Logga in medlem
Huvudförfattare Carol-Ann Banuils och ledande nivådesigner Valerian Robert från Asobo Studio ansluter sig till oss för denna sista korta uppdatering nu när du kan läsa vår Resonance-recension på Gamereactor, där vi tar upp Sophia, den olika blandningen av genrer, prequel-rollen för denna spin-off och franchisens kännetecknande känslomässiga genomslag.
"Hej vänner, jag har sällskap av Valerian och Carol-Ann för att prata om Sophia och för att prata om Resonance. Det här är ett spel som – som ni ser – ni kan läsa vår recension om på er lokala Gamereactor-sida. Och där borta står Ben. Hej! Vi ville bara ge en snabb uppdatering eftersom spelet snart släpps och recensionen är ute, och min kollega Alberto har gillat spelet, han har älskat det. Och det är en stilförändring, det är en spin-off, men först ville jag fråga dig om Sophia och vad du vill förmedla med den här annorlunda karaktären den här gången. Så..."
"Jag ska hålla den, inga problem. Åh, förlåt. Så, ja, Sophia var verkligen en ny typ av karaktär, precis som du sa, och det var ett val vi gjorde för att utvidga historien i vårt universum och förändra spelets rytm, eftersom vi med henne kunde slåss och använda striderna i spelet, vilket är en stor förändring, men ändå behålla A Plague Tales DNA. Det är därför det fungerade för oss. Okej, tycker du att det här är en bra ingång för nykomlingar att komma in i serien och universumet? Eller är det bättre för dem att börja med de mer smygorienterade äventyr? Nej, det är definitivt ett fristående spel. Så du kan spela det här utan att ha spelat de andra, eftersom det utspelar sig 15 år före Requiem. Så du behöver inte veta någonting om Plague Tale. Det här är ytterligare ett tillskott till vårt universum. Vi välkomnar alla typer av spelare, för de som har spelat Plague Tale Requiem kan förstås återförenas med Sophia, men nya spelare kan njuta av en ny Plague Tale-upplevelse. Okej, och du nämnde ju action – det här är actionorienterat i början, och man får striderna, man kan parera, man har alla de där knepen som vi kan göra i actionspel. Min kollega Alberto berättade sedan för mig att man under spelets gång går lite mer mot smygande spel, till och med överlevnad, och till och med en liten bit skräck. Så vad kan du berätta om den här övergången, och vad kan du avslöja för spelarna om vad som kommer att hända här utan att avslöja för mycket? Jag kan säga att när man anländer till ön känns den som ett paradis vid första anblicken, men man vet definitivt att det finns något under ytan. Dolt, men jag kan inte säga så mycket eftersom vi vill att spelarna ska upptäcka det själva. Det handlar i hög grad om Sophia. När hon går djupare in i sig själv kommer hon att stöta på mörkare saker. Hon kommer att lära känna sig själv bättre, men det kommer förstås att bli lite mörkare. Okej, bara det som en liten försmak – det finns något mörkare där som väntar på er. Okej, och en sista fråga. Hur känner du inför lanseringen? Och vad kan vi förvänta oss när det gäller den känslomässiga effekten?
Eftersom det här är ett slags kännetecken för serien. Så hur vill du förändra eller förbättra det, eller få det att beröra oss djupare i hjärtat? Jag antar att vi behåller arvet från Plague Tale Requiem genom en stark berättelse och karaktärer som ställs inför tunga saker, men också nytt spelupplägg och nya mekaniker, så vi vill att spelarna ska njuta av båda delarna, så vi ser fram emot lanseringen. Ja, jag tror att den största förändringen handlar om rytmen, men kärnan finns definitivt kvar. Fantastiskt. Jag ser fram emot att spela det färdiga spelet. När ni ser det här kan ni förmodligen spela själva också. Så tack så mycket för er tid och njut av resten av programmet. Tack. Tack så mycket."
