UFC Undisputed 3

Det är klart att Yukes vill visa sig på framkant när det lagts mer utvecklingstid på UFC Undisputed 3 än något annat spel i serien. Redan under de första minuterna slås jag av en imponerande detaljrik presentation med fler och påtagligare grafiska godbitar, och möjligheterna för mig att sätta min egen prägel på spelet är fler än någonsin.

Det hela känns lite som att kliva in i en redan pågående, vildsint, diskussion som man inte riktigt förstår men som är för intressant för att släppa. För att underlätta lite har sportkommentatorn Mike Goldberg som uppgift att förklara spelets olika funktioner i detalj och hans tydliga beskrivningar ger en bra introduktion till serien i stort.

Likaså är det smart att varje ny karriär i UFC Undisputed 3 kräver lite utbildande uppdrag innan jag kan börja. Här får jag bevisa att jag behärskar grunderna innan jag står öga mot öga med en arg, hal, man, för nog finns det en hel del att lära för novisen alltid. De många slagen och rörelserna kan nu utföras genom att trycka uppåt eller nedåt på den högra analogspaken men om du hellre spelar med seriens klassiska, mer detaljerade, kontrollschema går det naturligtvis precis lika bra.

Trots så skilda spellägen som Title Mode (förlorar du tre gånger är du ute), Tournament Mode (delta i en turnering) och Ultimate Fights Mode (återupplev några av de största striderna från UFC och Pride) är det i karriärläget du kommer att spendera merparten av din tid. Yukes har experimenterat med tidigare versioner av det här spelläget men det finns förstås ett gäng nyheter och överraskningar för seriens veteraner.

Träningssystemet, där du får specialisera dig och utveckla din virtuella fysik, låter dig inte längre bestämma en specifik mängd tid som ska ägnas åt just träning och återhämtning. Istället kommer du att få välja att spendera "Actions" mellan varje match där det gäller att prioritera i enlighet med dina preferenser. Vill du spendera tiden med att träna upp din grundläggande fysik eller vill du hellre lära dig nya rörelser? Kanske vill du allra helst planera inför nästa match? Valet är ditt.

Det märks att Yukes velat skapa en mer strömlinjeformad spelupplevelse den här gången. Trots det stöter jag på en del problem under mina spelsessioner och ett par genomgående hål i spelstrukturen. För det första finns det så extremt mycket statistik att det snabbt blir svårt att hålla reda på vad som syftar på vad. Detta försvåras ytterligare av det faktum att nästan all träning ger både plus- och minuspoäng vilket i slutändan kan innebära att du står med en riktigt obalanserad och dålig fighter, trots att du försökt pussla ihop beståndsdelarna så gott det går.

Möjligheten att delta i några av de mest populära utbildningsinstitutionerna från verklighetens UFC är en rolig aspekt, men antalet klubbar är så få att man måste undra varför utvecklaren valt att exkludera exempelvis Xtreme Couture, Roufus Sport, Team Deathclutch eller Nova Uniao. Bättre blir det inte av att många av rörelserna jag lär mig är så överdrivna att jag antingen aldrig kommer att behöva dem eller aldrig vilja använda dem då de får spelet att se ut som något från The Matrix.

Väl i ringen känns allt igen sedan tidigare. Oavsett om du specialiserat dig på att brottas på marken eller att hålla dig ståendes är det slutliga målet att få motståndaren att ge upp. Här har utvecklaren förvisso, som sagt, gjort ett bra jobb med att smyga in nyheter men utsträckningen av dessa känns lite för tunn, tyvärr.

Jag jublade exempelvis när jag fick höra för första gången att det ska vara möjligt att få motståndaren att ge upp enbart med sparkar mot benen och kroppen men med spelet i hand känns det mest bara märkligt att leverera 20 sparkar mot höger lår utan att märka någon egentlig skillnad. Den som, i enlighet med mig, har drömt om att gå in i ringen likt Edson Barboza eller Pat Barry och bara sparka sig fram här i världen bör alltså tänka om.

En av faktorerna till att UFC Undisputed 3 tagit extra lång tid att utveckla är implementerandet av Pride-ligan. Även om den japanska varianten tvingades stänga dörrarna redan 2007 är vi många som aldrig kommer att glömma de stora turneringar som blev genombrottet för fighters såsom Mauricio "Shogun" Rua, Wanderlai Silva, Mirko "Cro Cop", Antonio Rodrigo Nogueira och många fler. Lyckligtvis har Yukes spenderat så mycket engagemang och tid på den här delen att det nästan känns som att återuppleva ligan i sin hel- och härlighet igen.

Pride-ligan har en annan uppsättning regler, nämligen, där sparkar och knän är tillåtna även om motståndaren liggar på golvet, där första ronden är tio minuter lång och utspelar sig i en boxningsring snarare än en oktagon. Ironiskt nog är det dessa regeländringar som bjuder på några av de största, mest märkbara, förändringarna med Undisputed 3 till skillnad från smådetaljerna som man valt att fokusera på i pressuttalanden. I övrigt känns det fantastiskt coolt att THQ använt sig av Bas Rutten och Stephen Quadros som kommentatorer.

UFC Undisputed 3 är ett bättre spel än sina föregångare och känns mycket mer som en riktig uppföljare än vad vi bjöds på i och med UFC 2010 Undisputed. Ändå är jag något besviken över att vissa av nyheterna som det pratats högt och lågt om verkar helt försvunna i det färdiga spelet och att själva fightingsystemet fortfarande känns aningen transparent.

Genrens utveckling har inneburit att UFC 2010 Undisputed hade fått ett betydligt sämre betyg än den 8/10 vi delade ut när det begav sig. Samma utveckling innebär också att UFC Undisputed 3 landar på 7/10 som ju är ett pinnhål lägre, trots att det är ett bättre spel i direkt jämförelse. THQ och Yukes hade tjänat på att se sig omkring lite mer utanför sin comfort zone istället för att cementera fast ena foten i originalspelet. Innan den förändringen sker har jag svårt att föreställa mig ett UFC-spel som verkligen lever upp till idrottens potential.