Tony Hawk's American Wasteland

1999. Extremsportspelen skulle aldrig komma att vara det samma. Tony Hawk's Pro Skater hade landat och fullkomligt demolerade tidigare spel i genren. Alla snackade skateboard. Alla visste vad kickflip, Birdhouse och Chad Muska innebar. Och det tuffade på, som vilket segertåg som helst. Man släppte både en, två och tre uppföljare, alla bättre än den föregående. Och även om det aldrig smällde riktigt lika högt igen som när det första spelet kom, skulle alltid spåren finnas kvar. Kanske är det just därför Tony Hawk's American Wasteland känns lite trist.

Skateboard känns inte lika hett i spelform längre, i alla fall inte när man utvecklar konceptet som Neversoft valt att göra. Även om man har valt att slopa den absurt dåliga, Jackass-inspirerade, inramningen från Underground-spelen känns det fortfarande inte helt rätt. Okej, man är en lantis som kommit till Los Angeles för att försöka slå igenom som skateare. Jag har hela tiden efterlyst ett karriärsläge där man börjar från scratch och arbetar sig uppåt i skatevärlden, så det är på rätt väg. Man kan inga avancerade trix, "manuals" och "reverts" är saker man måste lära sig. Allteftersom man avancerar genom spelet byggs karriären upp och målet är att bli en stor stjärna. Det blir man lättast genom att delta i olika tävlingar, göra uppdrag som fotgängare eller andra åkare ger dig. I mina ögon känns detta bara som en förläning från tidigare spel. Varför inte ta steget fullt ut och införa ett rankingsystem, låta spelaren klättra på världsrankingen genom stora tävlingar, istället för att grinda fyra varv runt en soptunna?

Ytorna är stora och i teorin helt utan laddningstider. Hela grundtanken med spelet är att man ska känna sig delaktig i något stort. Neversoft vill så gärna måla upp bilden av en fri och öppen stad som står till ens förfogande, slutresultatet är någonstans mitt emellan frihet och en fasad av frihet. Områdena är uteslutande ihopkopplade genom smala tunnlar och korridorer. Dessa tunnlar och korridorer fungerar lite som en kuliss för laddningstiderna skulle man kunna säga. De syns aldrig, men finns likväl där. Ett annat problem som relaterar till nivådesignen är att den inte känns lika välutformad som den gjorde i de fyra första Tony Hawk-spelen. Det spelar ingen roll om jag har femtio kvadratmeter eller femtio kvadratkilometer att åka på så länge inte skaparglädjen finns där. Att spela första banan i Tony Hawk's Pro Skater idag är fortfarande lika underhållande då den är så perfekt formgiven, så väl genomtänkt, att det nästan är löjligt. Varje stålrör, varje ramp, varje hopp - fyller en funktion.

Att man sedan tagit ett steg bakåt både grafiskt och ljudmässigt kan inte heller ses som något positivt. Den fjärde inkarnationen av spelet ser fortfarande bättre ut, och då var det ändå tre år sedan det släpptes. Det betyder å andra sidan inte att American Wasteland är ett jättefult spel. Animationerna är fortfarande bra och texturarbetat imponerar om man tänker till storleken på banorna. Musiken förstår jag mig dock inte alls på. Vart är min skatepunk som jag lärde mig älska i del ett och två? Den finns där, i väldigt liten mån. Nu ljuder det istället proggrock, hiphop och elektroniskt plippande mestadels av tiden. Vart är de skrikande tuppkammarna och vilda elgitarrerna? Mångsidighet, ja visst, men sätt till sammanhanget träffar soundtracket fel.

Men hur arg och bitsk jag än vill vara, går det inte. Det geniala spelsystem som infördes i del tre finns fortfarande kvar, med en alltid lika exakt kontroll. Man har även infört möjligheten att cykla BMX, och även om det kanske inte är lika välpolerat som skateboarddelen, är det fortfarande ett roligt inslag. Möjligheter till att förändra sin karaktär i karriärsläget är dessutom utökat ytterligare och kombinationerna är oändliga. Handlingen i karriärsläget fungerar mer än som bara utfyllnad och vissa av uppdragen är både innovativa och grymt underhållande.

Samtidigt drömmer jag mig bort till ett Tony Hawk's Pro Skater 5 till Xbox 360. Där en stad fylld av liv och passion står till ens förfogande. I mina ögon vore det bästa för spelserien att man bröt isär allting från grunden och började om. Utvecklade en ny motor och sänkte speltempot avsevärt. Införde mer realism och gav allting en mer seriös inramning.

Tony Hawk's American Wasteland är inte dåligt, inte alls men heller inte briljant. Det hamnar för mig någonstans mitt emellan Tony Hawk's Pro Skater 4 och Tony Hawk's Underground 2. Vissa delar är väldigt bra medan inramningen fortfarande känns omotiverat attitydsfrisk och stundtals onödigt omfattande. Vad som räddar spelet från att få ett lägre betyg är det superba onlineläget som för första gången låter mig tävla online via Xbox Live mot andra åkare. Detta tillsammans med ett väldigt lyckat multiplayerläge som främst kommer att glädja Gamecube-ägarna, gör Tony Hawk's American Wasteland till det bästa Tony Hawk-spelet på väldigt länge, trots allt.