Logga in medlem
Vi pratar om den speciella intimitet som serier ger som medium, om kraften och definitionen av den västerländska genren, och om den viscerala visuella tillvägagångssättet hos den välkände serbiske konstnären som också ligger bakom The Goddamned eller Django Unchained, för att inte tala om återkomsten av Vertigo-etiketten.
"Hej Gamereactor-vänner, som ni kan se i bakgrunden är vi på Comicon i Napoli, den 26: e upplagan, och jag är här tillsammans med Guera, som kommer att berätta lite mer om sitt arbete.
Du har en del västerländska, du har en del detektiv, smutsiga jobb också."
"Det sista, jag antar att det mest intressanta är att jag gjorde Big Tex Wheeler, Mannen med de gyllene pistolerna, i albumform, en stor en.
Så det här är för Bonelli, och jag gjorde en mycket lång bok om Judge Dredd, det här är nyligen vad jag gjorde, och jag är mest känd för Scalped, som är Escalpo, tror jag på italienska, något liknande."
"Sedan The Goddamned, jag är inte säker på översättningen, som vi kommer att, jag antar att vi i år kommer att göra den tredje boken av The Goddamned, Jag gör en western för Dargaud, Urban Dargaud för Frankrike, och många fler grafiska romaner, massor av saker på gång.
Okej, om Scalped specifikt, det är smutsigt som jag sa, hur skulle du säga din stil, din textur, sättet du arbetar med kroppar och ansikten, gav den lite mer själ, vilket är viktigt för berättelsen?
Ja, det är det, men jag vet inte, jag försöker ge liv åt manuset, så det är svårt att prata om vad du gör."
"Jag bara gör det, och jag antar att den huvudsakliga beskrivningen bör komma från läsarna, så småningom.
Jag försöker skapa någon form av specifik, originell, inre känsla på mina sidor.
Om jag lyckas, om det jag gjort är en framgång eller inte, det är upp till läsarna.
Jag antar att min stil många gånger definieras som våldsam och mycket realistisk, antar jag."
"Det finns en visceral del av teckningen som jag gillar, personligen, jag gillar det.
Mina hjältar är pecking paw, det är mina gudar, så jag försöker gå dit, nå dit.
Jag är inte säker på vad jag ska säga om min stil, det är en stil.
Om vi pratar om skulptur och jämför serier som medium med film, tror du att serier som är mer intima kan hjälpa dig att skildra våld, som du sa, skuld, vissa ämnen som kanske är svårare med filmer?
Ja, jag tror att det lyckosamma med serier är att det, enligt min mening, är en tydlig gräns mellan litteratur och film."
"Båda är mycket viktiga för serietecknaren.
Så man måste kunna berätta en historia och man måste kunna motivera manuset känslomässigt.
Så man får sidor, och det är bara bokstäver, ingenting, det är bara dött.
Och du måste göra det levande, så det här är ditt huvudjobb."
"Så enligt min mening är den lyckligaste platsen serietidningar, eftersom du kan göra färger, svart och vitt, man kan skriva manus, man kan vara skådespelare, man kan vara regissör, man kan vara allt.
Så det är väldigt tacksamt att faktiskt göra serier om man gillar uttryck eller kultur i allmänhet.
Jag tycker att det är en privilegierad plats att vara serietecknare på."
"Okej, och skulpturen är ett samarbete med Jason Aaron, du har gjort några fler med honom.
Vad kan du berätta om att arbeta med honom, och finns det en framtida möjlighet att vi får se er båda tillsammans igen?
Vi kommer faktiskt, jag tror i slutet av sommaren, att börja om med den tredje boken i den jävla...
Jason är min andra sida av myntet."
"Vi hade en väldig tur som träffades, det var helt otroligt.
Folk kallar det kemi, och jag antar att det är något som inte går att sätta ord på.
Vi klickade bara, jag förstod vad han menade och han började skriva, som han säger, för mig, vilket är fantastiskt.
