Unknown 9: Awakening

Man kan nästan känna lukten av kryddförsäljarna på marknaden när Anya Chalotra smyger sig fram genom den fiktiva indiska staden Chamiri någon gång under tidigt 1900-tal. Chalotra spelar Haroona i Unknown 9: Awakening, men vad hennes mål är vet jag inte riktigt ännu, klart är att hon har mystiska krafter till sitt förfogande, eftersom hon är en så kallad Quaestor, med möjlighet att manipulera folk på ett sätt jag inte sett i spelvärlden förut.

När två beväpnade vakter ser mig och påkallar sina kumpaners hjälp, får jag möjlighet att utforska de möjligheter hon har till sitt förfogande, vilket enkelt uttryckt är att ta över andra medan tiden fryser. Detta har vi gjort förr, men den stora twisten är att du här kan göra detta i flera steg. Varför inte ta en fiende och slå på en gastank i närheten av andra fiender, varpå du sedan tar den farligaste motståndaren och drämmer dennes långa tillhygge på en annan grupp fiender innan du tar över en tredje fiende och slår bossen bakifrån.

När du gjort allt detta startar tiden och du får se dina kommandon utspelas i realtid, i ett lika tillfredsställande som unikt system. Jag har aldrig varit kompis med stealth-konceptet, men det här upplägget gör det betydligt roligare och mer kreativt att försöka smyga obemärkt. Till detta kan du också antingen knuffa eller dra till dig fiender på ett sätt som för tankarna till hur kraften ofta används i Star Wars-spel. Men självklart finns ett stridssystem också, vilket kommer väl till pass när du blir upptäckt och du ännu inte laddat upp systemet som låter dig ta över andras kroppar.

Detta är standardmässigt utformat och inkluderar det omedelbara dödandet av fiender du kan smyga dig på bakifrån samt lösa och hårda attacker, vilka utförs med RB-knappen. Till detta har du en vanlig uppsättning av olika pareringar och möjligheten att hoppa undan. Normalt tycker jag mig vara rätt vass på denna typ av spel, men under de två timmar jag hade möjlighet att spela, fick jag aldrig riktigt känslan av ett bra flyt i spelmekaniken som dels kändes styltig och dels inte sådär responsiv som jag tycker ett bra stridssystem ska vara. Dessutom upplevde jag att det var väldigt känsligt med vinklar för att take-downs bakifrån skulle kunna göras, något jag hoppas utvecklarna filar på då det är frustrerande att misslyckas med attackerna och bli upptäckt trots att man smugit som en ninja och tagit sig hela vägen fram obemärkt.

Efter att ha spelat förbi den indiska staden, som i mångt och mycket fungerar som en tutorial till Unknown 9: Awakening, så vankas en båtresa där jag träffar Luther, en amerikansk, cowboy-inspirerad gentleman som Haroona snart slår följe med sedan det visat sig att båda har mål som åtminstone till viss del sammanfaller; hämnd mot en Vinsent Lichter. Detta presenteras i mellansekvenser, vilka i Unknown 9: Awakening är alla realtidsrenderade. Det gör att de smälter fint i spelet, samtidigt som de dock även känns lite opolerade. Överhuvudtaget märks det att utvecklaren Reflector Entertainment är en lite mindre studio och spelet balanserar hela tiden mellan att vara snyggt och samtidigt ha lite budgetkänsla. Det flyter dessutom genomgående i 30 bilder per sekund till konsol, där jag tror att detta verkligen hade vunnit på 60 bilder per sekund. Som parallell kan jag nämna Banishers: Ghosts of New Eden, för att ge en uppfattning om vad du kan vänta dig grafiskt.

Nåväl, efter båtresan med Luther väntar en djungelbana, där sistnämna är på jakt efter en Morningstar, utan att närmare förklarar vad det handlar om, detta medan Haroona ska hämnas mordet på sin mentor. Djungelbanan fungerar spelmässigt på samma vis som staden Chamiri, med högt gräs att gömma sig i, trädstockar och klippor jag måste ducka för att kunna gå under och såklart massor av fiender att ta sig förbi.

Undan för undan får jag dock fler verktyg till mitt förfogande tack vare tre levelträd med egenskaper att låsa upp. Eftersom jag är förtjust i fightingspel satsar jag på parerings-combos, medan den som vill även kan förbättra möjligheterna att ta över andra spelare, knuffa/dra till sig fiender och liknande. Om det är tillräckligt för att hålla äventyret fräscht mellan de 12-14 timmar det beräknas ta att spela igenom återstår att se, men den lite kortare speltiden borgar ändå för en väl sammanhållen spelupplevelse i dessa tider så många titlar är alldeles för långa.

Djungelbanan avslutas med en bossfight, som jag tyvärr inte var helt imponerade av. Dels har vi det tidigare nämnda problemet med att stridsmekaniken helt enkelt inte är tight nog, men jag upplever dels också att bossen tål alldeles för mycket stryk och det blir därför en orimligt lång fight som helt enkelt inte fyller ut tiden med spännande spelglädje.

Sammantaget är det ändå en ganska gott intryck jag får av Unknown 9: Awakening. Idag talar vi ju ofta om AAA-spel, där AA-kategorin i princip försvunnit. Det är dock i sistnämnda jag hade placerat detta äventyr baserat på två spelade timmar. Stridssystemet och de lite väl fattiga (och ofta tveksamma) mellansekvenserna känns som mina största farhågor, men förhoppningsvis har alla som letat ett klassiskt äventyrsspel i samma anda som Banishers: Ghosts of New Eden eller A Plague Tale: Requiem något att se fram emot nästa månad.