I helgen avgjordes de inofficiella norrländska mästerskapen i Virtua Fighter 4 Evolution i en bottenvåning i Umeå. Vinnare blev inte helt oväntat Lau.VF med sin i elva år topptrimmade Lau, men motståndet var kompetent från bland andra Madarab med Aoi och Xint med Kage-Maru. Även undertecknad gjorde ett tappert men chanslöst försök med min egna specialdesignade Aoi. Förutom Virtua Fighter spelades också en del Dodonpachi Daiohjou (japansk extremskjutare med en miljard skott på skärmen) och Transformers i widescreen på storbildsprojektorn, vilket var maffigt vill jag lova.
Det som fortfarande slår mig när jag får se Virtua Fighter på hög nivå är hur spelarens skicklighet direkt påverkar spelets fart. Till exempel är klumpige brottaren Jeffry praktiskt taget fastnaglad i golvet när en nybörjare försöker göra annat än kraftfulla kast. Men att spela mot Lau.VFs Jeffry är som att slåss mot ett skenande tåg. För att inte tala om blixtsnabba kung fu-gubben Lau själv då. Men nu behöver man ju inte träna i elva år för att kunna få lite fart i spelet, vilket utmanarna Madarab och Xint bevisade med lätthet. Vi diskuterade också det komiska i att många nybörjare väljer Akira i tron att han är en enkel "karatekille"... Akira som inte går att knappmörsa längre än "slag, slag" och som är den klart svåraste figuren att lära sig.
En annan kul grej när seriösa gamers möts är förstås jargongen. "All Range Escape, är det en bugg eller teknik? Det är en nitaku-escape som man ska göra i en viss frame." "Det är inte evade till crouch dash cancel? Om man kan göra det varje nitaku är det ju sjukt!" "När man fått sin armbåge guardad, kan man göra fuzzy guard då?" "Inte efter träffad punch."