Det är svårt det här, att inte hamna på en plats rent tankemässigt där man som recensent recenserar spelet vi inte fick snarare än det som faktiskt släppts. Jag trillar dit lite för ofta och jag vet ju naturligtvis att jag inte borde, för det finns i grunden inget egentligt värde i att läsa om mina egna fantasier och drömmar om vad detta hade "kunnat vara" om utvecklarna hade valt en annan väg, genre, kategori, typ och produktionsprocess. Som det är nu, spelar det ju ingen som helst roll - och ändå har jag nu försatt mig i exakt den meningslösa sitsen, igen. Jag sitter för tillfället och drömmer om vilket spel The Texas Chain Saw Massacre (2023) hade kunnat vara.
Jag tänker Resident Evil 7: Biohazard-atmosfär med extremvåld och blodig tortyr från The Evil Within samt Outlast med kryddning från Amnesia samt Resident Evil 4. Tänk dig ett supermörkt, ultraläskigt, våldssnyggt, atmosfäriskt enspelaräventyr i skräckgenren där du försöker rymma från Texas Chainsaw-ranchen med psykopatfamiljen och den ikoniska ruskpricken Leatherface hack i häl. Det skulle ha kunnat vara tidernas mest obehagliga skräckupplevelse för den ensamme spelaren. Resident Evil på steroider, typ. Istället blev det ett buggigt, segt, ofärdigt, enformigt multiplayerspel som enligt mig inte tillför ett dyft till en redan övermättad subgenre.
Inomhusmiljöerna inuti huset är tjusiga men grafiken är hopplöst ojämn.
The Texas Chain Saw Massacre är en skamlös Dead by Daylight-kopia med allt vad det innebär. Detta är ett asymmetriskt multiplayerspel där fyra stycken "överlevare" försöker rymma undan ett lag bestående av tre mördare på tre olika kartor som alla inspirerats av platserna från Tobe Hoopers gamla 70-talsskräckis. För överlevarna handlar det såklart om att överleva. Gömma sig, smita, springa undan och för mördarna handlar det såklart om att leta, spåra, jaga och döda för att förbli framgångsrik och vinna matchen. Det fungerar verkligen exakt som i Dead by Daylight med den enda egentliga skillnaden att mördarna är tre till antalet. Utöver det har det brittiska spelhuset Sumo Digital norpat allt från kameraplaceringen/spelarperspektivet, den grundläggande spelmekaniken, den övergripande designen eller spelets "look", inventory-system, quick time events-moment och i stort sett alla andra manér som Texas Chain Saw innehåller.
Jag begriper naturligtvis varför Sumo gjort på det här sättet. Det gör vi alla. När ett spel kommer från absolut ingenstans och blir hutlöst populärt är det alldeles självklart att flertalet utvecklare samt utgivare kommer att kopiera det till punkt och pricka för att försöka rida på samma framgångsvåg. Naughty Dog kopierade Tomb Raider i Uncharted och blev på kuppen rekorderligt framgångsrika precis som Rare när de kopierade Super Mario 64 i Banjo-Kazooie, Turn 10 när de kopierade Gran Turismo, eller Volition när de i Saints Row kopierade Grand Theft Auto. Det finns drösvis med exempel och i många av de fall jag räknade upp blev plagiaten kanske till och med bättre än originalet, så är dock inte fallet med Sumos Texas-baserade mördarfest.
Sumo Digital har plagierat Dead by Daylight och efter spel som Friday the 13th: The Game samt Evil Dead: The Game är jag trött på bristen på originalitet, här.
Det första jag vill anmärka på här är hur gräsligt opedagogiskt och direkt förvirrande konstigt det här spelet startar. Sumo har lagt lager på lager av olika småsystem som bildar en invecklad helhet och tutorial-biten är så knapphändigt begränsad att jag som spelare under mina första 90 minuter inte begriper de mest basala funktionerna. Vilket i det här fallet leder till ren och koncentrerad frustration. Jag dör, dör igen, dör igen och dör igen innan jag ens hunnit begripa vad alla små minisystem och funktioner är och vad de ska användas till eller aktiveras vid vilken specifik tidpunkt under matchens gång. Inte blir det bättre heller att skilltree-systemet för XP och uppgraderingar är hutlöst obalanserat just nu vilket lett till att jag tvingats spela med kraftigt uppgraderade karaktärer - något som lett till att jag i många fighter varit alldeles chanslös. Jag kan uppskatta att Sumo försökt göra något lite mer detaljerat sett till uppgraderingsbara karaktärer än det vi ser i Dead by Daylight, men det måste balanseras rätt ordentligt om det ska fungera i det faktiska spelet, online, mot andra gamers.
En annan aspekt som är svår att uppskatta i The Texas Chain Saw Massacre är hur klumpig spelmekaniken är. Klumpig, knagglig och bångstyrig på ett sätt som vissa fans kanske skulle kunna knyta till upplägget och subgenren medan jag bara tror det handlar om tidsbrist och rent slarv. Hitboxarna är slarvigt utplacerade och animationsavbrotten samt segheten i spelkontrollen gör att de våldsamma, blodiga morden inte blir coola eller groteska, utan mest märkligt fula och frustrerande. Ofta tvingas jag nästan ställa mig ovanpå överlevarna innan Leatherface motorsåg prickar deras torsos och den ofrivilliga "dans" som sker när man som överlevare försöker "smita" undan en mördare, ser ut som ett 20 år gammalt spel med uppenbara brister i det mekaniska. Det tillkommer drösvis med buggar i alla andra aspekter av det här spelet också som gör att jag varit mer irriterad än road under mina tio timmar tillsammans med The Texas Chain Saw Massacre. Spelet fryser, hänger sig, matchmakingen verkar delvis trasig och att få igång onlinematcherna har varit rena katastrofen sedan jag började spela. Ännu en gång har vi en efterlängtad stortitel baserad å en älskad licens som inte borde ha släppts i det skicket som det rullats ut i, alls. Sumo borde ha polerat i tre månader till, som minst.
Det finns bara ett enda spelläge här och endast tre kartor. Buggar finns det däremot tonvis av. Dröser.
Jag är heller inte särskilt förtjust i designen som minus källaren under huset där filmen utspelade sig i, ser för mesigt ut. Det är för ljust, överlag, och karaktärerna ser väldigt mycket ut som de i Dead by Daylight vilket inte alls är någon komplimang. Det ser ut som ett gäng risigt animerade skyltdockor som ränner runt i dagsljus med klena skuggor och trista ljuseffekter snarare än skräckinjagande mörker, med allt vad det innebär. De tre olika banorna skiljer sig dessutom lite väl mycket åt rent grafiskt och även om jag gillar kartan inuti huset (den är snygg) har jag inte särskilt mycket annat positivt att säga om hur detta ser ut.
Precis som i fallet med Evil Dead: The Game känns detta, för mig, som bortslarvad potential samt en ikonisk filmlicens som använts på fel sätt, till fel sorts spel. Jag har ingenting (i grunden) emot asymmetrisk multiplayer men Texas Chainsaw Massacre passar inte in här och i det skicket som Sumo Digital valt att rulla ut spelet, går för egen del inte att acceptera. Med endast tre ynka kartor, ett enda spelläge, horribel matchmaking, tonvis med irriterande, spelförstörande buggar, stelbenta animationer och enformig spelmekanik är detta inte något som jag kan rekommendera.