Turok: Origins

Om du är lika obekant med spelserien som jag var förra veckan, skildrar Turok: Origins en avlägsen framtid där människor använder biomorfiska dräkter för att förbättra sin styrka, hastighet och uthållighet. De använder sig också av krafter kopplade till indianers andar och djur, och gör det för att bekämpa reptilen Xenia som har alla möjliga fiendetyper och märkliga förmågor.

Även om det påstods en rik berättelse i hjärtat av Turok: Origins, verkade det till stor del som att berättelsen helt enkelt var en ursäkt för en sci-fi-actionupplevelse. Det är ingen fara med det, särskilt när handlingen känns så flytande och rolig som den gör i Turok: Origins. Att skjuta dinosaurier och humanoida reptiler med den mängd vapen som erbjuds är inget annat än en visuell njutning. Lasergevär skär genom den tomma luften, explosiva armborst skickar kroppsdelar som far genom de frodiga djunglerna. Det är 80-talsinspirerad total action-löjlighet på bästa möjliga sätt, med snabba uppdrag och en omedelbar förståelse för vart du behöver ta dig hela tiden.

Turok: Origins känns som ett väldigt klassiskt skjutspel, med många extra spelelement som gör att det känns modernt och upp till dagens standard. Att växla mellan tredje- och förstapersonsvyer är också ett trevligt litet sätt att lägga till lite personalisering i ditt spelande, och de tre klasserna Bison, Raven och Cougar har sina egna nivåer av flashiga effekter, även om de inte nödvändigtvis känns så olika när det gäller spelupplägget. I de uppdrag vi spelade provade jag alla tre och de verkar alla ha en generell skadegörande förmåga, en stödförmåga och en ultimat förmåga som kastar ut en illusion av ett massivt djur som hjälper dig att slåss. Jag kunde inte riktigt gå igenom detaljerna för varje klass under de cirka 45 minuter jag hade att spela, så jag kan inte beskriva exakt hur de fungerar, men utifrån spelupplägget verkar Raven vara din smidiga glaskanon, Cougar lite av en allroundare, och Bison agerar som ett lags stridsvagn.

Även om vår demo var i spelets samarbetsläge är det värt att nämna att du kan spela Turok: Origins helt på egen hand om du vill, och du kommer inte att åtföljas av robotar om du vill ha den riktiga enspelarupplevelsen. Detta är en fin detalj, eftersom samarbetsspel ofta kan få dig att känna dig som en liten kompis om du bestämmer dig för att spela ensam, vilket påminner dig om att vänner kan vara vid din sida men istället har du mestadels värdelösa AI-kamrater.

Jämförelsen med Space Marine i titeln härrör till stor del från spelloopen i Turok: Origins. Du går från en plats till en annan, kämpar mot en hord av mötande fiender eller ett urval av mer elitfiender innan du går vidare till nästa plats. Coola utföranden blandas med explosiva skottlossningar och jag tyckte åtminstone att det var bekant under min tid med Turok: Origins. Jag skulle inte säga att det nödvändigtvis är en dålig sak, eftersom Space Marine II är ett av de bästa actionskjutspelen de senaste åren. Man vill efterlikna det som har fungerat, särskilt om man redan spelar Saber och kan titta på ett annat lags framgångar. Spelets regissör försäkrade mig om att ingen större påverkan togs, men jämförelsen känns ändå värd att nämna. Turok: Origins verkar till stor del vara ett spel som kommer att dra in dig med vibbar och aura. Gillar du huvudkaraktärernas utseende, skjutspelet och dinosaurierna? Då kommer du förmodligen att gilla Turok: Origins.