The Spookening

Dödsolyckor i spelvärlden kan inträffa på väldigt många och makabra sätt. Kanske har du råkat nudda vid spikar, fallit för långt eller blivit träffad av fiendeskott. Men ska man dö så lär man göra det med stil. Fråga Herman bara, mannen som gav de omöjliga dödsorsakerna ett ansikte.

Herman är alltså huvudkaraktären som varje natt får se sitt liv släckas på de mest märkliga sätt. Om han råkat nysa sig rakt in i en lyktstolpe eller ätit lite för mycket fika har ingen som helst betydelse för hur uppdragen bör avklaras, utan finns där enbart för skrattets skull. Det är först efter att Herman har dött som du får ta kontrollen över spöket.

The Spookening går kort och gott ut på att skrämma vettet ur stadens invånare. Det gör man bäst genom att antingen smyga fram till dem och skrika, eller genom att ta hjälp av föremålen i omgivningen och orsaka lite poltergeist-aktivitet. Folktomma bilar, vattenbrunnar, träd och blommor, alla är de till hjälp när du ska försöka samla ihop tillräckligt med själslig energi från de lättskrämda stadsborna, för att senare kunna återuppliva Hermans lik innan tiden hinner ta slut.

De första 15 minuterna av spelet känner jag hur spöket inte bara suger ut människornas energi, utan även musten ur mig. Problemet beror på den inledande svårighetsgraden vilken är alldeles för lätt. Under den korta tiden hinner jag med att bocka av nästan en tredjedel av hela spelet, med minsta möjliga ansträngning. Visst förklarar texten att jag borde använda mig av miljöerna för att på så sätt få bättre skrämseleffekt, men spelbarheten säger något annat när jag ändå kan klara av det mesta med de allra enklaste medlen.

Jag har en dödlig lust att avinstallera The Spookening, men precis när det är som värst och mörkast kommer ljuset i tunneln. Jag dör. Mitt spöke dör. Jag misslyckas med uppdraget. Spelet gör en kovändning och plötsligt tvingas jag använda mig av miljöerna, för något annat är totalt omöjligt om jag ska hinna få ihop all den själsliga energin som behövs för att kunna ta mig vidare.

Kartan är oumbärlig för att ha koll på var folkmassan och Hermans kropp är.

Genast börjar jag studera den lättlästa kartan över var de största människosamlingarna finns, var de bästa föremålen hittas samt hämta guld för att kunna köpa till mig obligatoriska uppgraderingar som under en kort tid förbättrar mina spökförmågor - med spelets egen valuta ska tilläggas. Fler och svårare fiender tillkommer och minimienerginivån för att klara ut en bana stiger. Nu är det inte bara dödsolyckorna som är roliga, utan även själva spelandet. Spelet blir till och med riktigt bra och moroten att fortsätta, trots ihärdiga misslyckanden, är lockande och njutbar.

Visst är 3D-grafiken texturfattig med repetitiva miljöer, men samtidigt tydlig och flytande. Värre är det med ljudet, där musiken onekligen är passande men också hemskt enformig. Samma sak kan sägas om ljudeffekterna där ett större ljudbibliotek absolut hade varit att föredra. Att höra samma sorts skrik i en och en halv timme är inte roligt för någon.

Att spela med ett låtsasstyrkors på en touch-skärm som inte har något tryckmotstånd är såklart aldrig optimalt. Ett av problemen som inträffar är när jag försöker skrämma någon ynklig stadsbo samtidigt som jag befinner mig nära ett påverkbart föremål, exempelvis en bil. Då vill spelet tro att jag försöker använda mig av min insamlade energi på bilen istället för tvärtom, att hamstra i mig mer livskraft från den vettskrämda stackaren. Smådetaljer som lätt kan förstöra ett uppdrag, och tvingar dig att börja om. Knapparna är i alla fall lagom till antalet och smidiga att nå.

Hur mycket själslig energi du får beror på hur väl du lyckas med att skrämmas och använda dig av omgivningen.

Skräms nu inte av The Spookening. Det har sina brister i varenda en av våra betygskategorier och tar en stund innan det kommer igång så som det egentligen är tänkt att spelas, men rent underhållningsmässigt räcker det och blir över. Letar du efter något som har en rätt unik spelidé där du hamnar i rollen som jägaren istället för att jagas, även om det bara är för en liten stund, kan detta bärbara spökspel vara något för dig.