Jag är inte mycket för visuella noveller. Inte egentligen. Jag är inte heller mycket för vampyrer om sanningen ska fram, i alla fall om vi bortser från de som smyger omkring inuti den ikoniska Catslevania-serien. Sannolikheten att jag därför skulle gilla nysläppta Vampire: The Masquerade - Shadows of New York var, som du säkert förstår, tämligen låg när lotten föll på mig att recensera detta bloddrypande huggtands-drama, och det började sedan inte på bästa sätt när jag insåg att detta dessutom ska vara en fortsättning på fjolårets Vampire: The Masquerade- Coteries of New York, ett spel jag inte lirat överhuvudtaget. Nu, efter att ha tillbringat drygt sex timmar i detta goth-doftande emo-sällskap så måste jag dock erkänna att jag är rätt imponerad, och detta är helt klart en av de mer positiva överraskningarna som har trätt fram ur ett annars rätt dystert 2020.
Gör dig beredd på mycket mörka toner. Mörka toner och lila. Väldigt mycket lila.
Om vi börjar med faktumet att Shadows of New York är en fortsättning på 2019-titeln Coteries of New York så kan jag lugna folk genom att säga att man absolut inte behöver ha kört igenom föregångaren för att förstå vad som händer i denna sotsvarta nattsaga. Visst, det finns garanterat en massa subtila vinklingar och flörtande fan-service som flugit mig överhuvudet, men överlag har jag inte känt mig förvirrad eller överväldigat borttappad gällande vad som porträtterats på skärmen framför mig.
Joe " Jiu-jitsu" Rogan
Vi som spelare får i detta äventyr axla rollen som Julia, en uppåtsträvande journalist som känner hur världen är emot henne i alla avseenden, oavsett om det gäller hennes karriär, boendesituation, ekonomi eller familjeliv. I inledningen av berättelsen får vi sedan följa en rad olyckliga händelser som i sin tur leder till att Julia möter en främling på ett tåg. Denna främling "hjälper" sedan Julia att omvandlas till en vampyr för att sedan göra henne till en medlem inom en av USA-s största vampyr-klaner. Det är här det roliga börjar.
Det finns en och en annan nervkittlande höjdpunkt.
Jag ska såklart inte avslöja vad som händer efter detta (då det givetvis är den stora behållningen med denna typ av spel), men kortfattat kan jag meddela att historien är tämligen fängslande och karaktärerna är extremt mänskliga, trots sin monstruösa natur. Manuset är nämligen väldigt välskrivet, och även om man inte gillar vampyrer eller ockulta stadsdraman så är det svårt att förneka ansträngningen som lagts ner för att få världen och dess invånare att kännas naturliga och minnesvärda.
Corona-tider eller inte;låt inte främlingar bita dig i halsen.
Presentationen är sedan passande för temat med sina dystert handmålande bakgrunder och sorgset frammanade karaktärer, och även om man kanske inte slogs av stolen av det visuella så görs de ett bra jobb med att sätta upp scener och ackompanjera berättandet. Det finns förövrigt inget röstskådespel att prata om och det är därtill sparsamt med såväl musik som ljudeffekter. Detta är visserligen inte ovanligt för genren i sig, och i ärlighetens namn påverkade det inte upplevelsen på ett negativt sätt heller, men förvänta er inte för stora produktionsvärden om ni nu väljer att tackla detta äventyr.
Det visuella är inget spektakulärt i sig, men de sätter stämningen på ett effektivt sätt.
En sak att anmärka på dock var valen man fick göra emellanåt. Det kändes nämligen stundtals som det var väldigt oklart vad vissa alternativ skulle leda till, och ett par gånger var det även som det bara fanns en väg framåt med extremt smala avvikelser som skiljde varandra åt. En småsak kanske för en del fantaster, men jag uppskattar personligen alltid när möjligheterna är många och stora, speciellt om man har som avsikt att spela om titeln en gång till för att uppleva nya story-trådar och testa nya scenarion.
Ibland blir valen lite för oklara och likartade.
I slutändan har vi dock här ett trevligt vampyr-drama som absolut har gjort att jag fått upp ögonen för hela Vampire: The Masquerade-serien, och jag ser numera framemot vad följetongen har att erbjuda i framtiden. Du behöver således inte vara frälst av varumärket på förhand, genren i största allmänhet eller vampyrer i stort för att uppskatta den välkonstruerade sagan som väntar inuti New Yorks skuggor, och om du är svag för ett bra narrativ så finns här en liten undangömd pärla att sätta tänderna i.