktigt relevansen i dessa sekvenser, förutom att de fyller ut speltiden. Pusslen är ganska lätta i början, men blir gradvis mer utmanande. De dyker upp mellan varje dag, och det var inte den del av spelet jag tyckte mest om.

Något annat som kan leda till dessa misslyckanden är vissa farliga handlingar. Till exempel kan man strax efter ankomsten till hotellet klättra upp på en dörrkarm, vilket slutar med att man faller ner. Och då är det fail state city. Det för tankarna direkt tillbaka till de gamla Sierra-spelen, som var fulla av den här typen av fällor. Jag var inte ett fan då, och jag är inte ett fan nu. Det känns som ett straff för att man är nyfiken, och det gillar jag inte. Det kunde definitivt ha hanterats bättre.

När du närmar dig sanningen om Evelyn Deanes öde samlar du in fler och fler ledtrådar och pratar med många människor på hotellet. Ledtrådarna sparas i din dagbok, där du kan sammanställa dem till slutsatser och hypoteser. Här beskriver du de lögner du har avslöjat och hur fysiska ledtrådar stämmer överens med de förklaringar du har fått. Detta öppnar upp nya dialogalternativ, och det fungerar riktigt bra. Du känner dig verkligen smart när du efter en lång utredning äntligen får en överblick över vad som är sant och vad som är falskt. Det är mekanismer som verkligen får dig att känna dig som en riktig Sherlock Holmes.

Jag hade dock gärna kunnat klara mig utan de många fällor som spelet lägger i vägen för dig. Det hade räckt om misslyckanden bara inträffade när tiden tog slut. Som det är nu känns det som ett sätt att förlänga speltiden.

Spelet har en cool grafisk stil och känns som att röra sig i en levande serietidning. Karaktärernas utformning är också ganska charmig. Det finns mycket lek med ljus och skugga, och många övernaturliga saker händer på hotellet. Under de första minuterna ser du både damen utanför och en snabb glimt av ett glödande skelett. Hotellet har uppenbarligen hemligheter som det helst vill hålla för sig själv. Atmosfären är förstklassig, och musiken vet exakt när den ska sätta igång för maximal effekt.

Så skulle jag rekommendera The Seance of Blake Manor? Ja, det skulle jag. Det är ett litet spel gjort av en studio med begränsade resurser, men de har gjort ett riktigt bra jobb med de verktyg de hade till sitt förfogande. Jag hade varit helt överväldigad om det inte vore för de många misslyckanden som känns onödiga och som ren utfyllnad. Men om du har en liten detektiv inom dig är detta svaret på dina drömmar. Och vem har inte drömt om att vara en hårdkokt detektiv - om än bara ibland?