The Talos Principle: Reawakened

Jag älskade The Talos Principle 2. Fullkomligen avgudade. Det kan kännas märkligt att jag nämner uppföljaren så här direkt det första jag gör i en recension av en förfinad nyutgåva av första spelet. Men det har sin förklaring. För det faktum att det briljanta pusselspelet fick en ännu bättre och mer snillrik uppföljare är ju givetvis inget man, i grunden, borde använda som ett argument till att sätta det första spelet i serien i sämre dager. Det är heller inte min avsikt. Min poäng är snarare att man här då ger oss en remaster på första spelet, och denna version kommer ju då ut efter att vi fått uppleva den ännu bättre uppföljaren. Det perspektivet tycker jag ändå någonstans känns rimligt att utgå ifrån. Om det påverkar betyget i stort är samtidigt en ekvation helt omöjlig att göra eftersom det är så det ser ut.

Med denna förklaring och det ur vägen så betyder det dock inte att The Talos Principle: Reawakened på några grunder blir ett sämre spel alls. Men när jag då spelar denna remake är det också omöjligt för mig att se hur serien sedan utvecklades och förbättrades på flertalet punkter. Hela premissen är ju egentligen densamma; du går omkring i tjusiga miljöer och innanför små stängda områden finns ett klurigt pussel. Det börjar simpelt med en "jammer" - eller om vi ska använda svenska ord; störsändare som slår ut elektronik. Det kan vara ett elektrisk fält som hindrar din framkomst eller exempelvis en svävande bomb som exploderar om du kommer för nära. Sådana här hinder stänger du alltså ner med sändaren och kan ta dig till slutet på pusslet för att där plocka upp ditt pris i formen av ett Tetris-block.

Dessa bitar ska man då samla på sig för att låsa upp nya områden. Men de används även för att låsa upp nya föremål som gör att du kan klara av spelets mängder med pussel. Det skvallras också om ett högt torn som en självutnämnd allsmäktig mörk röst dikterar att man under inga som helst omständigheter bör utforska eftersom det är förenat med död.

Vid sidan om alla pussel handlar The Talos Principle mycket om filosofi och existentiella frågor. Den nämnda mörka stämman pratar likt en gud till dig och de olika miljöerna är fyllda med datorer som skvallrar om mänsklighetens försvinnande. För i The Talos Principle styr man en robot, men även om man är en plåtburk så berättas det mycket om den fria viljan och här finns en underliggande historia som inte skrivs på näsan. Den är, om man så önskar, ens egen att upptäcka och fördjupa sig i via terminaler och utspridda minnen som kan hittas bland de varierande miljöerna.

Detta till trots så är det ju då, självklart, spelets pussel som är det som det kretsar kring och den lysande stjärnan att underhållas av. Här lyckas The Talos Principle vara precis så klurigt och fantastiskt som en älskare av sådana här tankenötter kan önska sig. Spelet utspelar sig i första-person i tre dimensioner, och det gäller att ha bra uppsikt över omgivningen men framförallt kunskap om de föremål man har till sitt förfogande. Varje gång man gör entré på ett nytt område handlar det mycket om att först utforska det för att dels hitta de hjälpmedel som behövs för att lösa pusslet, men också få ett grepp om hur saker ska placeras. Förutom de störsändarna jag berättade om tidigare finns här några ytterligare föremål som återkommer och används frekvent. Bland dessa syns bland annat en kopplare som gör att du kan länka ljuset från olika färgade laserstrålar vidare. Här förekommer då givetvis pussel byggda på att du måste leda ljudet rätt så att du kan öppna en port eller aktivera något. Andra föremål som pussel byggs kring är bland annat en kub som kan användas till tryckplattor eller för att få både dig eller andra föremål till en högre höjd.

Sedan har vi det som på ett vis blir kanske spelets mest avancerade föremål; en terminal där du kan spela in det du gör. I början är det ganska simpelt av typen att du startar inspelningen, utför en handling och sen när du trycker "play" så upprepas det hela som du gjort. Det blir liksom en visuell kopia av din robot som gör exakt de handlingar som du nyss utförde. Som exempel kan vi då föreställa oss att det finns en tryckplatta man ska stå på för att öppna en port. Du trycker igång inspelningen, ställer dig på den och när du spelar upp det hela så gör således din kopia det du gjorde innan och vipps så är porten öppen för dig att traska genom. Tack vare en smart funktion kan du även skapa små pauspunkter så du slipper stressa, och så återupptar du de handlingarna du nyss gjort när du själv önskar. Precis som med alla pussel startar det väldigt simpelt men blir snabbt mycket svårare.