Det är verkligen tacksamt att göra, för man försöker göra honom lycklig, för hans manus är fantastiska."
"Det finns något när man får kontakt med en person, jag vet bara vad han vill, jag förstår vad han menar.
Och den del som vi fick kontakt med, antar jag, skulle kunna vara litteratur också, eftersom vi gillar liknande författare och saker.
Och filmer är typiskt häcklingsmakt, du vet.
Men i allmänhet var det tur, ren tur, vi träffades bara, och direkt borde vi göra saker."
"Jag ser fram emot vad ni än producerar härnäst.
Jävlar, helt säkert.
Något som skilde sig mycket från det var filmatiseringen av Django Unchained.
Vi har pratat om filmer, i det här fallet anpassade du något som var en film, först och främst."
"Hur formade den dig? Hur närmade du dig den?
Att komma från en film till något man måste berätta med paneler.
En av de viktigaste poängerna för mig när jag gjorde Django var att inte se filmen.
Så jag sa: "Jag accepterar, men jag vill inte se filmen."
"Så de skickade mig en massa referenser och jag försökte anpassa dem på ett sätt...
Enligt min mening var Django för många människor inblandade.
Med Tarantino.
Ja, det var lite tröttsamt, och manuset var inte anpassat."
"Så det var ett ständigt fram och tillbaka med producenten, med den här killen, med den där killen.
Det var lite tröttsamt.
Så, enligt min mening, borde det ha gjorts som en mycket, mycket tjock bok, med allt som klipptes bort från filmen."
"Okej...
Och att göra samma sak som filmen, på mitt sätt, jag tror att, enligt min mening, det kunde ha varit bättre.
Den kunde ha varit längre, på sätt och vis.
Den kunde ha varit uppdelad i kapitel, som en bok."
"Som en klistra in den, eller hur?
Nåt sånt där.
Så, det var ett bra jobb, mycket bra jobb.
Jag är glad att jag gjorde det."
"Manuset var bra, men inte anpassat.
Så det här var att äta tid hela tiden.
Det som jag hade det roligast med som västerlänning.., var Tex Willer, faktiskt, med Ruyo, på ett manus för Bonelli."
"Och jag kommer faktiskt från västernfilmer.
Just nu håller jag på att avsluta en western för Urban Drago, för Frankrike.
Och det kommer att bli en lång en.
Jag tror, just nu, att den kommer att bli tre böcker lång."
"Så, jag är inne i det.
Men allt jag gör är närmare eller längre bort från Western.
Jag kom från Western.
Det är fantastiskt, för jag ville fråga dig om Western, och vi har den här vackra bilden i bakgrunden."
"Jag menar, det här är en gammal genre som vi älskade förr i tiden, kanske för en ny publik.
Det är annorlunda att ta till sig det.
Vad kan du berätta för mig om genren och om vad du förmedlar till publiken med den?
Skelpt hade turen att få vara en väckelse av Western."
""No country for old men", som "Hell or High Water", eller många new age-westerns kom med i det tåget, och Skelpt är en del av det.
Så western försvann aldrig och kommer aldrig att försvinna.
Den behöver bara nya kläder."
"Det viktigaste med western är att det måste vara enkelt men djupt.
Så, många, många, många år tillbaka, 30 år, var allt komplicerat och inte för djupt.
Allt var känsligt, och västerländskt är olika saker.
Taylor Sheridan är en mästare."
"Ge mig bara en smäll, men den måste vara djup.
Det har inte undvikit dumhet.
Det är väldigt enkelt för Western att vara dum, för enkelt.
Eller förenklad, låt oss säga."
"Enkelt men djupt.
Man måste veta hur man ger det djup.
Så det här är huvudskälet till att göra en bra western.
Gör det djupt, gör det trovärdigt i en djupare mening."
