Toca Race Driver 3

Ambition är det som oftast ser till att ett spel blir en sprakande succé eller en kompoststinkande skräpprodukt, ingen ambition - ingen bra produkt, det kan nog de flesta hålla med om. Men vad händer när man helt plötsligt har alldeles för mycket ambition, när man har 400 idéer som låter briljanta på ett papper, och försöker i spelglädjens goda namn pressa in allihopa i samma produkt? I sitt försök att simulera varenda form av racing som existerar innehåller Toca Race Driver 3 det mesta inom fyrhjulig racing. Allt från Go-kart och klassiska varianter till ovalbaneracing, standardbilar, lastbilar och till och med en light-variant av Formel 1.

Som framgångstörstig nykomling gäller det att arbeta sig genom de olika klasserna för att bli den främste inom en speciell disciplin. Man axlar rollen som en namnlös och totalt anonym huvudkaraktär där handlingen förs fram genom förrenderade sekvenser, på samma taffliga och ointressanta sätt som i Toca Race Driver 2. Upplägget känns igen från de tidigare delarna i serien och flertalet mästerskap och racing-banor från världen över finns medlagt i paketet. Denna gång gäller det dock först och främst att man avancerar inom just den disciplin man har valt. Till exempel formel-racing, standardbilar, off-road, klassiker-serier och mycket mycket annat. Varje disciplin innehåller sedan ett flertal olika underklasser och mästerskap med varierande motstånd och forutsättningar. I standardbilsmästerskapen får man till exempel harva sig genom tråkiga serier som Renault Megane Cup och det lite mer underhållande australiensiska V8-mästerskapet innan man får chans att ge sig i klinch med de riktigt tunga namnen i tyska superserien DTM. Satsar man på Formel-mästerskapen innehåller detta bland annat Formel Ford, IRL och till sist riktig Formel 1-racing, fast bara med Williams-bilar.

Man märker att Codemasters återigen har tagit sig vatten över huvudet när de har valt att fokusera på mångfald istället för genomgående kvalité, för precis som förra gången är Toca Race Driver 3 ett spel med markant olika sidor. Asfaltsracingen är stundvis fullkomligt briljant och otroligt underhållande, standardbilsracingen levererar många underhållande timmar och att få sätta i förarsätet i Mattias Ekströms Audi A4 i tyska DTM är en läcker, maffig och gedigen upplevelse. Men tyvärr känns off-road-racingen och framförallt de olika rally-varianterna bleka och tråkiga tack vare total avsaknad av spelkänsla. IRL känns även det andefattigt utfört, och vem tycker egentligen att det är roligt att ratta runt i vingliga formel-bilar från 30-talet, eller maffiga långtradare?

Beroende på hur man vill uppleva Toca Race Driver 3 finns det alternativ om att spela spelet med mer eller mindre realistiska förutsättningar. Väggrepp, skadeverkan och sandfållor är några av de detaljer som påverkas. När det är lätt är Toca Race Driver 3 väldigt förlåtande, för att på högsta svårighetsgraden vara väldigt nitiskt och direkt aggressionsframkallande om man inte är van. Till skillnad från det förra spelet känns det nu verkligen som att bilarna har direkt kontakt med underlaget, något som gör att körkänslan förbättras marginellt. Jag må inte vara någon expert på realistisk racing, men det är lätt att se att Codemasters har gjort stora framgångar från det förra spelet, där bilarna alltid leviterade en smula ovanför marken. Även om jag kunde med att spela del nummer två i serien, kände jag ofta att spelet antingen inte räckte till, eller var på tok för svårt för mitt hetsiga humör. Nu känns det betydligt mer balanserat och väldbyggt, och även om utmaningen fortfarande finns där, är det inte längre lika enerverande svårt som föregångaren kunde vara ibland.

Grafiken är som vanligt riktigt läcker, och kan på PC-versionen mäta sig med de allra bästa, plåt blänker och knycklas på ett ytterst läckert sätt och texturerna ser alltid snygga ut när man flyger förbi de något kala omgivningarna i full fart. PS2-versionen lider visserligen av sämre detaljrikedom, men är fortfarande snygg och funktionell, faktum är att PS2-versionen håller bättre än man förväntat, och man behöver inte känna att man mister något förutom lite snyggare grafik på att införskaffa Toca Race Driver 3 till Sonys maskin. Kollisionssystemet är vassare denna gång, även om det är långt ifrån perfekt många gånger. Spillror och partiklar strösslas över skärmen när det vankas närkontakt, men i ärlighetens namn håller inte det nya skadesystemet för hypen som byggts upp. Motorljuden låter passande läckra även om vissa klasser låter lite väl tama och tråkiga, vilket även är en god sammanfattning på hela Toca Race Driver 3.

Där det väl lyckas är det riktigt bra, men det finns gott om fläckar på solen som tyvärr gör att Codemasters denna gång visserligen gör ett bättre jobb än senast, men når fortfarande inte ända fram. Man kan ibland känna att det är lite för lite djup i vissa serier, och att man sällan för fördjupa sig ordentligt innan det bär vidare till nästa utmaning. Detta till trots är Toca Race Driver 3 ett gediget bilspel som oftast har utmärkt körkänsla, om än något handikappat inom vissa områden.