Total War: Pharaoh

Öknar, pyramider, farao, kungar och mäktiga riken är vad som väntar dig i nästa historiska Total War; Total War: Pharaoh. Det börjar bra med att välja en av flera karaktärer inom ett antal fraktioner. Egyptiska ledare du väljer mellan kommer alla att starta runt Nilen och kämpa om kontroll över landskapen. Faraon Merneptah behöver hitta en ny ledare då han ser dåliga tecken på horisonten. Hettiterna och de andra folkgrupperna kommer såklart att göra livet surt för dig på andra kanter av kartan. Om du vill vända på det hela kan du såklart spela som dessa fraktioner. Båda fraktionernas ledare spelare väldigt olika internt och jämfört med varandra. Det första som ska sägas om detta är att kartan är bedårande precis som med Total War: Troy. Det är vackra öknar, oaser, upplysta nätter och fin konst. Soldaterna bär på fantastiskt återskapade tyger och designade vapen. Gudarna gör sig extra påminda i allt från konstverk till religiös dyrkan inom fraktionen. Även när du bygger stora underverk gör sig den unika arkitekturen av tidsperioden sig påmind.

Grafiken är det verkligen inget fel på alls. Jag tycker att detta är precis vad serien behöver. Detaljerade menyer och läten när du klickar dig fram. Ljudet av ristande stenar, pergament och liknande lyckas verkligen fånga tidsperioden väl. Det låter bra både på kampanjkartan och i striderna. Vilket sedan underbygger resten av upplevelsen. Jag tycker också att Creative Assembly (inklusive sidoutvecklare) blivit bättre på att designa återgivningar av historiska saker. Om jag fick dra ett likhetstecken mellan detta och andra historiska titlar i serien skulle det vara Saga-spelen. De är en spinoff på huvudserien med ett tydligare fokus och mer avgränsade kampanjer. Det är samma utvecklare bakom denna, som den om trojanska kriget. Trots det har nymodigheter tillkommit. Det finns dna från både Total War Attila, Troy och Warhammer här. Miljöerna spelar en väsentlig roll och klimat påverkar striderna rejält. Sandstormar, regn och bränder är viktiga att ta hänsyn till.

Allt börjar som det brukar när du startar. En härskare vill ha mer makt och försöker styra ett imperium. Tyvärr är detta ingen en lycklig historia. Bakom alla blodbad kretsar tidsperioden om bronsålderns kollaps, stora sjöinvasioner och fragmentering av riken. Med dessa fruktansvärda händelser blev konsekvensen mycket lidande och död. Som spelare är du däremot rätt avskärmad från detta förutom den skada du orsakar på slagfälten. Du börjar ganska lagom innan allt börjar eskalera, genom att försöka skapa dig en plats i denna värld. Du kan via teknologi, diplomati och andra metoder skaffa dig makt. Precis som så bör är dock svärdet vassare än pennan i Total War och en betydande aspekt av din upplevelse är också krig. Jag älskar Saga-seriens fokus på att splittra upp ekonomin i resurser och pengar. Det gör att byggnader kan kosta olika saker, konflikter handlar om mer än bara att färga kartan och tjäna guld. Forskningen kan ge dig fler strategiska och taktiska val. Du måste hela tiden bestämma vad du ska rikta dig mot och vad du inte kan uppnå. Vissa civilisationer har svårare än andra med olika resurser.

I detta spelar också karaktärerna in. Spelar du som den mer balanserade Tausret med sin förmåga att föra både diplomati och krig. Eller gillar du en spelstil helt utan långdistansvapen kan du spela som Kurunta. Jag uppskattade både den förstnämnda och en karaktär som heter Bay. De fokuserade mycket på kampanjspelläget och hade bonusar till sådant som hjälpte mig mest med resursinhämtning. Även vädret spelar roll, varje två omgångar ändras säsongen vilket påverkar matproduktion och annat. Det är dynamiskt vilket kan yttra sig i striderna där kartor kan brinna och eld sprids via vind. Regn kan orsaka lervällingar på delar av kartan vilket du som ledare måste ta i beaktande. Jag är helnöjd med att vi äntligen börjar få in sådant här i serien, på ett sätt som verkligen påverkar dig. Det gör skillnad och jag tycker att världen blir både mer trovärdig och intressant. Att jag behöver beakta säsonger och annat för att fatta beslut ger mer mening och komplexitet till imperiebyggandet. Det finns såklart betydligt fler sätt att påverka hur mycket ved, sten, brons och annat du får in till din stadskassa.

