Viewtiful Joe: Red Hot Rumble

Ibland blir det bara för mycket. Viewtiful Joe-spelen har visserligen haft sina svagheter, men har åtminstone varit en rejäl utmaning samt haft mängder av precisionsmoment där det uteslutande varit ditt fel om du missat. Därför är det väldigt märkligt att fightingvarianten av Viewtiful Joe istället urartar i en orgie av bonusföremål, hysteriska effekter och ett spelsystem där det är allt annat än du själv som avgör om det blir vinst eller ej.

Att göra ett fightingspel baserat på Viewtiful Joe-universumet är en i grunden god idé och Capcom har sneglat lika mycket på sitt eget Powerstone som Smash Bros Melee. För att anknyta till de tidigare spelens Hollywood-upplägg är det en ny filminspelning på gång. Alla Viewtiful-figurerna vill såklart vara med, men det finns inte plats för alla. Så hur löser man dilemmat? Jo, genom att slåss såklart.

Eftersom spelet enligt Clover Studios kommer allra mest till sin rätt på fyra spelare, bänkade jag samt tre goda vänner oss i min soffa för att avnjuta vad vi hoppades på skulle bli en höjdarupplevelse. Det tog dock bara två sekunder framför spakarna innan jag började ana rejält oråd. Precis allt rörde sig, exploderade, flimrade, flög omkring, studsade, åkte upp/ned och snurrade runt. Det gick bara inte att urskilja vad som händer på skärmen och än mindre spela.

Jag lider verkligen när jag spelar Viewtiful Joe: Red Hot Rumble och tänker på hur bra spelet egentligen skulle ha kunnat bli. Capcom är ju smått oslagbara i genren när de anstränger sig och även om de överlåtit arbetet med spelet till Clover Studios, lyser klassisk Capcom-känsla stundtals igenom. Alla kända figurer från Viewtiful Joe-serien är till exempel spelbara såsom Sylvia, Alastor, Sprocket och min favorit Emperor Jet Black. I PSP-versionen kan man även spela som Dante från Devil May Cry. Dessutom är slagskämparna föredömligt varierade, banorna är fantasifulla och spelkontrollen oväntat välgjord.

Problemet är bara att inget av detta spelar någon roll eftersom spelet är totalt vansinne, så till den milda grad att jag aldrig lyckas få något som helst grepp om vad som händer. Till råga på allt elände kommer det olika kraftfulla föremål som ploppar upp där man minst anar det, och dessa är fullständigt obalanserade. Därmed är det enda som avgör matchernas utgång vem som har turen att hamna närmast de allra kraftfullaste prylarna, varpå denne därefter snabbt pulveriserar allt motstånd.

Spelets enda starka kort är det grafiska som faktiskt känns välgjort. Eftersom spelet även konverteras till PSP har Capcom inte lassat på med allt de kan, men alla figurerna är snyggt animerade och härligt färgglada. Dessutom finns många roliga banor som när man slåss på flygande klassiska dubbeldäckade flygplan. Eftersom spelet är så hysteriskt som det är, måste man dock nästan pausa det för att ha en chans att kunna ta del av jobbet som Clover Studios faktiskt ändå lagt ned.

Viewtiful Joe: Red Hot Rumble är kort och gott näst intill ospelbart. Det finns ingen som helst skicklighet inblandad i matcherna och stundtals vet inte ens vinnaren vem som vunnit en match. Spelet är så långt från de andra Viewtiful Joe-spelen man kan komma och det endast i negativ bemärkelse. Köp endast om du älskar känslan av att känna dig lurad, frustrerad, arg och djupt besviken.