The Talos Principle II

Inbjudande vyer, bra pussel, religiösa fundamentalister och filosofiska debatter möter mig i titelns inledande timmar. Det första som slår mig i uppföljaren till det fantastiska pusselspelet The Talos Principle är inte pusslen utan berättandet. Jag står i en digital värld innan min födelse och hör en dov stämma guida mig. Det känns tryggt och du vet att du kommer att hitta en väg framåt. Denna gång är filosofi, vetenskap och religion en betydligt större del av upplevelsen. Det är tre fundament för hela upplevelsen lite som de tre koncepten i treenighetsläran hänger ihop. Nästan alla interaktioner oavsett om det är samtal med andra självmedvetna robotar, eller maskiner, finns det alltid en spännande fråga att fundera på. Det är oftast frågor mänskligheten försökt besvara i över tusentals år.

När du vaknar upp som medborgare tusen är du en nyckelfigur i New Jerusalems framtid och även dagens skvaller. Den sargade staden tornar upp sig och det är en syn att beskåda. Robotarna har byggt en civilisation ur askan av mänsklighetens kollaps och de försöker undvika att begå samma misstag. I detta universum överanvände mänskligheten jordens resurser, värmde upp planeten och släppte lös ett dödligt virus. En mystisk figur under namnet Prometheus (titanen som stal elden från Zeus och gav till människorna) tornar upp sig i ett åskgrått moln och bjuder invånarna att följa efter honom till ett mystiskt ö-landskap.

Robotarna berättar tidigt för dig att de skapats av mänskligheten, som en konsekvens ser de sig som riktiga människor. Vår antagonist och resten av skådespeleriet försöker hela tiden att hitta sin plats i denna verklighet. Samtidigt byggs det upp sprickor mellan äldre och yngre maskiner. De som kom först delar inte nödvändigtvis den världsbild och de mål som borgmästaren försöker etablera för invånarnas framtid. Precis som hos människor bildas läger och grupperingar. Mellan de artificiellt intelligenta robotarna ser vi sprickor. Religiösa doktriner stöter ihop mot både vetenskapliga och filosofiska förhållningssätt. Det hela känns ibland mer som ett intellektuellt utbyte av idéer än ett spel.

De äldsta maskinerna ses som visa och auktoriteter. De har guidats av den första maskinen och mött människor. De får mig att tänka på Jesus och hans lärjungar. Utan att avslöja något får den förstfödde status som en profet. Dennes budskap och lärdomar ligger till grund för stadens invånare. Det vävs in väldigt mycket teologi (i ordets gamla betydelse) och religiös symbolik, med de filosofiska och vetenskapliga frågorna titeln berör. Jag tycker att det är en av dess största styrkor. Samtidigt kan jag fundera på om uppgiften att stapla lådor för att nå en knapp, har något gemensamt med resten av äventyret. Det uppstår ofta dikotomier i hur våra karaktärer beskådar världen och vad vi gör. Som spelare utmanas vi ofta att fundera på om det finns fler sätt att se på komplexa frågor. Det är väldigt roande att se hur karaktärerna du möter också utmanas i sin världsbild och hur de kan förändra sin egen över tid.

The Talos Principle är inte enbart ett namn utan något som genomsyrar hela äventyret. Straton of Strageira är en påhittad grekisk filosof, som argumenterar över vad liv egentligen är med sin maskin han kallar Talos. Vi möter också databaser där namn som Hobbes, G.K. Chesterton och Alfred, Lord Tennyson nämns. Croteam lyckas med konststycket hela tiden ställa stora och svåra frågor med hjälp av etablerad och påhittad kultur, vetenskap, filosofi och religion. Det bästa är att du inte behöver ha ett svar. Däremot får du såklart reaktioner av din omvärld beroende på vad du säger till andra karaktärer. Att på ett så tillfredsställande sätt balansera pussel med givna svar och filosofiska frågeställningar är imponerande. Att använda denna dikotomi mellan lösningar för alla pussel och öppna frågeställningar utan svar i dialog, som ett fundament i speldesign är lite ovanlig. Det resulterar i att The Talos Principle II ger dig lite mer att bita i och klura på även när eftertexterna rullat förbi.

