"Vem är egentligen Valentino Rossi", kanske du frågar dig själv. Och varför skulle du bry dig? Valentino Rossi är den hetaste stjärnan på motorcykelhimlen och karln går från klarhet till klarhet när han tävlar. Därför är det tur att han agerar som mentor när det är dags för mig att klämma in mig i trångt läder för att bege mig ut på banan och starta min egna karriär. MotoGP-spelen har aldrig briljerat i vare sig utformning eller fysik men den här gången känns det som om det är på väg åt rätt håll.
De datorstyrda motståndet är brutalt på det sättet att de känns som om de har sin fasta plats på banan och ingenting kan ändra på det.
I Valentino Rossi: The Game blandas en del olika typer av motorsport men det är ändå MotoGP som är huvudattraktionen. Det går att välja om jag vill spela ett karriärläge med herr Rossi eller om jag bara vill hoppa in som befintlig åkare in i en turnering. Jag börjar med att välja karriärläget och måste då i vanlig ordning skapa mig mitt digitala alter ego och utrusta honom med de finaste racingkläderna som finns innan jag får gränsla en plåthäst. Med Valentinos röst i örat får jag enkelt starta min karriär under hans uppsikt genom ett gäng träningsbanor. Här får jag testa crosshojar, asfaltsslickare och till och med rallybilar.
Rally Showdown är ett fint tillägg i vad som annars är ett motorcykelspel, visst hade själva utförandet kunnat bli bättre men det är trevlig, oavsett.
Slår vi ihop tre av Milestones tidigare spel (Ride, Sebastien Loeb Rally Evo, och MXGP 2: The Official Motocross Videogame) och föreställer oss resultatet så blir det ganska nära vad Valentino Rossi: The Game är. Karriärläget som jag startade känns smidigt utformat, jag måste ta mig igenom en liten körskola där samtliga av spelets olika speltyper testas innan jag får börja tävla på riktigt. Sen bär det av rakt in i lägsta klassen, Moto3, och den långsamma klättringen uppåt. Vill du inte veta av karriärstegen kan du hoppa rakt in in toppklasserna via olika turneringar eller tidsutmaningar. Det finns också ett spelläge som låter dig uppleva Valentino Rossis största bedrifter genom åren på diverse olika banor. I rallydelen finns det exempelvis drifting på olika underlag och de prestigefyllda Rally Showdown på den gamla klassiska Monza-banan (som jag själv besökte när Valentino Rossi slog självaste Colin McRae på fingrarna för ungefär tio år sedan). Kort sagt finns det en rekorderlig uppsättning av olika spellägen i spelet.
Driftingen kan vara skoj även fast den inte känns helt klockren..
Det blir allt mer vanligt att få skräddarsy sin upplevelse i racingspel genom att finjustera svårighetsgraden med inställningar och tuning. Valentino Rossi: The Game är inget undantag och det går utmärkt att skapa sig en mer "arkadig" upplevelse för den som inte vill skrapa knäna i asfalten alltför ofta. Fysiken i just asfaltshojarna är skaplig efter det att jag har stängt av en del hjälpmedel. Balansen i kurvorna och viktfördelningen känns alltid viktig (förlåt) och pressar jag min hoj lite för hårt kan jag räkna med att läderdräkten jag har på mig får jobba lite extra. Detsamma gäller off road-motorcyklarna, de är vridstarka och tänker jag mig inte för tappar jag snabbt kontrollen över bakhjulet. Bilfysiken är även den godkänd. Med spel som Dirt Rally färskt i minnet så är det visserligen svårt att bli blåst av stolen, men rallymomenten i Valentino Rossi: The Game kan faktiskt vara underhållande. Driftingen som jag nämnde ovan är dock inte helt finslipad då jag inte ens behöver hålla mig på banan eller ha bra fart för att få poäng. En petitess kan tyckas, men värt att nämna när utmaningen uteblir.
Utmaningen på motorcykel är dock lite annorlunda. Oavsett vilken svårighetsgrad du väljer på assistansen du får i själva körningen så är spelets AI-förare ordentligt enerverande. De känns liksom magnetiska till sina förutbestämda positioner och har inga som helst problem med att magiskt åka i sidled om det är så att du råkar komma in och är i vägen. Samma problem kunde skymtas i Ride och det är synd att detta inte är åtgärdat ännu.
.. det går att drifta till sig poäng på alla möjliga vis och du behöver egentligen inte oroa dig för någonting annat än att köra in i väggar.
Audiovisuellt finns det inte mycket att banka på den stora trumman för. Ljudet är riktigt klent och allt från motorljud till skrikande asfalt hamnar långt bak i ljudmixen. Själva grafiken briljerar inte heller på något vis, bil- och motorcykelmodeller ser helt okej ut men banorna saknar detaljer och känns tomma. Laddningstiderna är också någonting som måste nämnas. Dessa, tillsammans med att menyerna kräver lite väl många tryck för att utföra enkla saker, gör att det känns osmidigt att starta ett nytt race eller byta kläder på min förare.
Flat Tracks på crosshoj är oväntat skoj.
Jag har inte kunnat testa spelets multiplayerläge i den mån jag hade önskat på grund av att det helt enkelt saknas spelare online. De loppen som jag har spelat har dock fungerat väl och flerspelarläget är precis lika välfyllt med spellägen och innehåll som resten av spelet. Det finns även spel på delad skärm att tillgå för den som vill tävla från sina bekväma soffkuddar.
Stänger du av alla assister som finns så blir spelet ordentligt utmanande och det är lätt att lägga sig lite för nära den stekheta asfalten..
Gillar du MotoGP, Rally Showdown och crosshojar och kan ha överseende med en halvtaskig presentation så erbjuder Valentino Rossi: The Game godkänd fysik (i både bilar och motorcyklar) och en jäkla massa innehåll. Milestone är ett gäng ambitiösa gubbar och gummor som faktiskt lyckas förfina sina spel allteftersom de kommer och snart kanske vi står där med ett MotoGP-spel som är lika superbt som Dirt Rally. Vem vet?