En odödlig med ett hjärta av sten, en mystisk halvgud, en förbannelsedrabbad prins och en ilsken Witcher. CD Projekt Red ger allt i den första riktiga expansionen The Witcher 3: Wild Hunt, nämligen Hearts of Stone.
The Witcher 3: Hearts of Stone känns på flera sätt som en liten tidsresa. Det påminner om svunna tider när en expansion var lika spännande som att få ett nytt spel, då jag alltid såg fram emot att få mer av samma, få utforska nya platser och bli ännu mer kraftfull. Mellan varven, som med Morrowinds Bloodmoon eller Throne of Bhaal till Baldur's Gate, fick jag mer än jag rimligen kunde önska mig och bjöds på en upplevelse som rent av överträffade originalet. Det är den känslan Hearts of Stone alltså ger en förnimmelse av.
Hearts of Stone innehåller mer nytt än många fullpristitlar gör idag.
Om jag bryter ner expansionen i beståndsdelar, så får du alltså tio extra timmar story, nya sidouppdrag, en utbyggd Novigrad-karta samt ritningar för nya och mer kraftfulla vapen och rustning. Det är helt enkelt en bättre utbyggd värld som det nu är möjligt att fördjupa sig i ytterligare.
Huvudäventyret i Hearts of Stone kastar in gamle Geralt i milt sagt tvivelaktiga affärer med ljusskygga typer. The Witcher-världen är ju inte helt genomsympatisk till att börja med, och trots det får några av de personer du träffar i detta äventyr ryttarna i Wild Hunt att framstå som godheten själv. Främst kanske personen titeln åsyftar på, en person med ett hjärta av sten som kallas Master Mirror. Jag ska inte spoliera nöjet för er, men CD Projekt Red har verkligen överträffat sig själva när de författat denna historia. Den är lika ondskefull som spännande och tight berättad på relativt kort tid.
Äventyret är oerhört välskrivet.
I Hearts of Stone introduceras även en helt ny kultur, nämligen den fjärran nationen Ofir. Här blandas influenser från Afrika och Mellanöstern, och känns som en arabisk/bysantisk civilisation under sin absoluta topp. Det är roligt att språka med Ofieri (som de kallas) och få veta mer om dem, och det bidrar till att göra världen mer levande genom att visa att det inte bara handlar om Nilfgaard och monster, utan att det finns mer än så. Och Ofieri finns såklart med av en anledning utöver att tillföra trovärdighet.
De kan nämligen konsten att bruka magiska Runewords som gör att du kan sätta ihop dina runor till ord för att nå ännu kraftigare effekter. Inga konstigheter, som Geralt själv säger. Utöver detta finns nu ritningar för mästarutrustning skrivna på Ofieri-språket, som du kan hitta och försöka få översatt. Och om det intetillfredsställer ditt sug efter nya prylar, så har Hearts of Stone även en samlare av Witcher-artefakter. Han kan övertalas att sälja ritningar till School of the Viper-rustningar.
Runewords är en av de roligare nyheterna.
Kartan över spelvärlden byggs ut en hel del i Hearts of Stone. Gränsen i nordöstra Novigrad har flyttats och där finns nu nya byar, bandittillhåll och herrgårdar att genomsöka. Området är vackert kuperat med massor av floder, mörka skogar och öppna ängar - alla med hemligheter att hitta och monster att dräpa. För min egen del uppskattade jag att bara rida omkring i det nya området och titta på omgivningarna.
Staden Oxenfurt kommer du stöta på flitigt i expansionen, vilket är väldigt glädjande. Det är nämligen en av de häftigaste platserna hittills i The Witcher 3, och som du säkert vet gavs inte överdrivet mycket tid att kolla in staden närmare i huvudäventyret. Den här gången får vi bland annat rensa ut kloakerna från ruskprickar, vara med på en... intressant auktion (där du kan delta i budandet), prova på en ny romans och få flera roliga ursäkter att besöka tavernan. Mitt enda klagomål på den utbyggda kartan är att den trots allt inte riktigt håller det som halvt utlovades i kidnappningsscenen i trailern.
Håll dig borta från den ful-Geralt du kan få om du vill sätta igång med Hearts of Stone innan du nått rätt level.
När det kommer till svårighetsgraden så rekommenderas du att ha en figur på level 30, men du kan vara vart som helst i huvudäventyret och ändå ge dig i kast med Hearts of Stone. Det finns nämligen möjlighet att få en Geralt på level 30 med huvudäventyret avstängt. Jag provade att spela på svåraste, och fick mycket riktigt det hårdaste motstånd jag någonsin stött på i The Witcher 3.
Under ett möte med en grupp Ofieri-banditer överlevde jag med minsta möjliga marginal efter att ha tömt alla mina bomber, helande drycker och mat. Det var sinnessjukt frustrerande, men samtidigt belönande efteråt. Med en fullt utrustad och rätt levlad Geralt, så ska Hearts of Stone vara hanterbart, men håll dig borta från de fulversioner av Geralt du kan få gratis för att kunna komma igång med äventyret innan du egentligen är mogen.
Bara själva huvudstoryn tar runt tio timmar att spela igenom.
Hearts of Stone är enligt min ringa mening det närmsta jag kommit en idealexpansion på mycket länge. Det är, som CD Projekt Red själva skulle ha sagt, en expansion ur den gamla skolan. Den erbjuder mycket mer gameplay, nya erfarenheter jag verkligen uppskattar och höjer ribban för berättande i spel. Det vankas nytt innehåll, nya områden att utforska, nya prylar och nya personligheter. Allt medan Geralt själv är lika vresig och elak som någonsin förr - och det är precis så jag vill ha det.
