Logga in medlem
Leonardo Ortolani blev utsedd till Magister vid årets festival i Italien, och förutom den prestigefyllda titeln och den vackra utställningen "Leologia: Stratigrafia di un fumettista" på evenemanget, fick vi träffa konstnären och författaren för att prata om både de allvarliga ämnena i Tapum och det satiriska tillvägagångssättet för den långvariga Rat-Man. med lite dinosaurier tillsatta.
"Hej, Gamereactor-vänner. Jag är på den 26:e Comicon i Italien, i Napoli.
Och, ni vet, vi börjar med en smäll i år eftersom vi förra året hade äran att intervjua Tanino Liberatore som Magister.
Och årets upplaga är Leo Ortolani, så tack så mycket för att ni är med oss."
"Och först av allt måste jag säga grattis till att vara Magister i år.
Hur känns det att vara Magister när du ser tillbaka på din imponerande serietidningskarriär?
Först och främst, jag mår bra, tack. Med tanke på att det här bara är första dagen mår jag ganska bra. Jag har inte blivit mosad än.
Du frågar mig faktiskt vad jag tycker när jag ser tillbaka på min karriär."
"Det här är faktiskt något som jag inte brukar göra. Jag tittar alltid framåt, jag tittar inte bakåt.
Men vid det här tillfället var jag tvungen att se tillbaka på min karriär och jag är ganska nöjd med den.
Jag menar, det faktum att jag har blivit utnämnd till Magister betyder faktiskt att jag har gjort något ganska bra.
Fantastiskt. Och jag vill fråga dig om Tapum."
"Hur kan du säga att du skildrar krig här?
Jag vet att satir är din stil. Jag har inte läst den än eftersom den inte finns på så många språk.
Men vad kan du berätta om hur du skildrar kriget med Tapum?
Tapum är faktiskt en mycket speciell publikation och även ett försök från min sida."
"För att skriva den var jag faktiskt tvungen att undersöka ämnet, jag var tvungen att läsa massor av dokumentationer.
Jag har även läst dagböcker från soldater som var med i slaget vid Ortigara.
Det är det slaget som jag syftar på i Tapum.
Och i Italien finns det viktiga författare, Mario Rigoni Stern, Emilio Lussu, som har skrivit massor av material, många berättelser, många romaner."
"Tapum är faktiskt inte en historiebok.
Jag använde det slaget som en bakgrund för att tillsammans med läsarna reflektera över tragedin hos män, människor, som konfronteras med döden, som känner att de är dömda.
Och de måste göra något, de anstränger sig för att försöka förbli mänskliga, även om de inte kan hålla sig vid liv, eller om de tror att de inte kan göra det."
"Så det finns en berättelse om en kapten som försöker, till exempel, att komponera, att skriva en sång, att vara en hymn, att skanderas och sjungas som en kör, innan han dör.
Och han tror faktiskt att det enda sättet att hålla sig vid liv är att göra något som kan överleva hans död, så småningom.
Det fanns till exempel berättelser om soldater som använde metalljackorna, kulorna, till att göra armband, material, blomkrukor, saker som skulle finnas kvar även efter döden."
"Och det var faktiskt det jag ville dela med mig av till er.
Jag hoppas att jag kan läsa den snart.
Delar du den förhoppningen om att den snart kan översättas till många språk?
Kan vi förvänta oss att den kommer att finnas tillgänglig på andra ställen?
Och hur tror du att det budskap som du just beskrev kommer att förmedlas i den nuvarande geopolitiska situationen?
Tycker du att det är ett användbart, hoppfullt och upplyftande budskap i det rådande klimatet i många länder?
Jag tror faktiskt inte att det budskap du syftar på är särskilt användbart, för tyvärr börjar vi vänja oss vid skräck."
"Det finns faktiskt en trend att höja ribban för vad vi är villiga att se på TV, utan att ens bli chockade eller upprörda.
Och vi kan faktiskt inte göra någonting.
