Ty the Tasmanian Tiger 2 Bush Rescue

För inte så länge sedan var plattformspel något som främst riktades mot barn. Sonic och Mario kunde såklart spelas av folk i alla åldrar, men visst hade deras spel en betydligt lägre snittålder än mycket annat. På slutet har en viss förskjutning av detta skett, mest på grund av att plattformspelen såsom vi en gång kände dem inte längre finns kvar. Istället ligger fokus i moderna plattformare på action, avancerade kontroller och gärna mycket dialog. Givetvis har denna omdaning av genren resulterat i att det ofta är äldre som numera spelar plattformsspelen.

Trots att jag i ärlighetens namn inte har haft sådär övermåttans kul med den tasmanske tigern Ty i hans nya spel är det ändå med viss glädje jag noterar att det fortfarande satsas på pedagogiska spel, regelrätt riktade mot barn. Ty the Tasmanian Tiger 2 Bush Rescue tar vid där föregångaren slutade och bjuder på ett färgsprakande äventyr med ett persongalleri bestående av allsköns talande djur.

Precis som bakgrunden i de flesta spel nuförtiden har huvudpersonen vuxit upp sedan sist. När manliga huvudpersoner växer upp brukar det vara lika med att skaffa bockskägg och använda kajalpenna (se till exempel prinsen i Prince of Persia 2 och Jak i Jak 2), men här avviker Ty skönt genom att det egentligen inte hänt någonting annat än att han fått lite nya vänner och dessutom startat en egen räddningspatrull i Australien.

Det onde fjäderfät Cass som i förra spelet kastades i fängelsehåla har brutit sig loss och tänker ställa till ofog. Han har tagit sin tillflyktsort i staden Cassopolis, befolkad av ödlor och fåglar. Där smider han lömska planer på att ta över världen med hjälp av sin nyskapade armé bestående av überödlor. Här kommer såklart du in i bilden, för vem kan väl bättre stoppa sådana påhitt än en bumerangkastande tasmansk tiger? Att hänga med i storyn är inga större svårigheter, dels eftersom den är rättfram och enkel och förklarar med tydlig mimik, men här finns också fullständig textning på svenska, vilket är ett stort plus i kanten.

Som i föregångaren är det bumeranger som är Tys förstahandsvapen. För att ge spelet variation finns det inte mindre än drygt 20 olika sådana, där träeländet man startar med givetvis står längst ned på rangskalan. Allt eftersom man fortskrider in i spelet hittar man bumeranger med färgsprakande namn som Lasharang, Kaboomarang och Megarang. Alla med olika egenskaper och olika effektivitet mot fiender. Någon finess i attackerna finns inte, utan med ett föredömligt enkelt tryck kastar man bumerangen i vald riktning och därefter kommer den snabbt tillbaka.

Utöver klassiskt plattformshoppande, väldigt enkel pussellösning och bumerangsvingande finns diverse fordon med i spelet. Bland dessa utmärker sig bland annat u-båtar, helikoptrar och även riktiga off-road buggys. Varje gång man ska prova något av dessa får man tydliga instruktioner som förklarar precis hur man ska göra. Ett av de tidigaste momenten man får göra är att skjuta ned stora jätterobotar med missilsvärmar. Det hela sköts snyggt genom att man styr siktet med en analog spak och zoomar med den andra. Därefter är det bara att panga på, ingen rekyl, ingen finess eller liknande. På samma gång som det är lite trist med denna känsla av att allt är så avskalat, inser jag givetvis att det här spelet är tänkt att appellera framförallt yngre spelare - och därmed är det helt i sin ordning med den målgruppen.

En kul grej är att det redan från start går att spela go-cart. Det är självfallet inte ens i närheten av Mario Kart, men nog bra utfört för att två personer ska kunna hålla sig sysselsatta några timmar i alla fall. Här finns vissa kraftbonusar, pilar som snabbar upp go-carten när man kör över dem samt datorkontrollerade motståndare. Ett bra initiativ som ger spelet en klart längre livslängd.

Rent grafiskt får spelet ett väldigt lagom betyg, allt är prydligt, tydligt och väl sammanhållet. Det lyser verkligen igenom att utvecklarna haft funktionalitet för yngre spelare i åtanke när de skapat spelet. Minuspoäng dock för karaktärsdesignen som verkligen inte är bra. Det är ett klassiskt misstag att göra fula figurer med lite barnsligt utseende, småarga ögon och tro att man skapat en ny Sonic the Hedgehog. Ty är en väldigt opersonlig figur och även fast yngre gamers säkert har kul i hans sällskap kommer han aldrig att bli någon ikon, vars spel man bara vill ha mera av.

Det är alltid svårt att recensera ett spel, när man egentligen inte alls tillhör den tänkta målgruppen. Ty the Tasmanian Tiger 2 Bush Rescue kommer garanterat att roa yngre spelare, precis som det är tänkt. Till Xbox och Gamecube släpps inte så många spel i den här genren och det kan vara klart värt att titta närmare på som förälder. Om du är över femton och är sugen på plattformsspel men känner att detta verkar lite för barnsligt så har du dock troligtvis rätt. Vänta i så fall hellre på Ratchet 3 eller Jak 3 som kommer senare i år. Tasmanske tigern Ty finns främst till för att roa de yngre spelarna - och det gör han fullt godkänt.