Ibland är pussel uppbyggda kring endast ett föremål. Ibland blandas alla friskt och ofta finns det ett flertal av samma föremål i miljöerna. Allt för att utmana och variera och skapa nya tankenötter. För det är såhär The Talos Principle fungerar. Ett pussel introducerar dig till mekaniken och sedan läggs fler moment till, eller så är det få moment men de blir allt klurigare att genomföra. Rätt vinklar måste hittas på laserstrålar, du måste göra saker i en viss ordning, klura ut hur du ska få ett föremål vidare för att användas i ett senare skedde. Och så vidare. Det är många pussel som är på gränsen till att man sliter sitt hår, men det är alltid logiskt och givetvis genomförbart - ibland på flera olika vis. Framförallt är det väldigt klurigt och väldigt underhållande.

Det enda jag har lite svårt för är pussel som innehåller ett objekt som kan benämnas som ett dödligt hot. De svävande bomberna nämnde jag tidigare och så finns det även ett vapen som hänger på väggar högt upp och som fungerar lite som en kamera och övervakar ett område. Kommer du inom dess räckhåll så skjuts du och misslyckas. Tack vare ett smart system att spola tillbaka så kan du alltid börja om precis innan en bomb eller kulspruta tog kål på dig, men det faktum att man helt tog bort dessa moment i uppföljaren skvallrar lite om att man kanske inte var helt nöjd med inslaget. Det hela fungerar bättre när man får klura i god tid utan några slags patrullerande vakter som hindrar ens framfart. Även om dessa dock givetvis också adderar ett klurigt inslag som man får lista ut hur man ska komma förbi.

Ett annat litet minustecken är att möjligheten att skapa egna pussel, eller ta del av andras, inte finns tillgänglig på konsol. Detta finns då på PC-versionen så jag nämner detta ifall detta är något man personligen tyckte verkade lite extra intressant så vet man att det är PC som gäller om man är ute efter detta. Även om möjligheten att skapa egna pussel inte hade inkluderats på konsol så hade det ändå varit välkommet att kunna importera sådant som andra gjort. Men innehållet ska det dock inte klagas på egentligen. För Talos Principles: Reawakened innehåller också även expansionen Road to Gehenna men även ett helt nytt tillägg vid namn In the Beginning som förutom riktigt kluriga pussel också lägger till en hel del bakgrundshistoria till hela världsbygget i serien.

En remaster handlar ju i mångt och mycket kring att ett spel fått sig ett ansiktslyft. Det här med en gräns mellan en remaster/remake kan ofta vara en svår bedömning men eftersom spelet, förutom några små aspekter, bibehåller exakt samma pussel och känsla så landar det väl närmare en remaster även om det visuella ändå fått ett väldigt stort lyft. Det rör sig alltså inte bara om en högre upplösning utan det är ett gediget arbete som genomförts. Texturer, ljuskällor, detaljer och framförallt vegetationen i miljöerna har fått sig ett ordentligt lyft. Detta utan att det känts som ett nytt spel då själva miljöerna och arkitekturen i stort är densamma som i originalet. Tillkommer gör också otroligt atmosfärisk musik som ramar in allt på ett ypperligt vis.

Har man spelat originalet och minns de många lösningarna på spelets pussel så är väl kanske det ett skäl till att detta inte känns oumbärligt att införskaffa. Det finns ju liksom inte direkt något stort omspelningsvärde. Eftersom alla pussel i grunden är desamma så är kanske inte fina upputsade miljöer något som gör det hela värt pengarna. Men som ett paket, med expansion och nytt innehåll, är det ett väldigt komplett sådant. Det är ett mer koncentrerat och lite simplare spel än sin briljanta tvåa, som verkligen expanderade varenda del och då i mitt tycke är bättre. Men skalar man ner det hela så är det ändå samma koncept. Man bjuds på fantastiska pussel och ett riktigt tjusigt ansiktslyft som gör det helt klart värt att uppleva. Även om det då följdes av något mer storslaget och ännu bättre.