Jag menar, som normala medborgare, ja, vissa av oss kan.
Jag är faktiskt aktiv på sociala medier, och jag har en röst."
"Och jag försöker i detta ögonblick att höja min röst, för det är upp till politikerna, till dem som vi har valt, att vidta åtgärder för att försöka hitta en lösning på detta.
Så jag höjer faktiskt min röst och jag vill säga till alla att de borde sluta, och de kan inte fortsätta så här, och låtsas som om ingenting händer.
Och Tapum, du vet, jag började tänka på det för några år sedan."
"Om jag skulle göra något liknande nu skulle det vara mycket våldsammare, för vi måste faktiskt chocka samvetet, människor.
Vi måste öka medvetenheten hos människor.
Vi måste förstå att vi inte kan fortsätta så här, för jag menar, vi vet faktiskt inte hur det kommer att sluta.
Det verkar inte finnas någon u-sväng."
"Vi måste chocka samvetet, för det går inte att fortsätta så här.
Jag menar, jag vet inte hur vi hamnade här, och jag vet inte hur vi kommer att gå vidare efteråt, om vi fortsätter att låtsas som ingenting.
Absolut, och ett helt annat språk använde du med Rat-Man Vad kan du berätta om satiren, parodin och kanske inspirationen av filmer från den tiden, och hur det formade stilen du använde med Rat-Man."
"Och även hur man kan hålla igång det i så många år, vad är nyckeln till det?
Egentligen vill jag börja med att svara på din andra fråga.
Hur kan man hålla på i 20 år med den här historien, den här handlingen och samma karaktär?
Du vet, principen är att författaren aldrig ska bli uttråkad."
"Så jag försökte fortsätta att berätta historien på flera olika sätt.
Jag utforskade nya sätt att berätta historien, och att beskriva, att skildra karaktären.
Naturligtvis var jag medveten om att det skulle komma ett slut, och vid en viss tidpunkt kom slutet, och det var finalen.
Jag menar, serien skulle ju ändå vara avslutad."
"När det gäller den första frågan, jag menar, Rat-Man-stilen, jag menar, det finns så många inspirationskällor, naturligtvis.
Jag avgudar, jag menar, och beundrar de amerikanska författarna av sitcoms, och, du vet, stand-up komedier, och Saturday Night Live, och Blues Brothers.
Det är min favorit, och även en film med Steve Martin och John Candy [Planes, Trains and Automobiles]."
"Vi hittar titeln på engelska senare.
Och även [Leningrad Cowboys Go America] Aki Kaurismäki, naturligtvis.
Så det är detta surrealistiska sätt att se på livet som djupt har påverkat och påverkat konsten.
Okej, och den sista."
"Jag vet att du gillar dinosaurier.
Jag är också intresserad av dinosaurier.
Jag gillar att rita dinosaurier, för jag tycker det är klurigt.
Jag började rita dinosaurier när jag var sju år gammal, eftersom min farfar och min morfar gav mig en bok om dinosaurier i present, och det var, du vet, min favoritbok."
"Och det fanns gamla illustrationer, så gammaldags framställningar av dinosaurier, T-Rex med svansar osv.
När jag sen såg Jurassic Park blev jag förbluffad.
Jag var verkligen, du vet, det var fantastiskt.
Senare föreslog jag en bok, ett uppslagsverk om dinosaurier, ett serietidningsuppslagsverk om dinosaurier, för Laterza."
"Det är ett italienskt förlag.
De specialiserar sig på vetenskapliga publikationer, essäer, etc.
Och så är det slut på historien.
Jag menar, jag gjorde det, och naturligtvis var jag tvungen att liksom, du vet, uppdatera sättet du avbildar dinosaurier på, och jag var tvungen att förlita mig på vetenskapliga bevis."
"Fantastiskt. Tack så mycket för att ni tog er tid.
Än en gång, grattis till årets Comicon Magister-titel, och jag ser fram emot att läsa Tapum själv.
Tack så mycket. Grazie Mille."
