Det går inte att recensera Total War Battles: Kingdom utan att nämna spelets utvecklare Creative Assembly. Den här talangfulla studion gav oss ett av de bästa strategispelen någonsin: Total War: Rome. Nu är det alltså dags för den sjuttioandra delen i Total War-serien och den här gången är det Apples surfplatta som är plattformen (spelet finns även sedan tidigare till PC). Precis som vanligt kräver Creative Assembly mycket av dig som spelare. Taktisk duglighet, bra resurshantering och nytt för den här gången: En väldigt tjock plånbok.
Det börjar redan i karaktärsfönstret. Jag blir ombedd att skapa ett ansikte som mina fiender kommer att frukta. Efter lite reglage-dragning och färgöverläggning känner jag mig klar. Framför mig ser jag nu en fältbefälhavare som kommer att sätta skräck i mina fienders gluteus maximus. Tyvärr kan jag inte skapa honom eftersom att en viss röd mantel jag vill ha inte är tillgänglig. Vill jag ha manteln får jag hosta upp lite guldmynt. Här inser jag att guld är en eftertraktad resurs. En resurs som är svår att få tag på i själva spelet men desto lättare ifall man är villig att spendera riktiga pengar. Mitt första möte med Total War Battles: Kingdom plågas av ofrånkomliga mikrotransaktioner. Lyckligtvis får man några hundra guldmynt direkt vid start så att... det blev en röd mantel trots allt.
Är det fältbefälhavare Hammarfjäder eller är det en riktigt sur och lastgammal Petter Hegevall?
Efter att jag skapat fältbefälhavaren Hammarfjäder, eller rättare sagt Hammerfeather (eftersom man inte får lov att ha svenska bokstäver), gick jag vidare till den obligatoriska handledarkursen. Här får jag allt förklarat för mig. Allt från spelets olika befolkningstyper till resurserna. Smeden fixar silver, skogshuggaren fixar trä och veteodlaren fixar, hör och häpna, vete. Efter ett tag märker jag en underlig grej. Spelets tutorial uppmanar mig att spendera guld för att påskynda... allt. Oavsett vad jag gör. Hugga ved? Ja, varför vänta i några timmar - använd guld och få det överstökat direkt. Skörda veteåkern? Vem orkar vänta på det? Klicka på guldknappen och plötsligt är skörden insamlad! Det här mönstret ser man överallt, oavsett vilket fönster man är i. Använd guld och saken är biff! Frågan jag ställer mig här är: Vad händer när jag inte har guld?
När jag väl samlat en hel del resurser och byggt en respektabel liten by, är det äntligen dags att strida. Men innan jag beger mig ut i fält, är jag tvungen att skapa en fana till mitt fälttåg. Här dyker det upp igen. I ett försök att skapa en exakt replika av Game of Thrones-familjen Lannisters fana - guld och vinröd med lejon som emblem - blev det stopp. Creative Assembly vill att jag pungar ut ännu mer guldmynt för att jag ska få använda samma vinröda färg som pryder den mest missförstådda familjen i Westeros fana. Nu får det vara nog med mikrotransaktioner, tänkte jag. Det hela slutade med att mina män höll upp en gul och blå-fana som skulle fått Carl XVI Gustav att känna sig stolt.
Fältslagen är otroligt roliga. Synd bara att multiplayerkomponenten är en aning för obalanserad och att man kan köpa sig en vinst.
Nu. Nu är det äntligen dags att strida. Nu är det äntligen dags att sätta min nyskapade armé och min taktiska intelligens på prov. Nu... ska fienden få smaka på lite Hammarfjäder!
Fast ändå inte. För precis innan slaget blir jag tillfrågad om jag vill köpa lite extra lullull som kommer hjälpa mig på traven. Lullull som till exempel flammande pilar som gör extra skada eller varför inte hyra en extra truppenhet som jag kan kalla in när jag vill för att understödja mig. Och här blir det plågsamt uppenbart. Total War Battles: Kingdom är ett tvättäkta pay to win-spel (trots att utvecklaren insisterar att det inte är det). I början trodde jag att detta var endast begränsat till när man spelade mot datorn, men det visade sig inte stämma då samma fönster dyker upp i multiplayer.
