Tiny Troopers: Joint Ops

Rädda gisslan och spräng alla byggnader. Ett glasklart uppdrag. Jag köper på mig en extra soldat, skaffar längre räckvidd till våra bössor och ger mig av i omgivningar som påminner om de karga ökenlandskap vi sett i så många militärskjutare förr. Tiny Troopers: Joint Ops har dock en liten twist, det här är ingen förstapersonsskjutare, utan ett så kallat "top down"-spel. Jag ser alltså all action från ovan, vilket direkt skakar om formulan lite.

Väl på plats verkar det lugnt och efter att enkel ha nedkämpat någon enstaka postering hittar jag dessutom en välbehövlig handgranat, innan jag kommer till vad som tycks vara något slags militärbas med ett litet taggtrådsavgränsat utrymme för fångar. Här brakar kriget löst och det skjuts från ganska precis alla håll och kanter. Jag dansar galant runt kulkärvarna och brassar på för allt vad kjoltygen håller utan att skada gisslan.

Det finns flera faktorer att ta hänsyn till: om mina krigare överlever så går de upp i rang och blir bättre, skadar jag gisslan så straffas jag och om jag lyckas hålla en strid ström av kulor mot fienden så går min poängmultiplikator upp och ger mig mer pengar. Precis just i denna kombination ligger den twist som gör att Tiny Troopers: Joint Ops känns oväntat roligt att spela. Precis som tower defence är denna subgenre vanligtvis i grund och botten precis samma som Smash TV på 80-talet, med endast marginella skillnader mellan spelen.

Här har jag fått en extra dimension och på en gång lyfter anrättningen. Det finns helt enkelt mer speldjup som gör detta till något som står ut från genren. Det kombineras med ett väldigt smart upplägg för menyerna. Spelets uppdrag ligger nämligen på en karta och jag väljer själv vilket av de tillgängliga jag vill köra, och det går att göra om sådana jag redan klarat för att få in mer pengar. Det finns även fyra mycket distinkta svårighetsgrader som också boostar pengarna.

På normal, som är svårighetsgrad två, känns det hyggligt enkelt. Jag måste visserligen jobba lite, men det mesta klaras på ett försök. Skruvar jag upp det till tre blir det med ens väldigt mycket mer utmanade och kommer sannolikt kräva någon omspelning, och på fyra är det riktigt styvt. Banorna slumpas inte, utan fienden står och agerar på samma sätt, så det går att bli bättre och bättre på varje uppdrag där planeringen hela tiden strömlinjeformas för bästa resultat. Där baser finns, rymmer varje hus också ett visst antal stridspittar, så det är inte tal om några oändliga flöden.

Det här sporrar åtminstone mig att inte nöja mig med att klara banorna på normal, utan jag vill gärna upp på svårighetsgraderna tre och i vissa fall fyra. Det snabbar på upplåsandet av nya saker och ger ett högt återspelningsvärde. Ta bara en sådan sak som att jag faktiskt fortsatt spela Tiny Troopers: Joint Ops efter recensionstillfället. Sådant är alltid ett bra tecken. Dessutom finns, vilket väl nästan är ett krav i dags actionspel, zombies. Det är upplagt kring vågor av allt svårare fiender som måste nedkämpas. Trots att jag bara hade mig själv att tävla mot vid recensionstillfället, spelade jag ändå om några gånger för att jag ville, snarare än behövde.

Med det sagt finns det tyvärr även en del brister. Grafiken är till exempel varken speciellt charmig eller snygg, trots att de påstås baseras löst på klassiska Cannon Fodder. En bättre genomgående design rakt över hade förbättrat spelupplevelsen rejält, men det kanske värsta problemet är att spelkontrollen inte känns särskilt exakt. Det är som att det fortfarande vore digitalt sikte (åtta riktningar) trots att jag spelar analogt. Det är därför svårt att sikta ibland, vilket såklart är oerhört viktigt i ett spel som detta.

Dessutom är banorna ibland onödigt stora för de små trupperna. Det tar lång tid att gå runt och leta bonusföremål, vilket känns som tidsslöseri. Dessutom kan de inte gå i uppförsbackar, vilket ibland gör att man måste gå runt halva banor för att ta sig dit man tänkt. Tiny Troopers: Joint Ops har sitt ursprung i smartphone-världen, och här gör det sig påmint. En bättre konsolanpassning hade varit på sin plats.

I slutändan gillar jag ändå Tiny Troopers: Joint Ops. Skillnaden gentemot tidigare versioner är inte speciellt stor (här finns några fler zombiebanor, ny musik och svårighetsgraden Ultra) och det betyder på gott och ont att det också underhåller och irriterar på samma premisser. Lyckligtvis överväger förstnämnda, om än inte med så mycket som jag hade hoppats på.