Top Spin 2K25

Tennis är det perfekta sportspelet. Något Pong, även om det rent tekniskt skulle likna bordtennis, bevisade redan 1972. Det är en sport som är så avskalad och fri från så mycket annat som i överföringen till just TV-spel inte alltid fungerar så bra. Bara två personer, en boll och ett nät mellan dem. Detta betyder ju dock inte att ett tennisspel behöver vara hur simpelt som helst. Precis som med andra spel i genren så mår oftast sportspel bra av att vara så realistiska som möjligt sett till det visuella, åtminstone om det är det man är ute efter. Det finns gott om arkadliknande versioner, men just detta lutar mot att kännas realistiskt både till presentation och när det gäller själva sporten i sig.

Med en bra inramning bjuder den senaste versionen av Top Spin in mig som spelare på ett både bekant och lättillgängligt vis. Har man spelat något av de senaste årens fotboll, hockey eller golfspel känns bekanta menyer ackompanjerat av hitlåtar som spelas väl igen. Spelet öppnar direkt med en match med Roger Federer i huvudrollen där du får spela det slutgiltiga avgörandet i en match. Sedan är man ute vid menyn, kikar runt och legenden John McEnroes stämma tycker att det vore en bra ide att träna grunderna. Sagt och gjort, jag ger mig i kast med några lektioner där det främst handlar om att lära sig detta spels tajming. När man håller in en knapp gäller det att släppa den i ett grönt fält för att få till ett så bra slag som möjligt. Sådana här visuella hjälpmedel kan stängas av också vilket jag gör när jag fått mer kläm på det hela.

Just att tajma slaget är nyckeln till att få till bra bollar som motståndaren inte klarar av att returnera. Det känns lite som när man svingar en golfklubba i de äldre golfspelen där man helt enkelt skulle tajma ett tryck. Här håller man istället in knappen och släpper den i rätt ögonblick för att få till en bra sving och så blir det lite olika typer av slag baserat på vilken knapp man trycker på. Är motspelaren framme vid nät vill man ju exempelvis försöka lobba över och även om den här typen av knapptryck kanske inte känns så innovativ så fungerar det bra. Som helhet känns kontrollen tajt och det går som sagt att stänga av diverse visuella saker för att göra det svårare och få det att kännas mer realistiskt när diverse gränssnitt försvinner.

Något som, enligt mig, är själva höjdpunkten i tennis är de där duellerna som pågår ett bra tag. Där positionering och koncentration verkligen sätts på prov. Top Spin bjuder verkligen in till mycket av det där. Själva nerven och essensen i att till slut ta den där poängen med ett välriktat slag, eller förlora den för att man tappar koncentrationen i en sekund. När man plockar bort allting annat än själva spelkänslan och bara koncentrerar sig på det som sker när två personer slår bollen fram och tillbaka i ett försök att finna öppningen, då förstår man återigen det där varför tennis fungerar så himla bra som sportspel. Det är just här Top Spin känns som allra bäst också. Det närmar sig sporten på ett avskalat vis, låter matcherna vara en höjdpunkt och det man främst ska ha roligt med.

Hela inramningen är förhållandevis snygg och förutom lite olustiga ansikten på karaktärer som har en verklig förlaga, såsom då Federer som man får se direkt i början, så ser karaktärsmodellerna ganska bra ut utan att det direkt blåser en av stolen. Likaså gäller publik som på nära håll inte direkt imponerar men matcherna ser fina ut på lite längre avstånd med bra flyt och bra animationer. Jag tycker kanske att man kunde slipat det här lite mer mot realismens håll då det har en lite tecknad känsla över sig och definitivt hade kunnat se bättre ut. Jag gillar dock detaljer som att det märks svett på hals och tröjor ju längre en match går, det är små detaljer men just sådana kan jag uppskatta. Ljudbilden är lite tam och förutom en del bra musik i menyerna så finns här något jag faktiskt hade önskat och det är kommentator. Nu är ju inte tennis på samma nivå där gällande fotboll och hockey men lite kommentarer mellan seten och rafflande omgångar hade kunnat göra mycket för atmosfären. Det är riktigt synd att det saknas.

Det huvudsakliga spelläget i Top Spin kallas "My career" och även om det inte handlar om något karriärläge med en story eller liknande, det är snarare väldigt avskalat, så slussas man snabbt mellan turneringar och matcherna. Jag ska inte säga att innehåller i Top Spin känns tamt för här finns egentligen det mesta man kan önska, men ingenting är särskilt spännande upplagt. För den som vill ha en okomplicerad upplevelse där just matcherna står i främsta rummet så hittar man definitivt det här och det är ju såklart det allra viktigaste. Det är väldigt enkelt att dra igång spelet och starta en match oavsett om det nu då är via sin spelares karriär, online eller mot en kompis.

Det finns gott om svårighetsgrader att välja mellan, likaså kan man välja hur långa matcherna ska vara vilket även påverkar hur mycket erfarenhetspoäng man får efter dessa. I karriärsläget handlar det främst om en världsrakning där man efter vinster klättrar och även om man bara vinner någon enstaka match i turneringarna så räknas varje vinst i totalen. Det går även att vila sig förbi vissa månader, vilket man speciellt behöver göra ifall man dragit på sig en skada. Under matcherna har man nämligen en mätare för uthållighet och det blir fler misstag om den blir tom och man inte tajmar slagen bra. Det bjuds på olika underlag och olika tennisbanor runtom i världen och saker som färdighetspoäng och att gå upp i nivå förekommer på ens egen spelare i karriärläget. Liksom att man då kan dra på sig skador men utan att ha något särskilt djupt eller vara särskilt avancerat.

Det är någonstans här också som Top Spin känns som ett roligt tennisspel när man är inne i en match men inte så mycket mer vid sidan om just det. Jag gillar känslan av att möta ett tufft motstånd, jag gillar spelarnas animationer och jag gillar framförallt när ett set blir sådär svettigt böljande eller när man hämtar upp ett underläge eller känner att man får till ett bra flyt i spelet. Allt sådant fungerar bra och det finns egentligen inte så mycket att kritisera där. Det är heller egentligen inte som att jag saknar så jättemycket mer än kanske lite mer tekniskt snygg grafik och den där känslan av att det kunde finnas lite mer gör sig påmind. Jag vet inte helt vad det är, men det är ett överhäng av att allting är "bara bra" som finns här.

Det är en helt klart välgjord form av sporten som TV-spel och som allra bäst just under nerviga rafflande möten där man verkligen lyckats fånga hur bra då tennis faktiskt fungerar med en handkontroll. Men det visuella kunde mått bra av lite mer detaljer och ett visst mått av mer realism snarare än den lite tecknade känslan det har. Jag kunde också önskat att det fanns små saker som reaktioner mot domslut om en boll var tveksamt ute och lite mer spänning i hur karriärläget var upplagt. Helt enkelt sådana där mindre saker som kunde tagit det ett eller flera hack högre. Det är svårt att få till mer ord om något så simpelt som en sport där två personer slår en boll mellan sig, speciellt ifall innehållet då inte bjuder på så mycket extra. Så, på samma vis som Pong inte behövde särskilt mycket mer än att fungera som allra bäst när den där bollen flög mellan spelarna, så är det också där som detta lyser starkast och ändå gör Top Spin till ett tennisspel att ha roligt med.