Victorious Boxers Challenge

Nu får du bara välja en sak. Vad får absolut inte försummas i ett spel? Mitt val är tveklöst spelkontrollen; ett slarvigt gjort kontrollschema kan verkligen sänka ett i övrigt bra spel totalt. Blaskig grafik, idiotisk svårighetsgrad eller oändliga laddningstider, allt är bara småpotatis jämfört med irritationen av att trycka på en knapp, alternativt göra en gest, och inte uppleva det resultat man rimligtvis borde få. Om irritationslistan har en andraplats är en hopplös kamera en bra kandidat och Victorious Boxers Challenge har lyckats pricka in båda plågorna. Snyggt jobbat!

Precis som det betydligt bättre Playstation 2-spelet Victorious Boxers: Ippo's Road To Glory är Victorious Boxers Challenge baserat på boxningsanimén Fighting Spirit, där en yngling vid namn Ippo Makunouchi har den käcka huvudrollen. Ippo har ett förflutet som mobboffer men har med boxningen hittat sin grej och ambitionen är att jabba sig fram hela vägen till världstoppen. Själv har jag inte sett Fighting Spirit, men det råder inga tvivel om ambitionerna att behålla den tecknade och episodiska stilen även i Victorious Boxers Challenge.

Spelkontrollen är som sagt katatstrofal, ofärdig, aribträr, you name it. Din boxare kan styras på flera värdelösa sätt, bland annat med Gamecube- eller Classic Controller-kontroll eller genom att peka med Wii-fjärren och göra små "skrivande" rörelser. Standardläget, det som borde fungera bäst, går precis som i Wii Sports boxning ut på att hålla Wii-fjärr och nunchuk i varsin hand. Jabbar, hooks och uppercuts görs genom att imitera de verkliga slagen i luften, men även när jag försöker leva mig in i det faller det helt platt. Det är nästintill omöjligt att få till det slag man vill ha och exaktheten är till och med sämre än den i Wii Sports, vars spelkontroll inte heller är den bästa.

Under större delen av Victorious Boxers Challenge kommer du att försöka lokalisera din moståndare som skuttar omkring någonstans på andra sidan av ditt genomskinliga alter egos svettiga torso. Kameran är på tok för lågt placerad och förstör mycket av inlevelsen i vad som borde vara en nervkittlande boxningsmatch. När Ippo blockar slag och rör sig i ringen med- eller motsols försvinner dessutom motståndaren från bild (du boxar ur bild, Kaj!), vilket är helt oförlåtligt. Lägg till detta regelbundna jump cuts och tävlingen i årets sämsta kamera är så gott som avgjord på förhand.

I Victorious Boxers Challenge finns också en utdragen story som kretsar kring Ippos fram- och motgångar i och utanför ringen. För fans av animé-serien är det säkert ett kärt återseende, men mellansekvenserna är långa och ganska intetsägande för den som bara vill börja spela. Grafiken i dessa scener visas dessutom i något slags muterat 4:3-format från yttre rymden och även om inget Wii-spel ser riktigt superskarpt ut på en HDTV är det som att utvecklarna ansträngt sig för att få in så många flimriga linjer som möjligt i animéfigurernas kläder och anletsdrag. Och just ja, publiken kring ringen är... skrattretande. Åskådarna är inget annat än antika pappdockor med en "realistisk" design som skär sig totalt mot animé-looken och de tycks vara begränsade till två, tre kroppsställningar i sina animationer.

Flerspelarläget i Victorious Boxers Challenge har vissa poänger. Här finns många olika arenor att välja bland och hela 25 olika boxare med justerbara egenskaper. Eftersom spelkontrollen är så vimsig spelar du dessutom på lika villkor som din kompis och det galna Wii-viftandet kan leda till en del skratt. Men det skulle även några Mora Träsk-låtar och lite huvud-axlar-knä-och-tå lyckas med, på ett mer prisvärt sätt dessutom.

Victorious Boxers Challenge är ett spel för andra utvecklare att dra lärdom av, men på samma omvända sätt som till exempel hur Susanna Kallur lär sig av Jabba the Hutts häcklöpningsteknik. Vi får helt enkelt fortsätta att vänta på det där fantastiska boxningsspelet till Nintendo Wii där varje virtuell jabb är en naturlig förlängning av våra egna armrörelser. Tills dess är det bara att leva i det förgångna och styra våra andra boxare med pålitliga knappar. Little Mac verkar aldrig gå ur tiden.