Vanligtvis har jag inga problem med mikrotransaktioner men när det är så här dåligt implementerat och när det påverkar spelbalansen, framför allt i multiplayerkomponenten, så här pass mycket då brister det för mig. Det är just den här typen av spel som ger andra mobilspel ett dåligt rykte.
För att vara ett portabelt spel är grafiken ändå ganska tjusig. Inte konstigt att spelet slukar batteritid.
Efter detta började jag märka fler och fler giriga beslut. Det tar till exempel cirka tio sekunder att bygga en farm. Sen tar det åtta (!) timmar att odla vete. Och ytterligare några minuter för att skörda det. När allt är klart då får du, till en början, tio veten (räknat i resurser). För att sätta det i något slags perspektiv behövs det några hundra veten för att uppgradera en byggnad. Det krävs inte en matematiker för att förstå att det här är fullkomligt orimligt. På alla sätt och vis. Då är ju frågan: Hur råder man bot på detta? Jag låter dig gissa. 3... 2... 1... ding ding ding! Rätt svarat! Guldmynt! Riktiga pengar, alltså. Ännu en gång.
Den här guldfebern ser man överallt i Total War Battles: Kingdom. Läka trupper? Guld. Skaffa dig en avsevärt bättre truppenhet? Guld. Saknar du trä och inte orkar vänta två veckor på att få ihop det? Guld. Guld. Guld.
Lyckligtvis är allt inte helt åt helvete. Terrängformning är till exempel ett behagligt inslag. I början får man reda på att vattnet i sjöarna måste ha en mynning någonstans, en mynning som man själv får bygga. Har man inte gjort det kommer sjöarna att fyllas med regnvatten och sedan översvämma alla närliggande byar. Att försöka smida ett och annat silvermynt i ett översvämmat hus är, låt oss säga, "inte särskilt effektivt". För att se till att det här inte sker måste man bygga vattendrag genom att höja respektive sänka terrängen och med det skapa en mynning ut i havet. Det här är ett välkomnat inslag då det tvingar dig att konstant hålla uppsikt över den skiftande terrängen när en ny årstid tar sin gång.
När det vankas fältslag bör du vara beredd på en hel del skrotade slagord från Zack Snyders kalsongfilm 300.
Just ja, årstider. När det är sommar växer till exempel träd snabbare medan gräs inte gör det och när det är vinter fryser vatten och får kan inte längre vistas utomhus. Liknande effekter finns för vår och höst. Allt detta ger spelet en lite mer organisk och naturtrogen känsla. Dessutom tvingas du vara aktiv i resurshanteringen då årstiderna ställer olika krav. Till en början tyckte jag att den här funktionen var tämligen onödig men efterhand insåg jag att det ändå är trevligt då det tvingar mig att tänka en extra gång när jag är i behov av en viss resurs.
En grej jag stör mig något ofantligt på när det kommer till resurser är mängden. Det ska samlas guld, silver, vete, träd, sten, kol, silver och "crafting material". Och då har jag säkerligen missat några till. Det är helt enkelt för många resurser att hålla reda på. Inte för att det är svårt på något sätt utan snarare för att det känns... onödigt.
Terrängformning blev snabbt en favoritsyssla i spelet. Det är ganska tillfredställande att leka runt med höjdnivåer.
Den enda stora behållningen med Total War: Battles Kingdom är... battles. Fältslagen, alltså. Det är hur kul som helst att möta en mindre armé och mäta sin taktiska duglighet. Det finns en hel uppsjö av olika trupper att välja mellan och hela nio olika order som hjälper dig i strid. Konsten att lyckas i strid är att veta truppernas styrkor respektive svagheter, att använda en rätt kombination av order och att behärska tajming. Oavsett om jag möter datorn eller annan spelare njuter jag för fullt när det vankas fältslag. Förutsatt att vi möts under jämna förutsättningar.
I slutändan har Creative Assembly skapat ett spel som har sina glimtar men som tyvärr är förstört av giriga mikrotransaktioner. Konceptet att man kan byta mellan olika enheter (cross platform) är trevlig och grafiken är onekligen... Förlåt. Men om du vill läsa klart det sista stycket då får du posta oss lite guldmynt.