Ufouria: The Saga 2

De stora Sunsoft-bokstäverna som dyker upp på skärmen får mig att minnas en simplare tid. När plattformsspel med fin och färgglad grafik fick våra hjärtan att slå, när spel som Yoshis Island kändes som ren lycka och faktum är att jag ändå kan finna lite sådant även i detta spel. Små ljusglimtar helt enkelt. Det finns något otroligt charmigt i den pastellglada världen där det visuella är en blandning av filtliknande bakgrunder och där textrutor och karaktärsporträtt ser ut som pärlor. Som en slags mix mellan Yoshi's Story och Yoshi's Wolly World. Det är väldigt charmigt, ofta ända ner till små roliga detaljer eller humoristiska dialogen.

Rent spelmässigt är allting väldigt simpelt, dock med några små roliga tvister. Den ena är att terrängen förändras en aning när man ger sig ut på äventyret igen, det är inga radikala förändringar men eftersom det sker att man ofta måste gå samma vägar så ger det åtminstone lite variation när någon ny plattform dykt upp eller en skärmruta ser lite annorlunda ut. Den andra är att man samlar på sig ett gäng av karaktärer med olika egenskaper vilket gör att man kan ta sig vidare i en slags enorm simpel spinn på ett Metroidvania. Man startar som fågeln Hebe men efter en kort stund ansluter sig katten O-chan som kan simma. På liknande vis utökas karaktärsgalleriet med tiden så att nya nivåer blir möjliga att nå tack vare dessa figurers egenskaper.

Varje figur blir möjlig att spela med efter en simpel fight mot en boss och här kan jag tycka att spelets, för mig, största problem blir som tydligast. Bossarna är väldigt enkla, liksom resten av spelet. Fiender dör på ett klassisk hopp och en stamp med bakdelen, och ibland måste man kasta en liten filur på dem så att en slags gegga försvinner. Man har gott om liv, som kan uppgraderas genom en varuautomat där man även måste köpa ett speciellt föremål för att de nya karaktärerna ska ansluta sig till en. De är helt enkelt kräsna och vill ha något som en mikrofon eller grönt te för att bli din vän.

För att automaten ska få nya varor krävs det att man samlar på sig burkar på nivåerna och det är egentligen detta utforskandet som tar mest tid. Det övriga att ta sig till bossen och besegra den är alla små äventyr som går väldigt fort och klara och det är synd att man inte lagt lite tid på att få till kluriga plattformsmoment så man hade fått något litet att bita i. Överlag är också designen på nivåerna inte jättemycket att hurra för, jag hade hellre sett att man satsat på mer minnesvärda nivåer. Visst är som sagt konceptet att de förändras en aning bra när man behöver utforska de igen, men de lämnar inget egentligt avtryck alls tyvärr. Det hade behövts lite mer arbete och kärlek gällande designen på dessa så att de blev roligare att ta sig genom.

Om man tillhör rätt målgrupp kan nog denna uppföljare, till ett spel från 1991 som jag inte ens kände till, passa betydligt bättre. Jag gillar egentligen inte att sätta en etikett gällande ålder, då jag tycker att alla spel kan upplevas av samtliga oavsett, men det står ganska klart att spelet riktar sig till yngre spelare eller den som söker ett enklare plattformsspel. För oss andra blir det lite av ett dussinspel som inte kommer nära det bästa genren har att underhålla oss med.