Jag upplevde att musiken bidrog till känslan av att vara en del av något större. Den harmoniserar med temat och fångar upp det mystiska. Flera av styckena är både mäktiga och vackra. Det är musik jag skulle kunna lyssna på när jag gör något annat. Jag måste även ge lite beröm till ljuddesignern. Även om ljuden inte överväldigar dig, låter allting bra. Ett bra exempel sådant är att ljudmixen, som volymen på röster och "ambients" alltid är på en perfekt ljudnivå. Ingenting låter som att det hör hemma någon annanstans. Skulle du ha problem med något kan du justera mängder med ljudalternativ för att skräddarsy din upplevelse. När både musik och andra ljud flätas samman fungerar det ruskigt bra med estetiken.

Tekniskt och grafiskt ser det riktigt bra ut för vad det är. Miljöerna är vackra och fyllda med detaljer. Världarna du besöker känns omfattande och ser riktigt läckra ut. Det kan inte matcha årets stora högbudgetspel men det kommer nära. Ljussättningen är förvisso begränsad i varje område (ingen period mellan dag och natt). Det resulterar i vad jag uppfattar som väldigt handgjorda områden. Var jag än stannar och tittar på texturerna ser det bra ut. Det har kraschat några gånger och jag har lyckats låsa in mig själv i en vägg vid två tillfällen. Bortsett från det har titeln fungerat bra. Jag saknar en manuell sparfunktion. Att enbart spara när du avslutar innebär vissa risker om du fastnar i en vägg och avslutar. Det är inte alltid att återställningsknappen för pusslen har fungerat.

Frågan du kanske ställer dig är vad gör jag som spelare. Det är en fråga jag tänkt på länge. Upplägget är ganska enkelt. Du kan gå, hoppa och springa. Du kan prata med karaktärer och välja svarsalternativ. Du har även en social media-app där du kan interagera med andra invånare. Den tredje komponenten är att precis som i föregångaren gå in i små avgränsade zoner och lösa pussel. Pusslen är uppbyggda så att du behöver klara av åtta stycken för att nå mer av berättelsen. Du är fri att tackla dessa och mer gömda motsvarigheter i vilken ordning du vill. Själva pusslen innehåller egna unika interaktioner med prylar. Dessa kan innebära att du stänger ner energifält, öppnar hål i väggen eller låter dig ta över kloners kroppar. Svårighetsgraden kan vara lite ojämn men det är sällan jag stått mer än 25 minuter med ett pussel. Jag gillar variationen på dessa och jag har haft väldigt kul med att lösa problemen som ställts framför mig.

Summan av mina åsikter med The Talos Principle II är att du kan köpa det utan minsta oro. Det är en tydlig förbättring av ett av mina favoritspel 2014 på exakt alla punkter. Du bjuds på strålande musik, acceptabelt röstskådespel, snygg grafik, välgjorda inslag av filosofi, vetenskap och religiösa frågor. Du bjuds på bra pusselvariation med både enkla och kluriga problem att lösa. Du förväntas också interagera med mer komplexa och öppna frågeställningar. Varje argument du för möts oftast av andra. Jag älskar också krockarna mellan karaktärerna idémässigt, ideologiskt och på andra sätt. Råkar du tycka om antikens Grekland finns det även lite roliga inslag kopplat till det. Några ikoniska karaktärer från första titeln återvänder. I slutändan är det en mycket underhållande produkt och en av flera favoriter under 2023. Det är en nischad upplevelse, men om du gillar att grubbla över frågor som vår roll i universum, eller vad en själ kan tänkas innebära för en självmedveten maskin, har du förmodligen hittat ett av årets mest intressanta spel.