Gamereactor Sverige. Kolla in stekheta speltrailers samt uttömmande intervjuer från spelvärldens största spelevenemang. Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
recensioner
Unbound: Worlds Apart

Unbound: Worlds Apart

Olof har provkört Alien Pixel Studios nysläppta plattformspekoral och är väl inte alldeles imponerad, direkt...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Kikar man in på Steam eller Nintendos hemska onlinebutik får man ett slags oövergripbart hum om hur många spel det släpps, varje dag. Om man inte vet vad man letar efter - eller om det saknas ordentliga sökverktyg för den delen - är det fullkomligt omöjligt att navigera sig fram genom titlarna. Den absolut största trängseln råder, utan någon som helst tvekan, bland indie-plattformarna. Jag hade kunnat väcka min 80-åriga moster mitt i natten och fråga henne och - förutom att hon skulle undra vad tusan jag sysslade med - så hade hon svarat samma sak.

Det är denna marknad som den relativt nystartade studion Alien Pixel Studios nu ämnar slå sig in på. Med silkeslent handritad grafik, smäktande musik, en storslagen berättelse om en värld i obalans och magiker som försöker ställa den till rätta, snortight och utmanande plattformshoppande, pussellösande och metroidvania-inslag - ska det gå vägen. Man kan tycka att det är ett rimligt angreppssätt på en om inte mättad så i alla fall välbefolkad genre; eklekticism har funkat förut.

Unbound: Worlds Apart
Vacker grafik, men tröttsam efter fem timmar.

Man spelar som Soli, en ung magiker iklädd röd kappa som ska mota tillbaka mystiska, onda krafter vilka slår till mot byn när Soli är ute på skogspromenad. Med hjälp av andra, försvagade trollkarlar som man möter på vägen får man successivt nya krafter som dubbel-hopp, dash, förmågan att vägghoppa och så vidare. Som i vilket metroidvania som helst.

Detta är en annons:

Till en början slås man av den vackra grafiken, men designen osar snart unket av tidiga, själlösa PC-spel och återanvänds alltför frekvent. Som om konstnären ritat ett par teckningar, skrockat för sig själv och tryckt CTRL C + CTRL V för att fylla ut resten av områdena. Det medför att de handritade bakgrunderna och karaktärsmodellerna ofta ser detaljfattiga, identitetslösa och intill förväxling likadana ut.

Unbound: Worlds Apart
Influencerna framträder väl tydligt ibland. Varifrån känns detta igen?

Solis stora kraft är att kunna förändra världen genom portaler. Ett klick på L1-knappen skapar - beroende på kontext och område - en portal som kan stanna upp tiden eller vrida tillbaka den, göra dig till en sten eller skjuta undan vatten och eld. Med hjälp av denna kraft klarar Soli av plattformsutmaningar, pussel och strider. Allt (nja) hade varit frid och fröjd om inte Alien Pixel Studios satsat på kvantitet framför kvalitet.

Till skillnad från spel som Limbo och Inside, där varje utmaning känns genomtänkt och klurig, finns här mikro-pussel bakom varje hörn och det bränner liksom aldrig riktigt till i hjärncellerna. Det ordnar däremot kontrollen, som på grund av sin icke-respons framkallat våldsamma raserianfall i det normalt sett relativt lugna Westerbergska residenset. Ett vanligt plattformshopp kan i vissa fall erbjuda mer motstånd än Ornstein och Smough på steroider.

Detta är en annons:

Likt de hutlöst svåra jordgubbsbanorna i Celeste finns här också valfria sekvenser för den som vill samla allt, men på grund av nämnda kontroll ger jag snart upp på dem. Detsamma gör jag med back-tracking, vilken uppmuntras med hjälp av ens nya krafter. Det rör sig dock ofta bara om enstaka områden som döljer ytterligare en valfri (omöjlig) utmaning; själva äventyrandet sker i huvudsak i linjär, ostlig riktning.

Unbound: Worlds Apart
Här springer jag för livet, om kontrollen gör som jag säger det vill säga.

Framförallt i nya områden med en ny, handmålad värld framför mig och ett stämningsfullt musikstycke, sänker sig emellertid ett behagligt lugn över bröstet. Då gör det inget att berättelsen är trögflytande högstämd och pusslen löjligt enkla i nio fall av tio. Jag blir offer för de små dopaminkickarna och njuter - tills jag ännu en gång sätts på prov med en kontroll jag omöjligt får kontroll över.

Jag spår tyvärr att Unbound: Worlds Apart kommer försvinna bland övriga indie-plattformare i nätbutikerna inom kort. Alien Pixel Studios försöker göra allt, men gör inget riktigt bra. I slutändan blir det en medelmåttig femma.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Meditativt ibland, varierade spelmoment, handritad grafik, stämningsfull musik
-
Icke-responsiv spelkontroll, onödigt hög och ojämn svårighetsgrad, repetitiv grafik, linjär bandesign med andefattigt upptäckande, pusselkvantitet framför pusselkvalitet, krystat högstämd historia
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Unbound: Worlds ApartScore

Unbound: Worlds Apart

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

Olof har provkört Alien Pixel Studios nysläppta plattformspekoral och är väl inte alldeles imponerad, direkt...

0
GRTV spelar Unbound: Worlds Apart

GRTV spelar Unbound: Worlds Apart

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Under denna två långa timmar långa livestream tillbringar GRTV tid med pussel-äventyret Unbound: Worlds Apart och om du missade kalaset under måndagen kommer den här,...



Loading next content