"Och kanske har Western-teckningen hjälpt dig att förstå och kommunicera den amerikanska stilen när du var tvungen att göra mer amerikanska serier?
Ja, men allt jag gör, även om jag har min egen charm, produceras i amerikanska serier, faktiskt lägger jag till Western."
"Det här är min hemlighet.
Så jag lägger till någon form av trovärdig attityd som kommer från Western.
Men det betyder inte att man ska ha ett sexigt huvud.
Nej, det är attityd."
"Det är något verkligt.
Något som bara tillhör Western.
Det finns många, många nya grejer som inte ser ut...
Det finns till exempel en science fiction-film som heter Rover."
"Det är en australiensisk film.
Fantastiskt. Det är en västernfilm.
Det handlar om science fiction.
Så, den här känslan..."
"Mandalorian, när det började...
Nu är vi där.
Så den försvinner inte.
Det behövs bara nya artister för att översätta detta språk till new age."
"Det var allt.
Och vad kan du berätta om dina personliga rötter och hur de har format dig?
Jag kommer från Jugoslavien och sedan Barcelona, om jag inte missminner mig.
Jag har bott i Barcelona i 34 år."
"Jag är spanjor, så vad kan du berätta om dina rötter i Jugoslavien och sedan hur Europa formade dig som konstnär?
Jag är serb, jag är typisk serb.
Och jag växte upp i ex-Jugoslavien."
"I ex-Jugoslavien fanns det en törst.
Vi var hungriga efter bra saker, efter kultur.
Så jag växte upp med svartvita filmer.
Hur ska jag säga det? Det är min passion."
""Tredje mannen", "Sierra Madres skatt"...
Seven Samurai. Jag växte upp med den.
Vi har ett skämt om Wild Bunch.
Jag såg Wild Bunch minst 100 gånger, det är säkert."
"Men i Europa, Italien mer eller mindre, men Frankrike och Belgien, växte de upp med kultur.
Så de är inte lika hungriga som vi är, antar jag.
Men i ex-Jugoslavien, Serbien, finns det en hunger."
"Och utöver det har vi en speciell karaktär, som Novak Djokovic eller Jokic.
Vi är märkliga killar.
Och vi har alltid krigat."
"Det finns en krigarkultur som borde visas upp för världen.
Det är inte typiskt för...
Hur ska jag säga det?
Berättelser som kommer genom oss är alltid lite annorlunda."
"Så jag tror att vi har något att erbjuda.
Okej, och den sista.
Förra året, på San Diego Comic-Con i Malaga, pratade jag med Alfredo Martinez Bueno om återkomsten av Vertigo-etiketten."
"Han var så glad för att det betydde så mycket för så många serieälskare.
Så, hur känner du inför det?
Att vara nära Sculpt, så klart.
Hur känner du inför att skivbolaget kommer tillbaka nu?
Tacksam för att det kom tillbaka, och jag tycker att det aldrig någonsin borde ha försvunnit."
"Vertigo borde ha upprätthållits konstant.
Det är den mest europeiska utgåvan i Amerika.
Vertigo är den som ligger närmast Europa.
Och du har många, många artister som kan gå igenom det här."
"Som jag sa, min hemlighet var att i grund och botten är min känslighet serbisk och min kultur är europeisk.
Så jag erbjöd det till Sculpt och det gick ganska bra.
Sculpt är verkligen känd och uppskattad."
"Så, jag vet inte, förr eller senare kommer vi att prata med dem.
Jag har många idéer.
Jag antar att...
Hej igen.
Många människor går runt."
"Så jag antar att det är en tidsfråga innan jag arbetar med Vertigo igen.
Det skulle jag vilja, helt klart.
Fantastiskt.
Tack så mycket för din tid, Gera."
"Ha det så trevligt här, njut av resten av programmet, och jag kommer att njuta av din konst.
Tack, Napoli. Tack, Italien. Tack, Napoli. Tack, Italien.
Tack, tack, tack."
