Universe at War: Earth Assault

För något år sedan gav Petroglyph oss Star Wars: Empire at War, ett klart godkänt strategispel. Nu är det dags igen, men den här gången utspelar det hela sig inte i en galax långt, långt borta. Nej, nu är det vår egen planet det handlar om. En planet som en dag plötsligt invaderas av en styrka från yttre rymden som inte verkar ha något bättre för sig än att förstöra allt som kommer i sin väg. Det är inte lätt att vara människa alltid, speciellt inte när ens stad grusas sönder av massiva robotar och ens kossor plötsligt muterar och börjar revoltera mot sina ägare.

Ja, Universe at War: Earth Assault innehåller muterade kor. Det är hur tufft som helst och något vi borde få se mer av i spel överlag.

I vilket fall som helst, Universe at War är alltså ett strategispel där rymdvarelser bygger baser och pucklar på varandra. Vi människor får nöja oss med en biroll i det här dramat, vilket inte är så konstigt då man ser vilket motstånd vi skulle fått om vi försökt slå tillbaka helt själva.

Spelets tre spelbara raser - Hierarchy, Novus och Masari - ser alla tre riktigt tuffa ut. Speciellt Hierarchy som ser ut som något direkt från War of the Worlds har lyckats fånga en del av mitt hjärta, men även de gotiska rymdriddarna Masari charmar mig med sina katedraler och cybernetiska änglavingar. Alla tre raserna känns genomarbetade och välbalanserade, trots att de rent spelmässigt skiljer sig rätt radikalt från varandra. Börjar man tröttna på spelet är det bara att byta ras ett tag - det finns en god chans att de har något som får dig att få upp suget igen.

Först och främst är det just designen i Universe at War som gör spelet. De tre olika raserna är alla intressant designade, deras trupper varierade och deras utseenden radikalt olika från varandra. De riktigt stora enheterna, som Hierarchys gigantiska vandrande baser, är en fröjd att titta på - att se två eller tre stycken vandra rakt in i en fiendebas, följda av vågor av vanliga fotsoldater, är en makalös syn som sänder ordentliga rysningar ner för ryggraden på mig. Det är stort, det är episkt, det är rymdvåld när det är som vackrast.

Och det är det episka som håller igång det, känslan av att befinna sig mitt i ett massivt krig. Själva kampanjen är inte speciellt intressant, men att ge sig ut över Live (som du tyvärr behöver ett konto hos för att kunna spela online) tillsammans med fem andra spelare och göra upp om herraväldet är desto roligare. Det blir snabbt smutsigt, intensivt och väldigt underhållande. Och när de muterade korna dyker upp i bilden, ja då är det bara att kapitulera.

Rent grafiskt är Universe of War kanske inte världens mest överrumplande spel, speciellt om man ser tillbaka på exempelvis World in Conflict eller Company of Heroes, men den fungerar. De olika rasernas stilar fungerar väl tillsammans, trots att de i grunden är så olika, och effekterna och explosionerna är klart godkända.

Universe at War har dock ett stort problem, dess kamera. Den går helt enkelt inte att zooma ut tillräckligt långt, vilket ibland gör det otroligt svårt att få en bra överblick över slaget. Jag förstår inte hur Petroglyph, som trots allt består till stor del av gamla strategirävar från Westwood som en gång i tiden gav oss Command & Conquer, kan göra ett sådant misstag. Det kan bli fruktansvärt frustrerande när man inte har koll på vad som händer längre, speciellt under de större striderna med flera sidor. Även kartan är inte helt solklar och det kan vara lätt att tappa bort sig om man utgår från den.

Universe at War är, precis som Petroglyphs förra spel, ett klart godkänt strategispel. Det lever länge på den episka känsla det förmedlar och hur medryckande slagen kan vara, men när allt kommer omkring så hade det kunnat vara ännu bättre. Fler onlinemöjligheter, bättre grafik och en mer genomtänkt kamera hade kunnat placera det här spelet ännu högre upp på betygsskalan.