För att öka mängden resurser har du styrkorna och generalerna för erövringar. Du har också teknologi och byggnader i städerna. Ett annat roligt inslag är utposterna från Empire: Total War som innebär att du kan bygga upp små byar och utposter för extra bonusar. Dessa är viktiga att skydda och även använda sig av. Om du har svårt att få resurser via dessa medel fungerar även diplomati som handel. Det var ganska enkelt att manipulera datorerna att skicka mig mängder med resurser vilket är lite synd. Samtidigt har datorintelligensen varit svår att göra avtal med i andra installationer av serien. Det är dock inte den enda metoden om du inte vill manipulera datormotståndarna. Det finns ett annat sätt som kräver att du väljer din fraktions mål och väg. Du kommer förmodligen att på något sätt delta i tävlingen om makten över imperiet din fraktion tillhör. För att göra det kan du välja ett mål med egen spelmekanik och egna uppdrag du behöver klara av. Utöver det finns det maktpositioner att tävla om vilket liknar systemet för befattningar hos Imperiet i Total War: Warhammer. Där kan du manipulera till dig platser vilket skapar flera lager av spelmässiga inslag och ett omspelningsvärde även inom fraktionen.

Kampanjkartan är inte lika stor som i äldre inslag av serien, men i gengäld har du massvis med spelsystem att använda dig av. Det är lager på lager av menyer du kan interagera med och hjälpa din väg till maktens korridorer. Det görs strålande, det är lätt att hitta och jag upplever att allt presenteras väl. Jag tycker att karaktärerna görs väldigt väl med egna mål och intressen. Du kan även uppgradera dessa inte olikt Troy, Three Kingdoms och Warhammer. Det är en bra blandning att utan att falla för långt åt vad Paradox håller på med i Crusader Kings. Jag gillar den här mixen av strider i realtid och stadsbyggande specifikt för att det inte är för mycket fokus på enskilda karaktärer. Det går att argumentera att serien börjat hitta rätt balans mellan mänskligt drama, stadsbyggande och levande strider.

För en ensam spelare är paketet välbalanserat även om jag kan tycka att det saknar skalan och intressant krigsföring. Bronsåldern är inte lika engagerande jämsides musköter eller romerska legionärer. Stridsvagnarna (häst och vagn) är förvisso imponerande, men här är det främst vädret och påverkan på striderna som skiner. Avsaknaden av blod vid lanseringen tar också bort lite från det jag anser är den optimala upplevelsen. Förhoppningsvis kommer grekiska civilisationer att sprudla upp det spelmässiga i framtiden. Där imperiebyggandet är väldigt spelmässigt engagerande är striderna i behov av lite mer variation i soldattyper och annat.

Precis som vanligt finns det även samarbetsläge för två spelare i kampanjen och skärmytslingar för flera spelare eller mot datorn. Det är oklart hur länge flerspelar-komponenten kommer att hålla kvar konsumenterna i denna titel. Den är väldigt nischad tidsmässigt och bronsåldern drar inte riktigt samma intresse som andra historiska tidsperioder. Däremot ska sägas att det fungerar galant och jag har haft väldigt få tekniska besvär med denna titel. Till skillnad mot exempelvis Rome 2 och Empire körs detta väldigt väl på min maskin. Oavsett om det blir en hit eller ett fiasko vill jag att Creative Assembly fortsätter utveckla vädret för strider. De har nämligen varit väldigt statiska i sin utformning för länge. Detta är ett sätt att verkligen erbjuda scenarion som är olik något du sett tidigare. Att slåss i en enorm sandstorm eller regnstorm är en syn för ögat. Med tanke på effekterna det har på trupperna kan det vara en fördel eller snabbt bli en akilleshäl.

Jag har haft kul i alla spellägen och det är det som räknas. Jag kan se mig spela Total War: Pharaoh ett par år framöver. Däremot är det dags nu att börja fundera på ett Medieval 3, Empire 2 och eller något under eller strax före första världskriget. Paketet vi har nu upplever jag som ett mellanting mellan spinoff-titlarna och fullstora historiska verk. Efter Egypten behövs något som ruckar om intresset igen för serien. Jag kan enkelt rekommendera denna titel om du gillar tidsperioden eller serien. Det är förmodligen det bästa Creative Assembly Sofia skapat även om det inte i mitt tycke ännu riktigt matchar Warhammer eller fullstora historiska titlar. Jag tror däremot att denna syskonstudio har potential att skapa likvärdiga produkter eller bättre i framtiden. Varje ny titel jag testar är ett steg framåt i både design och utförande.