Under stort hemlighetsmakeri var det dags att testa Wii. Nintendo hade skickat ut en diger lista på vad man inte fick göra, och den kan väl enklast sammanfattas genom att säga att man inte fick göra något utom att spela. Visningen hölls i en bunker (japp) på E3 som var helt förseglat med bankvalvsliknande dörr och fullständig ljudisolering.
Nintendo hade en man på plats som demonstrerade, varpå jag sedan fick prova på. Först ut var Wario Ware: Smooth & Touch som innehåller precis alla de ingredienser vi lärt oss att älska i serien. Med Wii öppnas givetvis mängder av unika möjligheter och det har Nintendo löst genom att under den mellansekvens som visas tydligt illustrera hur man ska hålla i fjärrkontrollen. Wario Ware: Smooth & Touch spelas helt utan den där lilla analoga spaken, och man måste hela tiden byta fattning om pinnen.
Att spelet är det ultimata hjälpmedlet för att demonstrera Wiis alla fördelar stod ganska snart klart. I en av grenarna skulle man använda en rockring och fjärrkontrollen skulle tryckas mot höften. Sedan var det bara att rulla på höfterna för att klara grenen. I en annan gren skulle man låsa upp en dörr, vilket gjordes genom att föra nyckeln mot låset, trycka fjärrkontrollen framåt så nyckeln går i låset och vrida till. Som på ett pärlband får man sedan i sedvanliga 2-3 sekunder korta grenar som att skaka av sej bubblor, stansa ut kakor ur en deg och knuffa folk över stup.
Spontant är jag oerhört imponerad över den mångsidighet som Wii och fjärrkontrollen visar och jag gissar att Wario Ware: Smooth & Touch kommer att bli minst lika populärt som sina föregångare. Men de som köper Wii vill såklart inte bara ha partyspel och det märks att Nintendo var måna om att visa att det här inte är någon ogenomtänkt gimmick, utan en produkt som verkligen är här för att stanna och för alltid revolutionera hur spel skall spelas.
Det visades i spel nummer två som heter Excite Truck, och är en fristående uppföljare till Excite Bike. För att spela spelet håller man fjärrkontrollen likt en ratt. Gasar gör man på knappen döpt till 2, medan man bromsar på A-knappen. För att svänga däremot tilltar man på handkontrollen höger och vänster. Eftersom spelet är släkt med Excite Bike finns även en turbofunktion som man kommer åt genom att trycka på digitalkrysset, samt att man kan tillta kontrollen framåt eller bakåt för att landa i samma lutning som underlaget och få fartbonus.
Spelet har som namnet antyder ersatt motocrosscyklarna med truckar, vilket dock inte betyder så mycket som man kunde tro. Faktumet är att det lika gärna kunde ha varit just cyklar man styrde, för fysiken var lite väl orealistisk och känslan av bil lika med noll. Det förtog dock inget av underhållningsvärdet, för spelet var oerhört roligt. Nintendo har verkligen rätt när de säger att Wii gör spelandet lättare, för det här var så löjligt intuitivt att det saknar motstycke. Efter att ha varit lite för generös med rörelserna kände jag mig som Colin McRae (minst) och brände på över ökenlandskapet vi fick köra i. Ska man analysera allt så är Excite Trucks ett spel där Wiis lägre prestanda märks tydligt. Spelet ser farligt mycket Xbox ut och är inte ens i närheten av Playstation 3 eller Xbox 360 - vilket Nintendo å andra sidan heller inte påstått.
Därefter var det dags för en riktig överraskning: Zelda Wii. Nåja, eller nästan i alla fall, för Nintendo tänker släppa två versioner av spelet Twilight Princess. Gamecube får en och Wii får en annan. Grafiskt sett är de i dagsläget identiska, men till Wii får man nyttja de unika kontrollmöjligheterna till att bland annat fiska, skjuta pilbåge, kasta bumerang och göra hisnande attacker med svärd. Det är helt klart en kul lösning, som säkert kommer att uppskattas av många. Det gör också Wii till den första Nintendo-enheten som lanserats med ett helt nytt Zelda-spel. Dessutom använder Zelda två hittills hemliga funktioner av Wii. Den ena är att den lilla analoga spaken också innehåller rörelsesensor på samma sätt som fjärrkontrollen. Det används främst vid fisket, där man vevar med den lilla spaken i luften (som om man hade en fiskelina med rulle och vev) medan man sköter nappandet med fjärrkontrollen. Wii-Zelda använder även en annan ännu icke visad funktion av Revolution, vilken jag dock återkommer till senare.
Ett av de spel jag mest av allt hoppats på att få se var Metroid Prime 3. Jag blev inte besviken och mot slutet av visningen daskades Metroid Prime 3 Corruption igång. Som väntat fungerar det perfekt att spela förstapersonsskjutare med Wii, där man går med analogspaken och siktar med fjärrkontrollen. Tack vare det mycket smidigare kontrollsystemet har Nintendo och Retro Studios skruvat upp svårighetsgraden flera snäpp och fienderna anfaller från fler håll samtidigt.
Dessutom innehåller spelet flera läckra funktioner som att man får vara mer delaktig i allt man gör. Ska du låsa upp en dörr får man själv sköta alla detaljer. Allra grymmast var dock Samus laserliknande änterhake som man kan använda för att dra loss objekt med. Man får själv riva till sedan den satt sig för att få saker att flyga iväg. Brutalt!
Sist ut blev ett litet tennisspel som Nintendo inte bestämt sig för att ge ut ännu. Man styrde aldrig sina figurer, men väl armarna. Din lilla figur gjorde exakt samma slag som dig och det var förvånansvärt bra precision. Men. Stort men. Som jag nämnde ovan finns en Wii-funktion kvar, som inte jag berättat om. Wii-kontrollen innehåller nämligen en högtalare som verkligen förstärker spelkänslan i främst just tennis. Vid varje slag hör man tydligt hur bollen träffar det kraftigt spända nätet med en dov omisskännlig duns och susar iväg mot motståndaren. Vore det inte för att bollen inte kändes, kunde jag ha svurit på att jag slog på något. I Zelda används denna funktion för att ge känslan av att man spänner en trög pilbåge, men det är i tennisspelet som den verkligen kommer till sin rätt. Ursmart Nintendo.
Sjöblöt i svett lämnade jag Nintendos bunker, många upplevelser rikare. Nintendo överdrev inte när de en gång gav Wii projektnamnet Revolution. För är det något Wii är, så är det just en riktig revolution.
