
Det lät bra, på förhand. Jag gillade absolut tanken på att studion bakom PUBG Mobile (som är en klockren miniversion av världens mest populära PC-spel) avsåg att kombinera Days Gone med The Last of Us för att skapa en oförglömligt ambitiös zombieupplevelse till Android samt Iphone. Det märks dock att mången sak gick helt, helt fel under själva utvecklingsprocessen. Jag får lov att förmoda att den kinesiska speljätten Tencent Games skyndat på utvecklingen samt ställt krav på diverse inriktningar och prioriteringar för att bäst anpassa produkten till en kinesisk publik, vilket lett fram till en slutprodukt som inte lever upp till förväntningarna. Inte ens nära.
Du är en överlevare. Världen är raserad och köttätande levande döda har kopplat strypgrepp på varenda storstad vilket nu lett till att du och en grupp luggslitna civilister byggt ett litet samhälle ute i skogen strax utanför Philadelphia. Campen ser ut som den gör i The Last of Us när Joel och Ellie väl når Tommy och upplägget påminner mycket om Days Gone, åtminstone på pappret. Lightspeed Studios har sen lyft in en management-del där du måste skaffa dig en bostad och sköta om den. Du måste bajs. Duscha. Äta. Sova samt tvätta dina kläder och alla dessa moment måste utföras utan möjlighet att hoppa över eller göra två saker samtidigt. Att stå och vänta på att tvättmaskinen kör färdigt är i Undawn ett av de mest bisarra spelmoment jag upplevt på flera år och även om det finns ett värde i att sakta ned tempot och vagga in mig som spelare i de mer vardagliga sysslorna som postapokalyks-överlevare, är hela upplägget mest bara dumt, och dödstrist.
När du inte duschar, sover eller tvättar dina kläder kretsar Undawn i mångt och mycket bara om att driva runt i polygonfattiga, öppna skogsmiljöer för att då och då stöta på datorkontrollerade zombies som är ungefär lika hotfulla/farliga som valfritt granbarr. Ditt liv svävar i stort sett aldrig i fara, de levande döda känns aldrig skrämmande och samtliga strider saknar helt nerv eller spänning. Lightspeed har kikat både en och 300 000 gånger på The Last of Us men helt missat det som gör de striderna spännande och belönande. Här handlar det i stort sett enbart om att ställa in siktet och backa medan man avfyrar vapnet mot de otroligt sävligt långsamma fienderna. När man inte dödar fiender gäller det att samla på sig grejor och prata med andra (datorstyrda) överlevare och båda dessa bitar känns så pass slarvigt gjorda att det nästan blir pinsamt, under långa partier.
Dialogen är löjeväckande dålig och karaktärsmodellerna pendlar mellan porslinsblanka Tekken 6-kopior till väderbitna Days Gone-kopior i polisutstyrsel. Det finns ingen inlevelse här, ingen atmosfär och jag får aldrig känslan av att bry mig om vare sig min egen avatar eller någon av de andra. Undawn har säkerligen kostat multum att ta fram och jag kan uppskatta grundkonceptet samt premissen, då jag älskar Dawn of the Dead-spelen samt The Last of Us, innerligt. Men det är ingen mening att hymla med att det här spelet lider av alla möjliga problem och i slutändan känns som en bortslarvad möjlighet att göra något ordentligt.